Skrik inte om lagändring när det gäller näthat

De som hotar eller hatar på nätet tar ofta skydd bakom argument om yttrandefrihet. Men ropa för den skull inte efter nya utredningar som ska titta efter brister i lagstiftningen.

Aftonbladets nya granskning om nättrollen, de som anonymt skriver hat och hot på Flashback, sätter fingret på en av vår tids svåraste avvägningar: rätten att publicera och yttrandefriheten. Aftonbladets chefredaktör Jan Helin ställer en mycket relevant fråga: är det viktigt för yttrandefriheten att få sprida rasism, hat och hot anonymt på nätet? 

De som skriver hoten, hetsen, elaka kommentarer och skvaller hänvisar oftast till yttrandefrihet. Det är just det försvaret som kan försämra ett av våra äldsta grundlagsskyddade skydd vi har i Sverige. Ett unikt skydd som vi ska vara oerhört stolta för. Ett skydd som ska skydda demokratin. Yttrandefriheten var aldrig avsett att skydda människor som hotar andra eller har till syfta att skapa hat mot andra folkgrupper. 

Jag hoppas att Aftonbladets publiceringar och tidigare Expressens viktiga granskning av Axpixlat leder till en större debatt om hotkulturen. Men som alltid när en viktig debatt väcks så finns det alltid en risk att det väcks förslag på skärpt lagstiftning. Det finns alltid de som snabbt skriker att det finns brister i lagstiftningen och någon högt uppsatt som efterfrågar en utredning där man tittar på brister i nuvarande lagstiftning

Stopp! För det första: det är sällan rätt tidpunkt att diskutera skärpta lagar mitt under en hätsk debatt. För det andra: det finns redan en sådan utredning som går under namnet ”Ett modernt och starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten” (Ju 2014:10). Jag är en av experterna i utredningen och det som utreds är just det som efterfrågas. Utredningen pågår för fullt med ett gediget utredningsmaterial som går igenom om lagstiftningen är tillräcklig när det gäller just denna form av hot, om lagstiftningen behövs kompletteras, hur polis och åklagare uttömmer de möjligheter som dagens lagstiftning ger och om språkbruket är begripligt hos dagens allmänhet. Vad betyder till exempel kännbar fridskränkning? Det finns mycket att utreda när det gäller dagens publicitet, dagens teknik och dagens lagstiftning. Men lugna er när ni börjar skrika efter skärpt lagstiftning. Det är aldrig rätt väg att gå. Låt det leda till det som det ska göra; debatt. 

Att skrika efter skärpt lagstiftning är dessutom ingen nytt. I slutet av 1800-talet skrev tidningarna på ett sätt som inte är helt olikt det som publiceras på valda delar av nätet. Kungen och riksdagen blev arga, och tillsatte en utredning. Men den landade klokt i att en inskränkning av tryckfriheten var fel väg att gå. Den väg som man valde att gå var att höja kunskapsnivån hos allmänheten och att ställa högra krav på pressens självsanering. Publicistklubben inrättades 1874 för att höja pressens anseende och de pressetiska reglerna antogs 1916. Nu arbetar Utgivarna med att ta fram ett nytt gemensamt självreglerande medieetiskt system med bland annat fokus på att höja förtroendet hos allmänheten för att möta dem i ett nytt medielandskap. En utredning pågår. Låt detta räcka i nuläget, och låt oss hoppas på att denna viktiga debatt mynnar ut i att begreppet ansvarig utgivare visar vad det verkligen handlar om; en ansvarig utgivare som tar ansvar, inte en oansvarig utgivare som ger anonyma hatare fritt utrymme.