Vem skapar medelmåttan?

Talentums vd säger att medelmåttornas tid är över. Jonas Nordling undrar vem som skapar medelmåttan när värdet på journalistik urholkats och den rådande företagskulturen ser ut som den gör.

Den stora snackisen på Tidskriftsgalan häromkvällen var nog Aarne Aktan. Talentums finske vd deltog under dagen i en paneldebatt om framtiden för tidskriftsförlagen. Och hans kompromisslösa retorik brukar sällan gå spårlöst förbi, om man säger. Denna gång var inget undantag

För dig som inte var där kan jag berätta att hans budskap enklast kan kokas ned till att medelmåttornas tid är över. Det är tydligt att han tror stenhårt på tesen om att winner-takes-it-all, som jag beskrev närmare här.

Aarne Aktans ledarstil är i sig ett ämne för en kolumn, men jag tänkte lämna den närmast okommenterad. Stilen kan i korthet diplomatiskt återges som väldigt auktoritetsinriktad. Men låt oss inte fastna i den typen av brister hos en ledare, utan istället värdera Arne Aaktans analys. 

Det är ju ingen kioskvältare att vår verklighet snabbt förändrats till ett läge där det är nödvändigt att vara bättre än tidigare. Winner-takes-it-all-doktrinen bygger dock på att ingen annan än nummer ett överlever, därav Aktans krigsförklaring mot medelmåttorna. Men denna doktrin handlar egentligen inte om det, eftersom den bygger på klassisk monopolteori. Åtminstone på företagsnivå. Ingen tror nog att det kommer återstå en enda tidskriftstitel som alla potentiella konsumenter kommer att välja, och att det är det förlagen siktar på. Men även om det var så det lät från Aarne Aktans sida, var det knappast det han menade. I Medievärlden Premiums omvärldsbrev framgick också att han i första hand hade fokus på ekonomisegmentet. 

Men framför allt var det ju de egna medarbetarna han pratade om; att inget förlag kan ha kvar medelmåttor på lönelistan. Och det är nu det börjar bli spännande. Alla som är intresserade av lönebildning vet att det finns en stark koppling mellan ett företags löneutgifter och deras värdering av spetskompetens, framför allt inom privat sektor. Mediebranschen är i sig inget undantag. Det finns dessutom trots allt få lönetak i moderna kollektivavtal. Så för att använda Aktansk tydlighet: Du får det du betalar för. Vill du slippa medelmåttor måste du också vara beredd att betala. Men inom svensk mediebransch tänker man inte alltid så.

Tvärtom har värdet på redaktionellt arbete starkt urholkats de senaste tio åren. Reallöneökningarna för anställda journalister är bara en tredjedel av genomsnittet för privatanställda tjänstemän. För frilansar är utvecklingen troligtvis ännu sämre. Den löneglidning som varit norm på arbetsmarknaden det senaste decenniet har till stora delar gått journalisterna förbi. Trots en stor växling av kompetens på redaktionerna har värdet på arbetet inte varit i närheten av ens en medelmåttig utveckling. Arbetsgivare och beställare har istället till fullo passat på att utnyttja den prispressande effekt som dagens överutbud av redaktionell arbetskraft erbjuder. Det är logiskt i sig, men det är på sikt rätt kontraproduktivt. 

För så här funkar det ju: De motsatser till medelmåttor som Aktan och hans vd-kolleger säger sig vilja ha kostar naturligtvis. Och om en bransch inte ens erbjuder löneutveckling i medelmåttig nivå så är det inte i den branschen de hamnar. Så långt är det grundkurs i löneteori. Men i praktiken innehåller dessutom medelmåttesyndromet i mediebranschen ännu värre buggar.

Det tycks som om det i vissa fall varit en medveten strategi från en del mediebolag att nedvärdera sina medarbetares kompetens med målet att hålla nere sina lönekostnader. Jag har till och med träffat en vd (numera före detta) som sa att det är ett tecken på medelmåttighet i sig om man bara vill arbeta kvar. Det är svårt att se att en sådan företagskultur kan locka fram individens fulla potential, milt uttryckt.

Så med det sagt, jag skulle i grunden gärna sluta upp i det Aktanska korståget mot medelmåttorna, men måste samtidigt leda härförarna åt ett annat håll. Frågan är nämligen vem som skapar medelmåttan. Svaret är enkelt. Måttstocken sätts av den som köper min tjänst.