Nöten journalistik bör inte knäckas

Vad som är journalistik har varit en het fråga under 2014. Men frågan bör helst lämnas obesvarad, anser Jonas Nordling.

Att knäcka nötter är en fin tradition i juletid. Och just julnötter har länge varit ett populärt inslag i medier. Kanske inte minst då det handlade om att få konsumenterna att spara papperet även under tidningsfria dagar. Men vi lär nog få se ett och annat julnötsknäck även denna jul. Så med detta sagt, här kommer julnötskolumnen.

En medienöt som ständigt placeras i knäpparen är frågan om vad som är journalistik. Som ordförande för journalisternas organisation får jag den frågan rätt ofta. På sistone har det till exempel föranletts av att ett flygbolag fick kalla fötter då de missat att utgivare normalt granskar texter innan publicering. Men var deras tidskrift egentligen journalistik eller inte? Ja, att en utgivare drar in en upplaga innebär ju inte att något upphör att vara journalistik. Den aktuella texten publicerades ju dessutom kort därefter av andra utgivare, och därmed kan väl den åtminstone ha bekräftats vara journalistisk. Och här ligger den första nöten. Produkter som den tidning flygbolaget uppdrar åt en underleverantör att göra innehåller ofta journalistiskt material. Om det är bra eller dålig journalistik är en annan sak. Där passar jag alltid, förstås. Jag anser att en redaktion behöver integritet för sin trovärdighet (och där brister det ofta inom uppdragspublikationer) men även när den fallerar så kan det handla om journalistik. Tycker jag.

Hade du ställt frågan till exempelvis arbetsgivareorganisationen Medieföretagen hade de antagligen tyckt annorlunda. Produktionsbolaget OTW, som gjorde den aktuella flygbolagstidningen, bedriver nämligen inte journalistisk verksamhet, åtminstone om du frågar Medieföretagen. I alla fall när Journalistförbundet vill koppla in sitt kollektivavtal. Fair enough, vi tycker inte alltid likadant. Det betyder visserligen att även tidskrifter som Skolvärlden och Besöksliv inte räknas som journalistik, åtminstone inte när de görs av OTW. Liksom tv-format som Fotbollsgalan och Aftonbladets partiledardebatt som också är OTW-producerade. Något förvånande kan jag tycka, men så tycker alltså Almega. Jag är inte säker på att beställarna delar den uppfattningen.

Låt oss ändå fortsätta att försöka knäcka journalistiknöten. I takt med kompetensväxlingen som nu sker på allt fler medieföretag förändras också innehållet på våra arbetsuppgifter. Yrkestitlar som programmerare, utvecklare och UX:are (de som arbetar med användarupplevelsen, reds. anm.)  ses allt oftare i en redaktionell kontext, och är väl numera närmast att anse som naturliga ingredienser i ett digitalt medielandskap. Men att klassa dessa arbetsuppgifter som journalistiska är inte lika naturligt för mediebranschen. Trots att det oftast handlar om att utforma plattformar för redaktionellt material så hamnar dessa medarbetare fortfarande oftast i andra delar av mediehusens organisation. Lite som om en AD skulle ha placerats på ekonomiavdelningen.

På 90-talet var jag klubbordförande vid en tidskrift som var tidigt ute med att satsa på sin hemsida. Jag fick dock ägna lång tid åt att få arbetsgivaren att acceptera att webmastern (så hette det förr, kids) skulle gå på journalistavtalet. Det var inget redaktionellt arbete, hette det då. Idag kan vi garva åt dessa stolligheter i nätets barndom. Och förhoppningsvis skrattar vi redan om något år åt att många av de nya arbetsuppgifterna i mediehusen inte skulle ha ansetts vara journalistiska.

Men det är klart att osäkerhet uppstår i denna nya sköna medievärld. Min egen arbetsgivare, Journalistförbundets kongress, försökte också knäcka denna julnöt nyligen. I ett sken av närmast existentiell ångest krävde en motion tydlighet i vem som är journalist, och vem som inte är det. Motionären ansåg inte att förbundets stadgar om redaktionellt uppdrag som grund var tillräckligt tydligt.

Svaret, som kongressen accepterade, var flera tusen tecken långt och utmynnade i att den efterfrågade generaliseringen varken var möjlig eller ens önskvärd. Kongressen beslöt dock samtidigt att förbundet också ska informera om denna icke-definition. Oklart varför, men här har jag ett uppdrag att utföra.

Vissa nötter ska inte knäckas, och definitionen av journalistik är definitivt en sådan. Det ingår i journalistikens väsen att vara flyktig och föränderlig, och ändå på samma gång vila på grundläggande värderingar om trovärdighet och relevans.

Men du, knäck gärna andra nötter kommande helger. Och jag önskar dig, kära läsare, en riktigt god jul, och hoppas att du får njuta av ledighet och tid med nära och kära. Passa också på att läsa mycket, men glöm inte att reflektera. Vi ses i dessa spalter nästa år!