Med vänner som TV4 behöver självregleringen inga fiender

TV4 deltar bara i en etisk prövning när lagen tvingar företaget. Det är ett spännande nytt upplägg i försvaret mot lagivrare, skriver Jonas Nordling.

Förra året gjorde jag ett ärligt försök att ge yrkesetiken sin rättmätiga ställning som en del av det självreglerande systemet. Det vill säga det pressetiska system som vi brukar hålla som försvar mot lagivrare inom journalistikens område. Alltså branschens barrikader mot inskränkningar i pressfrihet via lag. Jag måste dock erkänna att det fortfarande finns lite att göra i denna kampanj. Respekten för yrkesetiken är inte superstark om man säger. Åtminstone inte i vissa medieföretags ledningar.

Det har bland annat visat sig när Yrkesetiska nämnden, YEN, tvingats klandra journalister, inte för att ha brutit mot någon yrkesregel utan för att ha vägrat kommunicera med nämnden överhuvudtaget. En vägran som med stor sannolikhet uppstått på grund av arbetsgivaren.

Men om det är tragiskt i sig, så går nog ändå priset i sorgligt beteende till TV4/Nyhetsbolaget. Då en av deras medarbetare nyligen anmäldes till YEN, fick denne som brukligt möjlighet att yttra sig, och åberopade helt enkelt det publicerade programmet som bevis på sin oskuld. Problemet var bara att TV4 vägrade att lämna ut programmet till YEN. Och det var dessutom inte längre tillgängligt på någon form av publik plattform.

Journalistklubben protesterade förstås mot att deras medlem inte fick tillgång till material för att försvara sig. Varje medlem har ju trots allt förbundit sig att följa yrkesreglerna. Men TV4:s ledning var orubblig: Inget lämnas ut. Två delar i företagets svar är emellertid extra intressanta:

För det första: ”Vår grundprincip på TV4 är att vi inte lämnar ut arbetsmaterial, eller tidigare sända program som inte längre finns tillgängliga. Alla som vänder sig till oss med uppgifter eller medverkar i våra program, ska vara trygga i att TV4 inte kommer att medverka till att materialet används i något annat syfte än för avsedd publicering. Det här är en viktig publicistisk hållning och en trovärdighetsfråga”

Och för det andra: ”TV4:s verksamhet lyder under radio- och tv-lagen, och utifrån den granskas vi av Granskningsnämnden för radio och tv. När nämnden begär ut sända program för att granska efterlevnaden av lagen är vi skyldiga att lämna ut dem. Journalistförbundet och Yrkesetiska nämnden har inte den jurisdiktionen.”

Så: TV4 deltar alltså bara i en utomstående etisk prövning när lagen tvingar företaget. Det är minst sagt ett spännande nytt upplägg i försvaret mot lagivrare.

Och dessutom: de utlovar att deras material inte ska spridas utan deras tillstånd. Det tycks tyda på en viss okunnighet om offentlighetsprincipen. Material som lämnats till Granskningsnämnden blir ju nämligen offentligt, och kan därmed begäras ut. Och i detta fall var det aktuella programmet även anmält till Granskningsnämnden. Så YEN begärde helt sonika ut det, och den anmälde journalistens agerande kunde därmed granskas, med friande som resultat.

Det är oklart vilken effekt TV4 egentligen ville uppnå med sitt agerande. Men notera att detta inte handlade om något annat än ett program som redan sänts. Med sådana vänner behöver det självreglerande pressetiska systemet inga fiender.