Annons: Mediedagen 2019

Medierna ljuger inte!

Extrem. Situationen med en massiv it-attack som drabbat många mediehus kombinerat med en före detta kulturminister som påstår att medierna mörkar känns inte mindre än extrem. Det menar TU:s vd Jeanette Gustafsdotter.

I dag när Pressens opinionsnämnd, PON, fyller 100 år känns det extra tråkigt att behöver upprepa det som borde vara självklart för läsarna, oavsett tidigare kulturminister eller inte, oavsett politisk färg, oavsett åsikter: medierna ljuger inte. Det finns inga belägg för att medierna döljer sanningen, varken inom vetenskapen eller konkreta exempel. Visst kan medier publicera felaktiga uppgifter. Men det är inte samma sak som att medvetet ljuga och förvränga.

Myten om att medierna systematiskt förtiger sanningen blommar upp med jämna mellanrum. Inför och under andra världskriget anklagades pressen från extremhögerhåll för att inte säga sanningen om bland annat bolsjevismens inflytande. Under 1970-talet var istället yttersta vänsterkanten övertygad om att medierna ljög eller förteg kapitalismen. Nu pågår det återigen en debatt om mediernas lögner på hög nivå. Det är ytterst oroväckande. Och under en helg med en massiv it-attack kombinerat med en debatt i medierna om hur mycket medierna säger eller inte säger gör att situationen känns extrem.

Det ordet använda jag för övrigt under helgen och nu rasar det in mejl där jag får veta vad som är extremt. Här är ett exempel:

”Nej, Jeanette Gustafsdotter, det är inte Lena Adelsohns UTTALANDE som är ’extremt oroväckande’. Vad som är extremt oroväckande är de facto mediers mörkläggningar av nutida extrema situation.”

Jag kan dock inte avvärja mig från att det hela känns extremt på många sätt.

Vi har världens äldsta tryckfrihetsförordning som i år fyller 250 år, idag fyller PON 100 år, och vår yttrandefrihetsgrundlag fyller 25 år. Men aldrig i nutid har det fria ordet varit så hotat som idag. I Sverige och i Europa. Extremt är kanske ett till och med en underdrift.

Bakom varje publicering finns det en ansvarig utgivare som har tagit ett beslut gällande vad som ska publiceras eller inte. Ibland blir det fel, man håller inte alltid med men det finns ett publiceringsbeslut och det finns en person som kan hållas ansvarig. Allt kan inte skrivas och ska inte skrivas men att gå så långt och säga att det finns någon ansvarig utgivare som medvetet ljuger det är extremt.

Ett bevis på nyhetssajternas betydelser visar inte minst IT-attacken i helgen som var helt inriktade på de fria nyhetsmedierna. Varför bry sig om att försöka stänga ner något som inte har genomslagskraft, som inte betyder någonting? Nej, det är ett aktivt försök att tysta oberoende medier för att undergräva förtroendet.

Jag påstår alltså inte att medierna är ofelbara. Tvärtom, medierna gör också fel och även stundtals grova övertramp men den stora skillnaden är att medier som tar ansvar förbinder sig att följa de pressetiska reglerna. Med det följer att ta ansvar för när och om man ska publicera namn och etiskt ursprung när det är relevant och när det inte är av allmänintresse.

Att säga att medierna ljuger för att de inte publicerar det som man kanske själv skulle vilja att de skriver är att blanda äpplen och päron.

Nu behövs det en sansad debatt om svenska mediers uppdrag. Och för att kunna göra sitt uppdrag måste svenska medier kunna nå ut till läsarna. Därför drar nu TU igång en större undersökning om källkritik och träffar inrikes- och demokratiministern på onsdag för att prata och säkerställa att allmänheten kan nås av viktig nyhetsförmedling. 

Män som nätälskar kvinnor

Jag har utsatts för ett av vår tids stora demokratiska utmaning. Att reglera det skrivna utan att begränsa yttrandefriheten. Att hitta en lösning på dagens näthat utan att hämma publicitet.

I dag lämnar Gudrun Antemar, ordförande betänkandet Integritet och straffskydd, till Justitieministern. Det innehåller en bred översyn av det straffrättsliga skyddet för enskildas personliga integritet och förslag till ett förstärkt straffskydd. Jag har varit en av experterna. Jag är enig med övriga experter. Det krävs en lagändring. Men den ska nås genom att värna yttrandefriheten. För det är inte de grundlagsskyddade medierna med ansvarig utgivare som tar ett ansvar som gör övertrampen.  Det är ännu en gång tydligt att det inte är vi, dvs. medier med ansvarig utgivare som tar ett ansvar, som begår övertramp. 

Regeringsformen och artiklarna 8 och 10 i Europakonventionen ställer krav på att ett tillräckligt skydd både för integriteten och yttrandefriheten med en balans mellan dessa viktiga intressen. Utredningen presenterar idag ett antal förslag som utgår från att vi ska värna yttrandefriheten och samtidigt möta behoven av ett bättre straffskydd för den personliga integriteten.  

Nytt straff om olaga integritetsintrång. En ny straffbestämmelse om olaga integritetsintrång utanför det grundlagsskyddade området föreslås. Det ska bli straffbart med intrång i någons privatliv genom spridning av bilder eller andra uppgifter som innebär en kännbar skada för den som uppgiften eller bilden rör.  Bestämmelsen omfattar bilder eller uppgifter om sexualliv, hälsotillstånd, brottsoffer, personer i mycket utsatta situationer, nakenbilder eller liknande bilder eller uppgifter om någons privatliv. Det handlar t.ex. om spridning av sexfilmer och privata uppgifter om sjukdomar. Med undantag från straffansvaret om spridningen var försvarlig, t.ex. om det fanns ett tydligt allmänintresse av att uppgiften spreds.  

Mer ansvar krävs. Nu ska det bli straffbart att hota någon att sprida integritetskränkande bilder eller uppgifter, t.ex. sexfilmer. Bestämmelsen om olaga hot föreslås utvidgas så att det blir straffbart att rikta hot mot någons frihet eller frid. Hot som är ägnat att framkalla allvarlig oro hos den hotade ska kunna straffas. 

Ofredande utvidgas. Två utvidgningar föreslås när det gäller bestämmelsen ofredande. Ett agerande som når fram till den som ofredas i efterhand ska på ett tydligare sätt kunna straffas. En hatsida skapas med innehåll som därefter når fram till den drabbade, enstaka hatiska och mycket kränkande yttranden som ligger nära hot ska under vissa förhållanden kunna straffas som ofredande, t.ex. ageranden mot en mycket utsatt person som går ut på att personen borde dö eller utsättas för ett allvarligt brott. 

Förtal och förolämpning ska moderniseras.  Straffansvaret för förtal ska gälla den som utpekar någon som brottslig eller lämnar andra nedsättande uppgifter som är ägnade att skada anseendet hos den som uppgiften gäller. Precis som nu ska det vara straffritt att lämna uppgifterna om det var försvarligt. Grovt förtalsbrott ska bedömas utifrån uppgiftens art och sättet för spridningen, t.ex. om och hur spridningen har skett via internet. 

Det här är huvuddragen i utredningen. Det rör sig om förslag som nu ska utredas och debatteras. Det är en start på ett problem som måste hitta en lösning. 

Det är min förhoppning att SVT inte ska kunna göra ett nytt program med titeln: Män som näthatar kvinnor. Ett program där kvinnliga författare och journalister vittnade om dagliga hot och hat på nätet. Men det krävs mer än lagändring. Det krävs attitydförändring. Det krävs många samtal, debatter och utbildning. Det tar tid men det är första steg i rätt riktning utan att inskränka tryck- och yttrandefriheten. Det leder förhoppningsvis till kommande programmet: Män som nätälskar kvinnor. 

Läs också: Så vill utredaren stoppa näthatet

Vi skyddar källor även vid mord

När en redaktion vägrar att lämna ut material till polisen handlar det inte om att de vill skydda förövarna eller sabotera för polisen. Utan om att de följer lagen.

Aftonbladet har med hänvisning till källskyddet vägrat lämna ut bilder på två misstänkta rånare till polisen. (Läs mer här) Redaktionen har inte vägrat för att skydda rånare. Inte för att trilskas. De har gjort det för att värna källskyddet och grundlagen. Men Solna tingsrätt har nu gett polis och åklagare rätt att genomföra en husrannsakan hos Aftonbladet. Det trots att det kom en dom i Hovrätten för övre Norrland den 26 mars i år som klart och tydligt pekar i motsatt riktning.

I fallet med Aftonbladet vill polisen ”beslagta den IT-enhet/IT-enheter som innehåller de omaskerade bilderna” eftersom det handlar om ”ett mycket allvarligt brott”.

I fallet med Folkbladet i Umeå beslagtog polisen – efter en dom i tingsrätten – en mördad lokaljournalists dator och mobiltelefon med tillhörande SIM-kort. (Läs mer här) Folkbladets ansvariga utgivare Anna Lith försökte tillmötesgå polisen genom att erbjuda dem att hon skulle gå igenom materialet först. Och det för att säkra att ingen handling som innehöll källskydd skulle lämnas ut. Efter det skulle polisen kunna få ta del av övrigt material. För att fallet rörde en älskad kollega, för att tidningen försökte tillmötesgå polisens önskemål att säkra bevis och för att säkra källornas skydd. Men också för att försöka lösa intressekonflikten mellan juridik och journalistik, beivra brott och samtidigt värna källskyddet i Tryckfrihetsförordningen.

Vi förstår anhörigas och allmänhetens självklara önskan om att brott ska klaras upp och förövare dömas, men vi försvarar också deras rätt att vara anonyma när de önskar. 

Jan Helin, publisher på Aftonbladet, har också kommenterat domen från Solna tingsrätt med att de utreder om det går att möta polisens önskemål om att se bilderna samtidigt som redaktionen skyddar källan. Även det här fallet visar att branschen klart och tydligt jobbar för hitta en lösning för alla parter. Det finns ingen önskan om att skydda rånare.

Det är inte mediernas agerande som oroar. Det är polisens och tingsrättens. Ännu en gång har det fattats ett domslut som riskerar att utlämna den som utnyttjat sin grundlagsskyddade meddelarfrihet.

I Aftonbladet-fallet ska åklagare som sagt få ”beslagta den IT-enhet/IT-enheter som innehåller de omaskerade bilderna” eftersom det handlar om ”ett mycket allvarligt brott”. Tingsrätten fortsätter: ”Någon avsevärd risk för att åtgärden ska medföra att ett vidlyftigt sekretesskyddat material måste tas i beslag eller för att källan röjs kan inte anses föreligga.” Men vad menas med begreppet IT-enhet/IT-enheter? Solna tingsrätt borde förstå att en så pass oklar begränsning inte är förenlig med att säkra källskyddet.

Ur domen från Hovrätten för Övre Norrland kan man läsa att de ”ändamålsskäl som ligger bakom regeln om beslagsförbud bör få genomslag vid bedömningen om det är proportionerligt att ta en elektronisk databärare i beslag. Vid proportionalitetsbedömningen måste risken för att en anonym uppgiftslämnares identitet röjs anses vara ett intresse som väger mycket tungt.” Tidningen Folkbladet fick rätt och dator, mobiltelefon och SIM-kort återlämnades till redaktionen. Men då kan skadan redan vara skedd.

Även när det gäller mördade kollegor, då det skulle vara frestande att lämna över allt material till polisen, skyddar mediebranschen sina källor. Precis som i fallet med Folkbladet. Och som Sveriges Radio när de tydligt protesterade då Internationella åklagarkammaren ville granska den mördade reportern Nils Horners dator. Vi försvarar grundlagen och våra källor.

Skrik inte om lagändring när det gäller näthat

De som hotar eller hatar på nätet tar ofta skydd bakom argument om yttrandefrihet. Men ropa för den skull inte efter nya utredningar som ska titta efter brister i lagstiftningen.

Aftonbladets nya granskning om nättrollen, de som anonymt skriver hat och hot på Flashback, sätter fingret på en av vår tids svåraste avvägningar: rätten att publicera och yttrandefriheten. Aftonbladets chefredaktör Jan Helin ställer en mycket relevant fråga: är det viktigt för yttrandefriheten att få sprida rasism, hat och hot anonymt på nätet? 

De som skriver hoten, hetsen, elaka kommentarer och skvaller hänvisar oftast till yttrandefrihet. Det är just det försvaret som kan försämra ett av våra äldsta grundlagsskyddade skydd vi har i Sverige. Ett unikt skydd som vi ska vara oerhört stolta för. Ett skydd som ska skydda demokratin. Yttrandefriheten var aldrig avsett att skydda människor som hotar andra eller har till syfta att skapa hat mot andra folkgrupper. 

Jag hoppas att Aftonbladets publiceringar och tidigare Expressens viktiga granskning av Axpixlat leder till en större debatt om hotkulturen. Men som alltid när en viktig debatt väcks så finns det alltid en risk att det väcks förslag på skärpt lagstiftning. Det finns alltid de som snabbt skriker att det finns brister i lagstiftningen och någon högt uppsatt som efterfrågar en utredning där man tittar på brister i nuvarande lagstiftning

Stopp! För det första: det är sällan rätt tidpunkt att diskutera skärpta lagar mitt under en hätsk debatt. För det andra: det finns redan en sådan utredning som går under namnet ”Ett modernt och starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten” (Ju 2014:10). Jag är en av experterna i utredningen och det som utreds är just det som efterfrågas. Utredningen pågår för fullt med ett gediget utredningsmaterial som går igenom om lagstiftningen är tillräcklig när det gäller just denna form av hot, om lagstiftningen behövs kompletteras, hur polis och åklagare uttömmer de möjligheter som dagens lagstiftning ger och om språkbruket är begripligt hos dagens allmänhet. Vad betyder till exempel kännbar fridskränkning? Det finns mycket att utreda när det gäller dagens publicitet, dagens teknik och dagens lagstiftning. Men lugna er när ni börjar skrika efter skärpt lagstiftning. Det är aldrig rätt väg att gå. Låt det leda till det som det ska göra; debatt. 

Att skrika efter skärpt lagstiftning är dessutom ingen nytt. I slutet av 1800-talet skrev tidningarna på ett sätt som inte är helt olikt det som publiceras på valda delar av nätet. Kungen och riksdagen blev arga, och tillsatte en utredning. Men den landade klokt i att en inskränkning av tryckfriheten var fel väg att gå. Den väg som man valde att gå var att höja kunskapsnivån hos allmänheten och att ställa högra krav på pressens självsanering. Publicistklubben inrättades 1874 för att höja pressens anseende och de pressetiska reglerna antogs 1916. Nu arbetar Utgivarna med att ta fram ett nytt gemensamt självreglerande medieetiskt system med bland annat fokus på att höja förtroendet hos allmänheten för att möta dem i ett nytt medielandskap. En utredning pågår. Låt detta räcka i nuläget, och låt oss hoppas på att denna viktiga debatt mynnar ut i att begreppet ansvarig utgivare visar vad det verkligen handlar om; en ansvarig utgivare som tar ansvar, inte en oansvarig utgivare som ger anonyma hatare fritt utrymme. 

Gärna en utredning – men inte av det som är akut

Medieutredningen är välkommen, men utred inte saker som tröskats igenom och dessutom redan är beslutade.

”På senare år har det talats mycket om ungdomars användning av dagspress. Bland annat har det påståtts att ungdomarna är en för dagspressen förlorad publik. De yngre åldersgrupperna har istället sin uppmärksamhet riktad mot radio, tv och grammofonskivor.”

Så såg farhågorna ut inför 80-talet enligt presstödsutredningen år 1979. Hur den svenska medieutvecklingen ser ut idag fick mediegrundlagskommittén ta del av när Ingela Wadbring, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, presenterade medieutvecklingen för gruppen i fredags där jag är en av experterna. Hos den yngre generationen, som enligt mig är oerhört uppdaterad och påläst, kan vi se ett kunskapsglapp växa fram mellan dem som är medvetet så kallade nyhetsundvikare i traditionella kanaler (födda 1977 eller senare), omkring 15 procent, och de som medvetet tar del av nyheterna (födda 1945 eller tidigare), omkring 97 procent. Ett kunskapsglapp som spås leda till ökade klasskillnader i framtiden. 

Samtidigt visar nyheternas näringskedja, det vill säga vart nyheterna kommer från:

TV och radio = 12 procent

Nyhetsbyråer och fristående sajter = 10 procent

Fackpress och magasin = 7 procent

Dagstidningar = 70 procent

(samtliga siffror inkl. web) 

Och även om de traditionella medierna står för huvuddelen av nyhetsproduktionen tillfaller en växande andel av reklamintäkterna andra bolag. Idag går ungefär 40 procent av all onlineannonsering till jättar som Google och Facebook. I längden är det ingen hållbar utveckling.

Det ställer många frågor. Hur ska vi göra för att inte få en generation som inte tar del av information och kunskap som förmedlas via medier? Jag är bekymrad för att det i långa loppet kan leda till svårigheter för medborgare att fatta väl grundade beslut där en granskande journalistik många gånger uppfyller sitt syfte, att informera medborgarna. 

Jo, men idag kan ju medborgarna ta del av informationen ändå? Ja, det kan de. Men de som säger att det inte spelar någon roll har missat att det är en global strukturomvandling! När det går dåligt för medierna är det mycket som står på spel. Tryck- och yttrandefrihet, demokrati, näringsfrihet, debatt och granskning. Detta är demokratins klimatfråga. Just nu sitter kulturdepartementet och skriver på direktiven till en kommande medieutredning. Det är bra. Det krävs en medieutredning ur generellt perspektiv för att få svar på viktiga framtidsbeslut. 

Men jag har sagt det tidigare, och jag säger det gärna igen. Lösningen är inte att tillsätta en medieutredning som gräver i frågor som redan är utredda och klara. Här krävs det snabba beslut för att öka förutsättningarna för att minska kunskapsglappet. 

Omsätt följande lista till politiska beslut:

• Riksdagen beslutade redan 2002 att reklamskatten skulle tas bort. Verkställ beslutet omedelbart. 

• Public service behöver en finansieringsmodell som är långsiktigt hållbar.

• Verka aktivt för sänkt digitalmoms inom EU genom samarbete med länder som Finland.

• Reformera presstödet till dagens verklighet. 

Jag välkomnar en medieutredning som gör en ny total översyn av dagens medielandskap, till exempel frågan om illegala streamingtjänster på nätet. Det är på tiden och det brådskar. Men gå inte över ån efter vatten, utred inte saker som redan är utredda och dessutom beslutade.

Utgivarna har skrivit svensk mediehistoria

När det lackar mot jul och Loa Falkman snart är halvvägs upp på Sollidenscenen kan jag inte låta bli att blicka både bakåt och framåt.

Utgivarna är på många sätt unikt. För första gången i svensk mediehistoria har vi lyckats ena Sveriges ledande publicistiska företag och organisationer: SVT, SR, UR, TV4-gruppen, Sveriges Tidskrifter och Tidningsutgivarna. Det gör att vi framgångsrikt har kunnat driva frågan om hot mot journalister till att hotbilden nu ska kartläggas av brottsförebyggande rådet Brå. Dessutom har vår samverkan gjort att vi nu är med som expert i två ledande utredningar för mediebranschen; ett modernt och starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten (Ju 2014:10) och Mediegrundlagskommittén (Ju 2014:17). Vi har också anordnat ett par framgångsrika riksdagsseminarier – till och med samma dag då statsministern gick ut och berättade att blir ett extraval.

Det har druckits mycket kaffe på departementen och i riksdagen. Och det har verkligen varit gott och givande varje gång. Senast var det kaffe den 2 december med statssekreteraren på kulturdepartementet, Per Olsson. Det är säkert lite förmätet att tro att vårt möte gjorde stor påverkan, men kom inte Alice Bah Kuhnkes uttalande om reformerat presstöd och medieutredning väldigt kort tid därefter? Ja, jag vet att vi är många som jobbar hårt med dessa frågor och alla gör ett fantastiskt jobb men så här innan jul vill jag gärna tro att våra argument nådde fram.

Men, det som verkligen har varit unikt och mycket lovande, är att Utgivarna har tagit ett rejält kliv framåt när det gäller att göra om våra system gällande pressetiken. Utgivarnas styrelse har enats om att organisationen ska begära en lagändring av regeringen. Begäran ska lämnas in till kulturdepartementet nu i januari nästa år. Vi kommer att rekommendera en lösning med frivillighet som bygger på ändringar i sändningsvillkoren för public service i kombination med ändring av radio- och tv-lagen. Och Pressens samarbetsnämnd (PK, SJF, Sveriges Tidskrifter och Tidningsutgivarna) som i dag reglerar det pressetiska systemet har ställt sig bakom denna begäran om lagändring. Det gör mig glad och stolt. Det är ett beslut som visar att Dagens Media gjorde rätt sommaren 2012 då de satte rubriken ”Utgivarna enar svenska medier”. Det här beslutet visar att det går att ena medierna. Enigheten är extra viktigt i en tid av konvergerade medier. Allmänheten ska känna tilltro till sina medier och med ett tydligt, gemensamt system ökar den möjligheten.

Samtidigt som medierna gemensamt verkar för ett gemensamt och tydligt etiskt system är det viktigt att politikerna ser den oerhört snabba omställning som pågår. Det gör att premisserna för medierna måste behandlas med fördjupat allvar och öppet sinnelag. Det är ett bra tillfälle nu. Alla förutsättningar är där. Branschen är enad i gemensamma frågor och allmänheten har aldrig varit så nyhetsuppdaterad som nu. Vi lyssnar, läser och ser på medier som aldrig förr både analogt och digitalt. Med det i ryggen ser jag fram emot ett fantastiskt medieår 2015.

En riktigt god jul och gott nytt år.

Med vänliga hälsningar

Jeanette Gustafsdotter

Tre utredningar – en framgång

Utgivarnas huvudfrågor har hörsammats, det visar inte minst tre nya utredningar där Utgivarna kommer att delta som experter, skriver Jeanette Gustafsdotter.

I förra veckan startade den andra av två för mediebranschen viktiga utredningar som ska vara klara under 2016. Två utredningar som tar upp några av de frågor som Utgivarna har jobbat aktivt inom för att tryck- och yttrandefriheten inte ska försvagas. Jag har, som Utgivarnas representant, utsetts som expert i båda utredningarna.

Den första utredningen är ”Ett modernt och starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten” (Ju 2014:10). Syftet är att undersöka om lagstiftningen kan stärkas när det gäller till exempel förtal, ofredande och olaga hot. I en kommentar till utredningsdirektivet sade dåvarande justitieminister Beatrice Ask att de åtgärder utredningen ska föreslå inte får innebära en försämrad yttrandefrihet. Enligt åklagarmyndigheten väcktes åtal för brott mot otillåten hantering av personuppgifterna två gånger under fem år (2006 – 2010). Under perioden gjordes 400 anmälningar.

Jag har tidigare sagt att jag kan förstå den frustration som Datainspektionen ibland ger uttryck för och det är också en rimlig begäran att regeringen ser till att polis och åklagare använder de möjligheter som dagens lagstiftning ger innan man stiftar nya lagar, till exempel grovt förtal som i Instagrammålet i Göteborg där två unga flickor dömdes för just det brottet. Det kan också vara nödvändigt att komplettera nuvarande bestämmelser och införa en mer generell integritetsbestämmelse i brottsbalken. Det har Yttrandefrihetskommittén (YFK) rekommenderat.

Men att en sådan bestämmelse ska tillämpas även på medier som faller in under yttrandefrihetsgrundlagarna vore olyckligt och omotiverat. Detta kommer jag att bevaka och framföra. Det är därför också viktigt att Utgivarnas arbete med att utveckla den självreglerande verksamheten fortsätter. Även där har vi tagit ett stort steg framåt genom att Utgivarnas medlemmar enats om att det behövs ett nytt gemensamt självreglerande regelverk. I veckan har vi vårt första formella möte med Myndigheten för Radio och TV. I samarbete med Journalistförbundet och Publicistklubben. Här tar vi ett gemensamt ansvar i en ytterst viktig branschfråga.

Den andra utredningen är ”Kommittén på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området” (Ju 2014:17), numera under namnet Mediegrundlagskommittén. Den utredningen konstaterar bland annat att de traditionella medierna alltmer publicerar sig på internet. Som exempel tar den upp att Sveriges Radio och Sveriges Television även har avskilda ytor på sociala medier. I nuläget saknar sådana ytor grundlagsskydd om det sociala mediet i sig inte har grundlagsskydd.

Ett annat exempel som utredningen tar fram är tidningsföretag som bedriver tv-verksamhet med direktsända studioprogram som tillhandahålls på tidningarnas webbplats. Kommittén ska analysera för- och nackdelar med att det automatiska grundlagsskyddet är knutet till traditionella medier och överväga om det, bland annat med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen finns skäl att förändra denna ordning.

Utgivarna har arbetat aktivt med att den så kallade arvsynden som härleder till Högsta Domstolens beslut från 2013 att Gunilla Herlitz är ansvarig som ansvarig utgivare för en artikel på dn.se som publicerades under tidigare ansvarig utgivares ansvar men som ligger publicerad digitalt, det vill säga på en databas. Utgivarna har lyft fram det orimliga i att ansvaret kan falla på en utgivare som inte hade del i de överväganden som låg bakom publiceringen, vilket är ett frångående av principen om ensamansvar. En viktig princip som visar det unika med vår pressfrihet som Sverige var först i världen att lagstifta om, och det redan 1766.

Utgivarna förstår det komplexa i dagens nya medielandskap. Det är ett huvudskäl till arbetet som jag har nämnt ovan när det gäller ett nytt gemensamt självreglerande regelverk men det är också på sin plats att påminna om att när Yttrandefrihetskommittén gjorde en grundlig genomgång av kränkningar på internet så kom den fram till att de låg utanför det publicistiska området.

I min senaste krönika i Medievärlden skrev jag att det var dags för en kartläggning av hot och våld mot journalister och mediehus. Jag uppmanade dåvarande demokratiminister Birgitta Ohlsson att göra en kartläggning av straffvärdet för hot och våld mot politiker. Detta efter att Utgivarna under första halvåret publicerade undersökningar som utredde hotbilden mot dagspress och hotbilden mot etermedier. För första gången hade vi unika undersökningar som tog ett helhetsgrepp med brett underlag.

Enligt Utgivarnas studier, där ansvarig utgivare intervjuats, har varannan redaktion inom etermedierna blivit hotade sedan den 1 januari 2013. Och inom dagspressen har två av fem redaktioner hotats. Den 10 september meddelades det att regeringen gav Brå, Brottsförebyggande rådet, uppdraget att studera hot, våld och trakasserier mot journalister, myndigheter och rättsväsendet. Utgivarna har ställt rapporterna till Brå:s förfogande.

Utgivarnas huvudfrågor har hörsammats. Tre utredningar där Utgivarna kommer att delta som experter. Det här visar att en gemensam röst när det gäller branschgemensamma frågor är viktig. Extra viktig i en tid där medielandskapet helt ritas om och reglerna blir komplexa.

Nu måste straffvärdet för hot mot journalister kartläggas

En kartläggning av straffvärdet för hot och våld mot politiker resulterade i att de ska bedömas allvarligare och att straffen ska bli högre. Nu är det dags för en kartläggning av hot och våld mot journalister, skriver Jeanette Gustafsdotter.

I onsdags dömdes den man som i september i fjol hotade en Expressen-fotograf för olaga hot. Mannen, som ska tillhöra gänget ”Black Cobra”, uppträdde hotfullt mot Expressens fotograf i samband med en rättegång i Linköpings tingsrätt. Han gick fram till fotografen och sade: ”Jag har ju sagt åt dig att sluta filma, ska jag slå sönder din kamera eller?” Han dömdes till 80 dagsböter á 50 kronor för olaga hot. Åklagaren hade yrkat på ett fängelsestraff då hon bedömde att straffvärdet är högre när det är en journalist som hotas.

Bra där.

Bra Göteborgs tingsrätt som i våras fällde en man för brott mot medborgerlig frihet för hot mot Expressen.

Bra Växjö tingsrätt som i år fällde en man som ville bomba Smålandspostens redaktion”, för ett allvarligt angrepp på det fria ordet.

Men det räcker inte.

I maj månad utförde Utgivarna och TNS Sifo, en undersökning om hot mot journalister och mediehus i dagspress som jag skrev om i min förra krönika här i Medievärlden.

Jag ansåg redan då att skyddet för pressfrihet måste stärkas.

Idag publicerar Utgivarna en ny undersökning som har utrett hotbilden mot etermedia. Den visar att hälften, 49 procent, av ansvarig utgivarna vid SVT, SR, UR och TV4 uppger att deras redaktioner utsatts för hot. En majoritet av utgivarna menar också att hotbilden förstärks de senaste fem åren.

Hoten drabbar den enskilde journalisten hårt, men de slår också mot grunden för hela vårt demokratiska system. 44 procent av de hotade redaktionerna uppger att medarbetare tvekat inför publiceringar och vid jobbutlägg. Och 37 procent uppger att medarbetare undvikit bevakningsområden och arbetsuppgifter som en följd av de allvarliga hoten.

I både undersökningen som gäller dagspress och undersökningen mot etermedia ser vi en samhällsfarlig trend, hoten ökar.

Budskapet från rättsväsendet och media är klart och tydligt. Skyddet för pressfriheten måste stärkas. Nu måste även regeringen vakna. Demokratiminister Birgitta Ohlsson tog i onsdags emot en kartläggning av straffvärdet för hot och våld mot politiker. Det resulterade i att hot mot politiker ska bedömas allvarligare och att straffen ska bli högre. När får vi se en kartläggning av straffvärdet för hot och våld mot journalister och mediehus? Det är dags nu.

Därför måste skyddet för pressfriheten stärkas

Redan 5 november 2013 påtalade Utgivarna att vi upplevde att hoten mot medierna hade ökat. Nu vet vi med säkerhet, skriver Utgivarnas vd Jeanette Gustafsdotter.

”Jag ska flå dig och din son levande

Jag ska döda hela ditt arv och eftermäle

Men jag ger dig ett val

Sluta med ditt arbete inom journalistik så lämnar jag dig och din familj i fredag

Du har två veckor”

Länstidningen Östersund valde att publicera ett av de många hotfulla brev som en man i länet skickat till en medarbetare vid tidningen. Breven hade skickats till den anställda under en länge period, och hängde ihop med hans arbete som journalist. När den misstänkte mannen kunde gripas av polis, i början av 2014, gick Länstidningen ut och berättade om hoten.

Länstidningen vågade publicera. Det gjorde även Östgöta Correspondenten när chefredaktör Charlotta Friborg under hösten 2014 tog kampen mot den organiserade brottligheten i länet. 

Likaså Expressen/GT som publicerade samtliga hot riktade mot chefredaktörerna Thomas Mattsson och Frida Boysen. Det hotet blev glädjande nog en dom för brott mot medborglig frihet. 

Men hela 40 procent av de hotade mediehusen uppger att medarbetare tvekat inför publiceringar och vid jobbutlägg. Och 20 procent uppger att medarbetare undvikit bevakningsområden och arbetsuppgifter. Som en följd av de allvarliga hoten. 

Det visar en TNS Sifo-undersökning som Utgivarna publicerar idag. För första gången mäter Utgivarna nu mediehusens hotbild. Mer än hälften av de svarande uppger att hotbilden förstärkts under de senaste fem åren. Undersökningen presenterar idag i samband med ett seminarium med Säkerhetspolisen, Säpo, om hot mot journalister och mediehus. 

Seminariet är ett resultat av tidigare riktad kritik mot Säpo om varför hot mot journalister och mediehus, som Utgivarna anser är ett brott mot författningsskyddet, prioriteras så lågt. 

Redan 5 november 2013 påtalade Utgivarna att vi upplevde att hoten mot medierna hade ökat. Nu vet vi med säkerhet.

40 procent av de mediehus som besvarat Utgivarnas enkät uppger att redaktionen eller enskilda medarbetare hotats vid minst ett tillfälle sedan 1 januari 2013. Undersökningens resultat visar också att de redaktioner som utsatts för hot blivit det vid upprepade tillfällen. 

Hela 84 procent har hotats vid fler än ett tillfälle sedan 1 januari i fjol. Störst andel av de hotade redaktionerna, 44 procent, har hotats vid två-tre tillfällen. Läs hela undersökningen här.

De resultat vi visar i dag visar på behovet av att stärka skyddet för pressfrihet. När vi nu ser att det ökar riskerna för självcensur måste samhället ta dessa hot på yttersta allvar. Vi kommer att fortsätta göra återkommande undersökningar för att följa utvecklingen. 

Vi kommer aldrig att skrämmas till tystnad!

Pressfrihetens dag viktigare än på mycket länge

Pressfriheten har ett högt pris. Något vi har tagit för givet är inte längre givet, skriver Utgivarnas vd Jeanette Gustafsdotter.

Imorgon firas den av FN instiftade pressfrihetsdagen över hela världen. Samtidigt har en svensk journalist suttit fängslad, utan rättegång, i 4 605 dagar. I Sverige begränsas dagligen pressfriheten genom hot mot journalister, mediehus och lagförslag som begränsar tryck- och yttrandefriheten. 

Förra helgen träffades Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter i Angolas huvudstad Luanda för att bland annat diskutera fallet Dawit Isaak i ett slutet möte. Det är första gången Dawits fall enskilt tas upp. Och för lite mer än en vecka sedan släppte regimen i Eritrea, efter påtryckningar från klanledare och representanter från landets provinser, minst åtta långtidsdömda eritreaner. Det inger hopp.

Det inger också hopp att Liljevalchs konsthall öppnar en Dawit Isaak-utställning på Djurgården i Stockholm. Utställningen är anordnad av tidskriften SvartVitt med Kurdo Baksi och Stödkommittén Free Dawit, där Utgivarna är en av aktörerna. Och den 1 maj klev skådespelaren Rafael Edholm in i stödföreningen Free Dawit Isaaks cell, som ställts upp i Kungsträdgården. Fram till den 7 maj kommer besökare att ha möjlighet att sitta med Dawit i Kungsträdgården vilket innebär att man blir instängd i cellen under 15 minuter. 

Pressfrihet är något som vi har tagit för givet i Sverige sedan 1766 då tryckfrihetsförordningen infördes. Det har funnits undantagstider då pressfriheten naggats rejält i kanten, men det har i stort varit just det, undantag. Under den senaste tiden har vi dock blivit smärtsamt påminda om att friheten inte kan tas för given. Svenska journalister har blivit fängslade, kidnappade och dödade för sin rätt att granska och rapportera. Martin Schibbye, Johan Persson, Niclas Hammarström, Magnus Falkehed och Nils Horner. Vilka hjältar. Men de har fått betala ett högt pris. I Nils Horners fall det högsta. 

Vi har en unik press- och yttrandefrihet i Sverige men en dag som denna är det viktigt att vi också ser att det pågår åtgärder som begränsar tryck- och yttrandefriheten. 2013 antog regeringen lagen om kränkande fotografering som gör det brottsligt att fotografera i vissa situationer, om det inte är ”försvarligt”. Lagen träffade en av de mest grundläggande journalistiska arbetsmetoderna, det vill säga att fotografera. 

Regeringskansliet arbetar just nu med att upprätta ytterligare en utredning där den bland annat kommer att titta på behovet att införa ett nytt tryck- och yttrandefrihetsbrott om integritetskränkning. Här finns, det är vi de första att medge, stora problem i dag, men de problemen äger rum utanför det grundlagsskyddade område där massmedierna verkar, till exempel smygfotografering i omklädningsrum och provhytter. Löpande pågår på landsting efter landsting, under en påstådd omsorg om anställdas och vårdtagares integritet, generella fotoförbud, som riskerar att omöjliggöra massmediernas verksamhet som till exempel att granska vården.

I min förra krönika skrev jag om att Expressens chefredaktör Thomas Mattsson JK-anmält Försäkringskassan för brott mot källskyddet och Nerikes Allehandas chefredaktör Katrin Säfström anmält Lindesbergs kommun till JK och JO. Sedan den nya offentlighets- och sekretesslagen infördes 2009 har hela 69 ändringar införts. Varje ändring har i någon mån försämrat allmänhetens möjlighet till insyn.

Dessa exempel visar att pressfriheten inte är för given. Inte ens i Sverige. 

På onsdag uppmärksammar Utgivarna hot mot journalister och mediehus med att bland annat publicera en unik Sifo-undersökning. Imorgon firar vi pressfrihetens dag! Viktigare än på mycket länge.