Därför vill vi ha lika (upp)skattade medieföretag

Facebook betalar mindre skatt i Sverige än VK. Men omsättningen är mångdubbel. I Norge har mediebranschen börjat ställa krav på regeringen att agera. Att den svenska regeringen insett behovet av välfinansierad lokaljournalistik syns i tilläggsdirektivet. Men reglerna måste bli tydligare.

Google har lika stora annonsintäkter som alla världens tryckta tidningar och tidskrifter har tillsammans. Lägger vi till Facebook så matchar annonsintäkterna det vad alla tidningar, tidskrifter och kommersiella radiokanaler har. I hela världen.

Mönstret är detsamma i de nordiska länderna. Förra året investerade annonsörerna 4,5 miljarder kronor i tryckt dagspress och 2 miljarder i digitala nyhetsmedier, enligt institutet för reklam- och mediestatistik IRM. Det kan jämföras med att cirka 6 miljarder lades på sökordsmarknadsföring och att mer än 90 procent av dessa annonskronor gick till Google.

Problemet – eller i alla fall ett av dem – är att Google och Facebook i praktiken inte beskattas lika hårt som svenska mediebolag. Enligt senaste offentliga årsredovisningen, 2015, belastades Google Sweden AB:s vinst med en skatt på 5,9 miljoner kronor. Facebook Sweden AB betalade i sin tur 1,9 miljoner i skatt samma år. Och det på en omsättning på uppskattningsvis 1 miljard kronor, enligt Breakits beräkningar. Det betyder att svenska Facebook betalar mindre i skatt än vad till exempel Västerbottens-Kuriren gjorde 2015.

Det huvudsakliga skälet till att Facebook och Google betalar så lite skatt i Sverige är att de skattetekniskt inte räknas som permanent etablerade här. Dagens skattelagstiftning, som bolagen följer, är skapad för mer traditionella affärsmodeller. Modeller som bygger på att bolag har ett behov av fysisk närvaro på en marknad för att kunna tjäna pengar där. Medier som har journalister på plats i orter som Umeå, Sundsvall eller Ystad beskattas i praktiken hårdare än medier som inte har det. Medier med utgivare som på ort och ställe tar ett reellt ansvar för vad som publiceras i tidningar och på sajter betalar mer i skatt i förhållande till sin faktiska omsättning än vad Google och Facebook gör.

Den här situationen har fått mediebranschen i Norge att reagera. De uppmanar nu norska regeringen att införa en Facebook-skatt enligt brittisk modell. Det är en skatt på 25 procent för företag som aktivt försöker komma undan nationell beskattning genom att skapa tomma bolag utan reell omsättning. Om en sådan lag infördes i Norge skulle det innebära 400 miljoner norska kronor i skatt från Google och Facebook. I den skatterapport som TU gjorde tillsammans med bland andra Mediebedriftene i Norge var det här en av de vägar som studerades. Det är förslag som den svenska mediebranschen får arbeta vidare med i höst.

I teorin ska svenska och globala medieföretag följa samma skatteregler. Men i praktiken ser det alltså annorlunda ut. Svenska mediehus betalar både reklam- och bolagsskatt. Globala jättar som Facebook och Google slipper undan. Menar regeringen allvar när den talar om vikten av en levande journalistik i hela landet, ja då är det hög tid att börja arbeta för rättvisa skatteregler. Regler som inte beskattar medier som granskar kommunen i Vännäs, kyrkan i Surahammar och näringslivet i Göteborg tuffare än globala medie- och reklamplattformar som inte ägnar sig åt lokaljournalistik. Regler som är rättvisa även i praktiken och inte bara i teorin.

Behovet av en välfinansierad lokaljournalistik är också en av anledningarna till att TU välkomnar regeringens tilläggsuppdrag till public service-kommittén om att bland annat se över hur public service publicerar sig online samt vad som ska räknas som kärnverksamhet och kompletterande verksamhet. Jag tolkar det som ett uppdrag om tydligare skrivningar om hur, med vilket material och i vilka kanaler public service ska agera, till exempel på Facebook. Det inte minst då tilläggsdirektivet talar om att även public service måste förhålla sig till det nya medielandskapet, att public service i dag finns på samma arenor som de kommersiella aktörerna och att man där konkurrerar om samma publik. Särskilt intressanta är skrivningarna om att utvecklingen ”ställer stora krav på programföretagen och hur de förhåller sig till andra marknadsaktörer” och att kommittén ska se över public service-bolagens ”förhållande till globala medieaktörer och distributörer”.

Utan tydliga regler riskerar vi att redaktionellt material som skapats i allmänhetens tjänst genererar än mer data till bolag som till exempel Facebook. Data som bolaget konsekvent använder i syfte att nå svenska konsumenter med kommersiella budskap. Varje enskild publicering ger Facebook mer data, vilket i sin tur leder till annonsintäkter till dessa it-jättar.

Som de sedan slipper skatta för.