Nyhetskonsumtionen som gör oss dummare

Nyhetskonsumtion av digitala etermedier kan vara negativt för de politiska kunskaperna. En utmaning för den digitala journalistiken.

Utifrån mina egna lekmannastudier av yngre familjemedlemmar kan jag avslöja följande: de väljer oftast rörlig nyhetsmedia framför text när dessa erbjuds parallellt. Anledningen är enkel, de läser långsamt så den rörliga bilden blir ett rationellt val. Som van läsare är mitt val alltid det motsatta. Om det rörliga inslaget inte erbjuder unika bilder väljer jag alltid den skrivna texten, eftersom den går snabbare för mig att skumma. Dessa fakta är som att sparka in öppna dörrar för de flesta publicister idag. Och därför ökar också mängden rörliga bilder i snabb takt på de digitala plattformarna.

Konsumtionen av nyheter blir allt tydligare något som sker mobile-only och i mobilen är rörlig bild kung i förhållande till den gamla artikeln.

Värdet av läsning för kunskapsinhämtning brukar förvisso med jämna mellanrum lyftas upp, framför allt av medier som erbjuder texter med motstånd

Men läsandets konst framstår alltmer som en kunskap som färre värdesätter. Eller åtminstone anser sig ha anledning att utveckla. Effekterna av detta är lätta att förfasas över. En kunskapsklyfta av historiska mått riskerar att uppstå mellan de som kan läsa på riktigt och de som inte kan. 

Men hallå, säger nu vän av ordning. Att konsumera nyheter i rörlig form måste väl ändå vara bättre än att inte ta del av nyheter alls? Nja, inte enligt journalistikprofessorn Jesper Strömbäcks senaste utredningar. Som en del av Demokratiutredningen pekade han på att nyhetskonsumtion av digitala etermedier till och med kan vara negativt för de politiska kunskaperna. Han har sedan följt upp med att peka på att kunskapsnivåerna också skiljer sig mellan konsumtion av rörlig bild från public service och kommersiell etermedia.

De paneler Jesper Strömbäcks statistik bygger på kan säkert ifrågasättas utifrån många perspektiv, men i det här fallet släpper jag den källkritiken och tillåter mig istället att undra om professorn inte är något på spåren här? Lite vårdslöst kan hans undersökningar sammanfattas så här: det är sämre för din politiska kunskap att konsumera nyheter via digitala etermedier än att inte ta del av nyheter överhuvudtaget. (I sanningens namn bör nämnas att Strömbäcks undersökning ger samma effekt för konsumtion av tryckt kvällstidning, men låt oss se det som en plattform av minskande betydelse) 

Min poäng är dock följande: vi kan uppröras över den ökade konsumtionen av rörlig bild, den fallande läskunnigheten och den till synes medföljande politiska fördumningen. 

Eller så kan vi konstatera att vi lyckats locka en publik till mobila plattformar, och börja fundera på vad som tycks saknas i de inslag vi erbjuder och fylla dem med substans som ger bättre siffror i professorns nästa rapport. 

Det är att bedriva en journalistik i allmänhetens tjänst. Allt annat är asocialt.