Meddelarskyddet borde gälla alla!

Begränsa inte det utökade meddelarskyddet till offentligt finansierad vård, skola och omsorg. Inkludera hela näringslivet och börja med medieföretagen, skriver Jonas Nordling.

Som journalist lär du dig snabbt skillnaden på meddelarfrihet och meddelarskydd. Att det första är bra, men att det andra är ännu bättre. För oss när vi arbetar, och för det offentliga samhällets utveckling.

Och inom kort kan denna kunskap få nya användningsområden, då riksdagen förhoppningsvis snart får ta ställning till ett förslag om stärkt meddelarskydd.

För, som du vet så gäller efterforskningsförbudet, det som ger meddelaren verkligt skydd, i dag endast inom offentlig verksamhet. En utredning föreslog dock strax innan jul att detta skydd skulle utvidgas till att även gälla för privata entreprenörer som utför offentligt finansierat arbete.

För journalister, och för demokratin, är det ett bra förslag. Sedan är det fortfarande underligt att utredaren begränsar förslaget till vård, skola och omsorg, vilket gör att offentligt finansierade insatser som exempelvis arbetsmarknadsåtgärder fortfarande inte faller under meddelarsskyddet. Och med tanke på de brister som återfinns inom den sektorn är det lätt att bli konspiratorisk. Men ok, jag tänker positivt.

Att utredaren motiverade inskränkningen med att behov endast finns i de berörda områdena kan ju också vara en olycklig fadäs. För svensk lag är väl inte behovsstyrd på det sättet? En rättighet ska väl inte så godtyckligt begränsas? Men nåväl, det där fixar säkert våra kloka riksdagsledamöter till i slutändan. Det finns ju remissvar som hjälper dem på vägen. Som Journalistförbundets. Svenskt Näringslivs svar behöver de dock inte läsa. För dem verkar meddelarskydd så farligt att man undrar hur vårt samhälle har överlevt under alla de år det har existerat. Fast förhoppningsvis lyssnar ingen på Svenskt Näringsliv i den här frågan heller. Det vore som sagt välkommet med ett litet steg åt rätt håll när det handlar om det öppna samhället.

Men om ett stärkt meddelarskydd är välkommet så är jag inte lika säker angående en annan utredning inom samma härad som snart också närmar sig avslut. Det gäller frågan om ett stärkt skydd för visslare, så kallade whistleblowers, som larmar inom den egna verksamheten. I grunden är det naturligtvis viktigt att den som ser missförhållanden också vågar avslöja dessa. Men oftast bygger regelverk om visslare på ett grundläggande feltänk. Missförhållande ska enligt den modellen avslöjas inom systemet, som till exempel Lex Maria eller Lex Sarah. Men är det verkligen önskvärt? Brister och fel ska väl hellre avslöjas utanför systemet, och då är meddelarfrihet med efterforskningsförbud och redaktionellt källskydd oslagbart. Det bästa alternativet till ett stärkt skydd för visslare vore ju därför att utvidga dagens meddelarskydd till hela arbetsmarknaden.

Här gick säkert topplocket hos många, men ta ett djupt andetag.

Den fria pressen och den fria företagsamheten lever sedan halvannat sekel i fin symbios och de trivs båda bäst i ett öppet och transparent samhälle. Att låta just den fria pressen få ta ett ännu större samhällsansvar genom att vara den instans som till fullo bevakar samhällets missförhållanden är väl precis rätt utveckling för landets privata företag? Det borde åtminstone vara mer intressant för Svenskt Näringsliv än en visslarlag som drar in myndighetsövervakning på arbetsplatserna. Jag gissar dock att mitt förslag inte till fullo uppskattas hos Svenskt Näringsliv på Storgatan.

Men kanske funkar det ett stenkast bort, på Sturegatan? Almega brukar ju vara en nytänkare inom arbetsgivarorganisationerna som gärna sticker ut hakan. Så, varför inte börja med Medieföretagen? Jag föreslår ett stärkt meddelarskydd för de anställda inom deras medlemsföretag. Journalister och utgivare förstår ju som sagt att detta skydd är bland de viktigaste redskapet vi har. Då bör vi också ge oss den rätten själva.