God demokrati kostar också pengar

Journalistikens främsta uppdrag är det demokratiska. Att granska, informera och debattera. Med hjälp av mediernas rapportering kan vi som medborgare göra mer välgrundade val, förstå samhällets utmaningar och ställa de ansvariga till svars. Men för att fria medier ska kunna fortsätta att vara fria i sin granskning krävs en fungerande ekonomisk marknad.

Ny forskning från amerikanska Stanforduniversitetet har visat att pengar investerade i granskande journalistik kan betala sig för samhället många gånger om i sparade pengar. Förändrade rutiner i den offentliga förvaltningen och nya lagar kan spara in mycket stora belopp. Men journalistiken sänker inte bara samhällets gemensamma kostnader, den genererar även intäkter till staten. Inte minst genom skatter.

En ny brittisk rapport som revisionsföretaget Deloitte tagit fram på branschorganisationens News Media Associations uppdrag visar att dagspressen i vid bemärkelse hade intäkter från främst användare och annonser på 5,1 miljarder pund 2015. Det betyder att nyhetsbranschens bidrag till samhällsekonomin, enligt rapportens sätt att räkna, är mer än 5 miljarder pund brutto och omfattade ungefär 87 500 arbetstillfällen.

Hur ser det ut i Sverige? Jo, enligt Myndigheten för press, radio och tv:s rapport Medieekonomi uppgick tidningsföretagens rörelseintäkter till 16,9 miljarder kronor under 2015. Och totalt var 7 900 personer, varav 4 000 journalister, anställda av TU:s medlemsföretag under samma år.

Den svenska dagspressens rörelsekostnader – 16,8 miljarder kronor 2015 – består till stora delar av löner och andra produktionskostnader. Det är vad det kostar att göra avslöjanden som Dagens Nyheters granskning av misstänkt korruption inom Riksrevisionen, Västerbottens-Kurirens avslöjande om Studiefrämjandets fusk med mångmiljonbelopp, Piteå-Tidningens artiklar om hur en förvaltare systematiskt stal pengar från de han var satt att hjälpa och Aftonbladets gräv om Kommunals representationsvanor och restaurangverksamhet.  

Det är granskande journalistik som de här jobben och annat som lockar 83 procent av alla svenskar mellan 9 och 79 år att läsa tryckta eller digitala morgontidningar under en vanlig månad. Och 61 procent att läsa en kvällstidning eller kolla av deras sajter, säger statistik från Nordicom.

Men förutom sitt bidrag till samhället via granskande journalistik bidrar alltså medierna även via skatter. De flesta är helt riktiga. Men inte alla.

År 2015 betalade till exempel tidningsbolagen Aftonbladet, Dagens industri, Dagens Nyheter, Expressen, Skånska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Stampen reklamskatt om drygt 29 miljoner kronor. Utöver det belastades tidningarnas resultat med en skatt på 57 miljoner, enligt bolagens årsredovisningar. Till dessa 86 miljoner kommer självklart långt mer skattepengar från de koncerner tidningarna ingår i. Och från alla övriga tidningar och mediehus i landet, som Barometern, Jönköpings-Posten, Gefle Dagblad, Haparandabladet, Norrköpings Tidningar, Nya Wermlands-Tidningen och Västerbottens-Kuriren.

I och med att annonsaffären utmanas och att annonspengar flyttar från de journalistiska medierna och till digitala distributörer, till exempel till Facebook och Google som inte behöver betala reklamskatt, blir läsar- och användarintäkterna allt viktigare. 2015 stod läsar- och användarintäkterna för över 60 procent av dagspressens intäkter, enligt Medievärlden Premium.

I dag kommer huvuddelen av dessa intäkter från den tryckta upplagan. Men vi ser nu en snabb och viktig tillväxt i de digitala kanalerna. Den här utvecklingen hämmas dessvärre av att momsen på digitala tidningar är mycket högre än på tryckta. Därför är det viktigt att regeringen gör slag i saken nu när EU i december 2016 öppnade för en teknikneutral och reducerad moms på både tryckta och digitala tidningar. Digitalmomsen är en fråga om demokrati och överlevnad. Framtidens journalistik kommer till stora delar att finansieras av oss som läser och använder den. Och då måste största möjliga del av publicistiska mediers prenumerationspris gå till journalistiken, inte till statskassan. I slutändan är det den ordningen som gynnar samhället mest.

Dagspressen tar sitt demokratiska uppdrag på allvar. Men de konkurrens- och utvecklingshämmande pålagorna måste bort om pressen även i fortsättningen ska kunna bidra till vårt gemensamma samhälle genom att granska, informera, debattera – och betala skatt.