Vapenmålet borde aldrig hamnat hos HD

Självklart var det ett brott att köpa vapnet, men saken borde aldrig hamnat i en svensk domstol överhuvudtaget, skriver Jonas Nordling.

Så har då Expressens köp av ett illegalt vapen till slut nått Högsta domstolens salar. Nu återstår endast HD:s beslut, och det kommer ju som brukligt när HD själv behagar, men egentligen är det ju rätt enkelt. Självklart var det ett brott att köpa vapnet, det är inget som HD behöver utreda. Men saken borde aldrig hamnat i en svensk domstol överhuvudtaget.

Att redaktionellt utmana rättssystemet är en klassisk journalistisk arbetsmetod. Vinklar som: Så lätt köpte vi knark/sex/hyreskontrakt etc.brukar vara effektiva sätt att visa på brister i samhällets system. Jag bedömer inte värdet av den vinkel Expressen valde i detta fall. Men redan när åtal väcktes 2011 ifrågasatte jag åklagarens omdöme, en linje som jag sedan hållit fast vid, trots många kritiska röster. En stor del av kritiken kom från samma personer som tyckte det var fel att jag försvarade Martin Schibbyes och Johan Perssons agerande, vilket gjorde att kritiken från det hållet vägde rätt lätt.

Men även personer vars åsikter jag oftast anser tyngre var kritiska till mitt ställningstagande. Många återfanns naturligtvis inom polis och rättsväsendet, men även kolleger ställde mig ibland till svars vid möten och träffar. Kamraten och juridikprofessorn Mårten Schultz ansåg till och med att jag och mediebranschen visade ”bunkermentalitet” och Mårtens sajt Juridikbloggen beskrev mig som bossen som ”köttar oförtrutet” och krävde att jag skulle be åklagaren om ursäkt efter tingsrättens domslut.

Men jag köttar oförtrutet vidare. För det största problemet är som sagt att HD står inför ett beslut överhuvudtaget. Detta ska dessutom vägas mot de problem som åklagaren ställts inför genom att inte väcka åtal. Det kan hända att jag missade något där hösten 2011, men allmänhetens tryck på åklagaren att visa handlingskraft i just denna fråga kändes inte jättestarkt. Så en eventuell offentlig svekdebatt lär knappast ha väntat om åtal inte väcktes. Åklagarens trovärdighet stod inte på spel om man säger. Tvärtom hade ingen brytt sig.

Det vill säga precis som när isländska tv-programmet Kompass gjorde en liknande granskning några år tidigare, och köpte just ett illegalt vapen efter en dödsskjutning som man sedan lämnade in till polisen. Visst har det isländska samhället haft sina utmaningar de senaste åren, men att isländska åklagare inte väckte åtal mot det vapenköpet lär inte haft någon större inverkan.

Ovan nämnde Mårten Schultz tycks i alla fall dela min uppfattning om att det är anmärkningsvärt att målet nått så långt som HD. Och jag noterar även att enligt Mårten är numera ”avslöjandet av tillgängligheten till vapen i Malmö viktig och oroande journalistik.” Han varnar dock nu för att en friande dom i HD skulle leda till att terrorister med egen media skulle få frikort att köpa illegala vapen. Men bara om de samtidigt lämnar in vapnen till polisen, och dessutom publicerar allt med en namngiven ansvarig utgivare, väl? En sådan hotbild måste nog dessutom anses vara rätt begränsad.

Mårtens lösning på det juridiska dilemmat tycks emellertid sympatisk. Självklart måste det bli fällande dom. Alla är ju överens om att det är ett brott begånget. Men med en så kallad påföljdseftergift kan domstolen slippa utdöma ett straff. Typ, ni gjorde formellt fel men ingen behöver få ett straff. Fast: alla fattar ju att det är ett sätt att fria utan att genera tidigare domstolar såväl som åklagarmyndigheten.

Så därför lär väl en fällande dom med påföljd vara det logiska slutet på denna process. Och vad har då vårt samhälle vunnit? Tja, vi har fått en intressant principiell diskussion som stundtals förts i högt tonläge. Samhällets behov av en sådan är dock oklar. Vi kommer däremot framför allt ha ett oklart läge om vad HD:s prejudicerande verkan kommer betyda i verkligheten. Särskilt avskräckande lär den ändå inte bli. Krävs ett brott för att visa på brister i samhället lär inte en fällande dom i detta mål hindra framtidens publicister. Och det är hanteringen av ett sådant brott som egentligen avgör hur samhället mår.

 

Bonusfakta: Av de journalister som utsatts för trakasserier och hot se senaste fem åren har endast var tionde polisanmält detta, enligt Journalistförbundets senaste undersökning. När anmälan gjorts har förundersökningen dessutom oftast lagts med. Just sayin’.