När svaren inte går in

Hur hanterar vi journalister de som ifrågasätter vad vi gör och hur vi gör det? Speciellt de som redan har sin världsbild klar och inte lyssnar på svaren? Det undrar Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling.

I egenskap av företrädare för Sveriges journalister blir jag regelbundet kontaktad av personer som vill diskutera hur vi utför vårt uppdrag. Det är samtal jag brukar prioritera, så länge de inte hänfaller till hat och smädelser. Men efter fyra år kan jag konstatera att samtalen ofta följer samma mönster. I någon form av bearbetningsprocess vill jag därför återge dessa konversationer genom nedanstående koncentrat. Förslag på bättre slut mottages tacksamt.

NN: Jonas, jag skulle vilja prata med dig om er journalister.

JN: Ok.

NN: Jag menar, ni måste ju skärpa till er.

JN: Ok?

NN: Ja, men ni har ju inget förtroende hos oss. Du har väl sett siffrorna? Ni är så kassa, fattar ni inte det?

JN: Jag delar kanske inte din uppfattning om vår kvalitet, men är glad att du tycker att det är viktigt med en fri press, som har allmänhetens förtroende.

NN: Men det har ni ju inte.

JN: Du sa det.

NN: Ni måste ju ta tag i det.

JN: Ok. Vad är det du saknar?

NN: Ni måste ju börja berätta om sådant som folk verkligen behöver veta.

JN: Det tror jag varje redaktion tycker att de gör. Och om det saknas något i nyhetsflödet borde nya aktörer uppstå, det är det fina med fri press.

NN: Ny byter du ämne.

JN: Ok. Vad vill du prata om?

NN: Om att ni måste skärpa er.

JN: Ja, du sa det. Men hur? Vad är det du saknar rent konkret?

NN: Ni måste ju berätta vad som egentligen händer. Men vet du vad? Vi behöver inte längre er. För allt finns på Internet.

JN: Det är sant att möjligheten att sprida journalistik är större än någonsin tack vare digital teknik. Men det gör ju också att det är ännu viktigare med ansvarsfulla utgivare, med både källkritiska och etiska kompasser. Och de finns inte överallt på nätet.

NN: Ni tycker ni är så fina med er etik, men den är inget värd. Och den där Granskningsnämnden, den behövs inte.

JN: Där håller jag med, en fri press borde ha en granskare som är mer fristående från staten.

NN: Nu byter du ämne igen. Ni måste ju låta vanligt folk komma in bland granskarna.

JN: Men du vet att Pressens opinionsnämnd har representanter för allmänheten?

NN: Granskningsnämnden, den är tandlös.

JN: Ok, men där hanteras ju främst frågor som berör Public Service och etermedier. I övrigt är det ju Pressens opinionsnämnd och Pressombudsmannen som är den instans som allmänheten kan vända sig till med klagomål på publiceringar. Och dessutom kan du ställa enskilda journalister till svars via Yrkesetiska nämnden.

NN: Vad kan de göra då? En fällning betyder ju ingenting.

JN: Att bli granskad hur man utför sitt uppdrag är något som alla seriösa journalister tar på största allvar.

NN: Äh. Det är ju inga straff om du gör fel.

JN: Utgivare som bryter mot svensk lag kan riskera fängelse. Det är det som är skillnad mot de oansvariga utgivarna på nätet.

NN: Nu byter du ämne.

JN: Ok, men du vill alltså ha kraftiga böter eller till och med fängelsestraff för journalister och utgivare som bryter mot de etiska reglerna?

NN: Precis, då skulle ni nog skärpa er. Men så blir det ju aldrig. Och därför har ni inte mitt förtroende. Men ok, det finns åtminstone en av er som är bra.

JN: Vem då?

NN: Janne Josefsson. Han är bra. Om ni var som honom skulle ni ha högre förtroende.

JN: Ok, han är bra tycker du. Kul! Men du, Janne är inte ansvarig utgivare för sina program. Och han har en hel del kolleger i sin redaktion som arbetar med de program som du gillar. Så det finns kanske fler journalister än Janne som är bra?

NN: Nu byter du ämne.

JN: Ok. Vad ska vi göra då?

NN: Ni måste börja lyssna på oss. Annars är ni rökta.

JN: Men vi lyssnar ju? Jag har ju pratat med dig i snart en timme, och det hade nog vilken kollega som helst gjort.

NN: Ja, jag är glad att du tar dig tid. Men det är samtidigt jobbigt när du bara ska byta ämne hela tiden.

JN: Jag tycker inte jag byter ämne. Jag ger dig motstånd, det brukar all argumentation tjäna på. Tes och antites ger syntes, du vet? Brukar vara grunden för det demokratiska samtalet.

NN: Nu byter du ämne igen.

JN: Ja, jag gör väl det.