Skippa den där gnällsajten som myndigheten lagt upp

De kommersiella medieföretagen borde ändra fokus från att hindra public service till att få ta del av det som utvecklas för licenspengarna, skriver Jonas Nordling.

Lobbyframgångarna för kommersiella medieföretag har varit minst sagt begränsade de senaste åren. Och den främsta framgången, förhandsprövningen av public servicesatsningar, har inte lett till någonting. Tack och lov, kan man tycka, men det gör inte den privata mediebranschen. Den som gillar att överdosera hotbilder orsakade av public service har nu fått en ny favoritsida och detta tack vare det uppdrag Myndigheten för radio och tv har att granska hur public service påverkar mediemarknaden.

Här skulle det vara lätt för mig att ironisera över hur företag som byggt regionala och branschvisa monopol genom traditionella affärsmetoder nu gnäller över en konkurrerande aktör som de inte kan köpa upp. Eller tydligt peka ut en medieaktör som gnäller högt på public service och samtidigt sänder från London och vägrar teckna kollektivavtal. Men sådan är inte jag.

Tvärtom tycker jag att det är bra att public services påverkan på marknaden diskuteras. Problemet med det uppdrag som myndigheten fått är dock att det bygger på att public service måste begränsas och stoppas, inte att det är en tillgång att det finns företag som kan utveckla medier och plattformar utan att ta kommersiell hänsyn.

Att sätta marknadskoppel på Public service är ingen svensk idé utan utgår från ett meddelande från EU som tydligen kan användas nationellt på lite olika sätt. Jag förstår att det i dessa tider är tungt för pressade mediehus att se hur aktörer med säkra intäkter åker förbi i ytterfil. BBC:s senaste satsning Taster som presenterades häromdagen är bara ett sådant exempel.

Lösningen på motsättningarna är just företagens olika drivkrafter. Precis som medieföretagen aldrig tidigare har behövt oroa sig över att dela annonskakan med public service så är läget faktiskt detsamma även idag. Problemet för de kommersiella företagen är att annonsörernas krav och konsumenternas beteende nu förändras grundligt. Och att det kostar väldigt mycket att hänga med i kapitaliseringsracet.

Public servicebolagen har försökt blidka den stressade branschen genom att erbjuda inbäddade spelare att placera på de egna sajterna. Det är emellertid ett feltänk, inte minst ur ett konsumentperspektiv. Vi behöver fler ansvarstagande medieproducenter, inte färre.

Det är egentligen inte nya public serviceplattformar i sig som är problemet för mediebranschen, konkurrenters brus måste du acceptera i en fri ekonomi. Fast om någon kan utveckla dessa plattformar genom ett exkluderande stöd så blir jag sur som egenföretagare. Men det jag då borde vilja ha är inte ett stopp för utvecklingen, utan fri tillgång till all data som de nya plattformarna genererar.  För det är framför allt dessa data som den nya medieekonomin bygger på, och som de privata aktörerna lägger ned stora resurser för att få grepp om. Uppdraget för Myndigheten för Radio och tv borde därför i första handla om att fastställa vilka data som bör insamlas och göras tillgängliga. Det är ju dessutom så att dessa användardata inte har något kommersiellt värde för public service, det är tvärtom deras affärsidé.

Så skippa den där gnällsajten som myndigheten lagt upp. Du medieföretagare som älskar fri företagsamhet: Kräv fri tillgång för alla till public services användardata, utveckla dina egna produkter utifrån detta och älska att licenspengar gjorde det möjligt.