Attityden är skrämmande

Det är ingen slump att vi ser två fall av brott mot källskyddet och lika många JK-anmälningar inom en vecka. Det som skrämmer mest är inte okunskapen utan attityden, skriver Jeanette Gustafsdotter.

”Är det någonting som är kristallklart så är det att man inte efterfrågar källor”. Det sa Dan Eliasson, generaldirektör Försäkringskassan, i en intervju med Expressen den 7 april. Nej, Dan. Det är inte kristallklart. Det har inte minst två av dina chefer i Försäkringskassans ledningsgrupp visat. En var den avgående kommunikationschefen Jonas Lindgren, som i sin avgångstext den 1 april menade han att granskningen av honom hade varit både orimlig och ovärdig. Dessutom anklagade sina före detta kollegor för att ha agerat domare. Dagen därpå frågade säkerhetsstabens chef, Torgny Collin, vem som kunde ha läckt uppgifter om Lindgren till medierna.  Torgny Collin är för detta polis och bör veta vad som gäller i fråga om källskydd och efterforskningsförbud. Att han struntar i grundlagen är helt uppenbart. Och att han inte skulle ha kunskapen är helt orimligt.

Jag är ofta ute och håller föredrag om offentlighetsprincipen och källskydd för bland annat myndighetschefer. Många gånger har jag häpnat och förfasats. Inte över okunskap. Okunskap har vi alla i många frågor. Det som skrämmer mig är attityden, att man inte verkar bry sig och att man gör vad man själv tycker är bäst, inte vad man måste göra som myndighetsföreträdare. Det gör man utan hänsyn till grundlag och utan hänsyn till att man representerar en myndighet. Det har Expressens granskning av Försäkringskassan tydligt visat och Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har också JK-anmält Försäkringskassan för brott mot källskyddet. 

Samma vecka anmälde Nerikes Allehandas chefredaktör Katrin Säfström Lindesbergs kommun till JK och JO. Den här gången var det en personlig assistent som råkade illa ut. Assistenten hade skrivit en insändare i NA om missförhållande i vården. Efter att insändaren publicerats höll chefen upp tidningen och frågade ”vem har skrivit den här?” Katrin Säfström skriver också i en kolumn på na.se att kunskapen är ”låg i kommunhusen runt om i landet. Man gör som man själv vill och skapar rädda och tysta medarbetare”.

Är det en slump att vi ser två fall av brott mot källskyddet och lika många JK-anmälningar inom en vecka? Nej, det är ett mönster. Och då är ändå mörkertalet stort där personer som har pratat med medier känner sig trakasserade av sin chef eller ännu värre, inte vågar prata om missförhållanden på sin arbetsplats. 

Som Utgivarna tidigare har uppmärksammat har myndigheterna också tydliga brister när det gäller offentlighetsprincipen. De bryter mot skyndsamhetskravet och de har fel i fyra fall av tio när det gäller hur man hanterar allmän handling. Samtidigt har öppenheten begränsats också i lagen. Sedan den nya offentlighets- och sekretess¬lagen infördes 2009 har hela 69 änd¬ringar införts. Varje ändring har i någon mån försämrat allmänhetens möjlighet till insyn. Offentlighetsprincipen och källskyddet hänger ihop. De är demokratins yttersta hörnpelare. Utan dessa kan medierna inte granska myndigheter. Och då får allmänheten inte kännedom om allvarliga missförhållanden, som till exempel om Försäkringskassan och vården. 

Britta Leijon (s) drev som demokratiminister kampanjen ”Öppna Sverige” 2000 till 2002 i syfte att öka öppenhet inom offentlig sektor. Förslaget då var att regeringen inrättade en permanent funktion för öppenhet och insyn. Då ansågs okunskapen ett problem. Nu är den ett ännu större problem eftersom myndigheterna verkar ha slutat bry sig. Jag hävdar med bestämdhet att det numera är ett attitydproblem som vi har att hantera. För är det något som är kristallklart så är det att man inte efterfrågar källor. Eller hur Dan Eliasson?