Dags att skapa ljus i momstunneln

Frågan om digitalmoms måste få en snabb lösning. Förhoppningsvis kan branschens aktörer ta fram ett gemensamt och fullt finansierat förslag hoppas Jonas Nordling. Annars väntar ytterligare år med nitton procentenheters påslag på priset för journalistik skriver han.

Ingen näringsidkare lär vilja ha ett tvingande prispåslag om nitton procentenheter. Men för den krisande mediebranschen är detta läge extra påtagligt. Så det vore naturligtvis välgörande om den lägre momsnivån inom tryckta medier även kunde användas för den digitala verksamheten.

Att det är ologiskt att ha olika momsnivåer för samma produkt säger nog ingen mot. Till och med kulturministern har ju numera sällat sig till branschens inställning. 

Och trots en allt annat än samordnad branschlobby tycks saken ändå se ljus ut, även ur ett Brysselperspektiv.

Så, då är väl saken snart hemma? Sänkt moms räddade branschen och alla levde lyckliga i alla sina dagar, typ. Inte direkt, hävdar jag. En konkret förändring av regelverket är trots allt fortfarande väldigt avlägsen, inte minst för en bransch som är nere på fälgarna och i behov av snabba lösningar.

För hur är det egentligen med den politiska viljan?  I skrivande stund pågår, som alltid i dessa tider, intensiva budgetförhandlingar inom regeringskansliet, och en digital mediemoms tycks inte återfinnas i de interna diskussionerna överhuvudtaget. Om ett snabbt genomslag för digitalmomsen ska möjliggöras så måste nämligen hålet det skapar i statsbudgeten identifieras. En sådan siffra verkar dock inte existera på kulturdepartementet.

Utgivarna hävdar visserligen i sitt lobbyarbete att statens kostnad blir drygt fjorton miljoner kronor, och åberopar en hastig bedömning av effekterna som riksdagens utredningstjänst gjorde för snart fyra år sedan. Men bortsett från att mycket hänt på marknaden under fyra år så tog utredaren inte heller hänsyn till effekterna för boksektorn.

Visst, Finansdepartementet hoppar kanske ut i ett okänt nytt momslandskap, men det är knappast troligt. Tvärtom brukar varje förlorad skattekrona behöva identifieras och ersättas innan något blir verklighet. Hög utredningsrisk med andra ord. Och utredning innebär fördröjning av genomförande.

Det finns dessutom tecken på att kulturdepartementet denna höst fått en annan momsstrid på halsen. Och det finns naturligtvis begränsningar för hur många fajter varje minister orkar att ta med finansen.

Så utifrån detta, det ser inte ut som en sänkt digitalmoms väntar runt hörnet oavsett de bästa av ambitioner från såväl regeringskansli som EU. Branschen skulle därför göra bäst i att föreslå en konstruktiv lösning som temporärt neutraliserar effekterna av den absurda digitalmomsen. Politiker älskar färdiga, fullt finansierade förslag, gärna från en enig bransch.

Det enda hindret nu, bortsett från mediebranschens svårighet att enas i dylika frågor, är vår fantasi. Tillfälliga avdrag, bidrag, lösningar som bygger på dynamisk priseffekt eller temporära skattebaser, allt är möjligt. Skattekonsulter utan skrupler och moral tycks i alla fall redan finnas. Det vet alla som nära följt debaclet kring tryckerimomsen.

Den härvan visar just att vilda västern mycket väl kan uppstå även i momsens värld. Och i väntan på sheriffens ankomst: det är hög tid att uppbåda ett gemensamt branschgarde. Annars väntar ytterligare förlorade år med nitton procentenheters påslag på priset för journalistik.