Tidningen omistlig för vår demokrati

När en lokaltidning försvinner är vi alla förlorare. Samhällets kostnader ökar. Det känns fattigare kulturellt och politiskt. Dessutom riskerar invånarna att bli sämre på att utnyttja sina demokratiska rättigheter. Nu måste politiken släppa handbromsen och se till att Sveriges medier får rimliga möjligheter att utföra sitt demokratiska uppdrag.

Den här veckan riktas ljuset mot två viktiga frågor som kommer att få direkt inverkan på den svenska demokratin för lång tid framåt. I dag tisdag presenterar den parlamentariska public service-kommissionen sitt betänkande om framtidens Sveriges Radio, Sveriges Television och UR. Och på fredag möts EU:s finansministrar inom Ekofinrådet, unionens råd för ekonomiska och finansiella frågor. Rådet är ett viktigt forum och en möjlighet att konstruktivt diskutera hur EU ska öppna för en teknikneutral moms på nyheter.

Public service- och momsfrågorna hänger ihop. Det handlar om balans och om en mediepolitik som håller samman hela vägen. För vill vi även i fortsättningen ha en levande debatt, kraftfull publicistik och stark demokrati är det viktigt att jämvikten mellan public service och de privata medierna bibehålls samt att den höga momsen på digitala nyheter försvinner.

I Sverige och andra EU-länder har tidningar en lägre momssats än andra varor och tjänster. Men den lägre momssatsen på sex procent gäller endast för tryckta tidningar. Momsen på den digitala tidningen är 25 procent. Den här höga momsen försvårar för medierna att skapa en hållbar och attraktiv journalistik på läsarnas villkor. De omoderna skattereglerna håller tillbaka de allt fler som vill ta del av nyheterna digitalt.

När det handlar om relationen mellan public service och övriga medier måste det finnas en balans. Båda sorterna behövs. Utan tydliga ramar för hur public service kan agera på den moderna mediemarknaden följer en lång rad risker. Vi kan hamna i en situation där de offentligt finansierade bolagens uppdrag breddas, där de får konkurrera med text och sprida ett omfattande utbud på alla plattformar. Då är faran stor att lokala medier konkurreras ut.

Den lokala tidningen spelar en omistlig roll för den svenska demokratin. SOM-institutets forskning visar att tidningsläsare är bättre rustade att utöva sina demokratiska rättigheter än dem som inte läser. Tidningsläsningen har en självständig positiv effekt på möjligheterna att ta ställning i lokal- och regionalpolitiska frågor. En ny studie från analysföretaget RAM – Research and Analyis of Media visar på samma fenomen; att lokaltidningarna blir lästa av miljoner svenskar varje dag och att tidningarna fyller ett demokratiskt folkbildningsbehov. Studien visar också att tidningarnas huvudartiklar i stor och växande utsträckning fokuserar på de lokala frågorna, att läsarna känner att artiklarna är angelägna, meningsfulla och nyttiga. Och för fler än två av fem läsare leder läsningen vanligen vidare till diskussioner med vänner och bekanta.

Men vad händer om den lokala motorn för kunskap och opinion försvinner? I Sverige är det ovanligt att dagstidningar lägger ned. I USA är det desto vanligare. Och enligt de amerikanska studierna ”Financing dies in darkness? The impact of newspaper closures on public finance” (2018) och ”Democracy’s detectives: The economics of investigative journalism” (2016) innebär en nedlagd tidning att den lokala förvaltningens effektivitet går ned medan kostnaderna går upp. Granskande journalistik leder kort sagt till lägre kostnader för samhället.

För att undvika en negativ utveckling krävs att regering och riksdag ser till att balansera de krafter som finns mellan behovet av ett starkt och av det allmänna finansierat public service med en livskraftig privat medieverksamhet i hela landet. Det är en balansgång och rent av en symbios, där det finns åt båda håll en brytpunkt som måste undvikas.

För att nå denna balans är det viktigt:

• Att public service inte favoriserar IT-jättarnas sociala medier framför svenska medier.

• Att klargöra att kärnverksamheten är huvudverksamheten för public service och att den ska utgå ifrån de egna plattformarna. Men också att den kompletterande verksamheten ska fortsätta att vara verksamhet som syftar till att utveckla och stödja kärnverksamheten samt förbättra allmänhetens möjligheter att tillgodogöra sig den.

• Att utomstående intressenter som berörs av public services verksamhet får möjlighet att begära förhandsprövning av nya tjänster och att Myndigheten för press, radio och tv får en egen initiativrätt att göra en förhandsprövning och att fatta egna, interimistiska, beslut i avvaktan på regeringens avgörande.

• Att regeringen verkar för en teknikneutral moms på nyheter och snarast inleder en parallell process på nationell nivå, inte minst så att en omläggning av digitalmomsen kan ske så snart en direktivförändring börjat gälla.

Nu är det angeläget att regering och riksdag arbetar konstruktivt för att bibehålla och bitvis återställa balansen i medielandskapet. Annars riskerar vi att nyhetsbevakningen försvagas, tidningar försvinner och vår demokrati tunnas ut.

 

Jeanette Gustafsdotter, vd TU – Medier i Sverige

 

Resultat från RAM:s studie

63 procent av lokaltidningen blir läst
58 procent av huvudartiklarna blir lästa och ihågkomna
45 procent av övriga vanliga artiklar blir lästa och ihågkomna
28 minuter är den genomsnittliga lästiden
Stor och växande andel av huvudartiklarna berör lokala nyheter
Huvudartiklarna upplevs som nyttiga, lättbegripliga, meningsfulla och angelägna
Huvudartiklarna skapar diskussion och opinion
Lokaltidningen fyller ett folkbildningsbehov

Resultaten grundar sig på de fler än 10 800 artiklar som finns i RAM:s databas. 3 000 av dessa utgörs av mätningar av huvudartiklar, varav 750 artiklar från 2018.

Jeanette Gustafsdotter, vd på TU – Medier i Sverige. Foto: Jonas Hellsén

Momsfrågan måste få sin lösning

I dagarna lämnar TU en rapport till regeringen om hur digitalmomsregleringen kan utformas rättsligt. Nu krävs ett konstruktivt arbete – både i Sverige och i EU – för att snarast möjligt införa en teknikneutral moms, skriver TU:s vd Jeanette Gustafsdotter.

Dagens höga moms på digital journalistik riskerar att leda till färre redaktioner, fler vita fläckar på mediekartan och en försvagad demokrati. Det skrev 39 publicister nyligen i en debattartikel som publicerades i en lång rad tidningar. I artikeln uppmanade publicisterna regering och riksdag att införa en teknikneutral moms. Det är en uppmaning som branschorganisationen TU – Medier i Sverige instämmer i helt och fullt. Nu måste regeringen ta täten i EU och aktivt verka för att grundfrågan blir löst, så vi äntligen kan få en rättvis och teknikneutral moms på nyheter.

I början av förra året lovade finansminister Magdalena Andersson (S) samt kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) på DN Debatt (25/1 2017), att sänka digitalmomsen så snart EU, som reglerar momsfrågorna, öppnat för den möjligheten. I Sverige och andra EU-länder har tidningar en lägre momssats än andra varor och tjänster. För Sveriges del är momsen 6 i stället för 25 procent. Men den lägre momssatsen gäller enbart för tryckta tidningar. Momsen på den digitala versionen av samma tidning är 25 procent.

Men efter det att ministrarna skrev sin debattartikel har EU:s arbete för en momsharmonisering gått i baklås på grund av en annan konflikt mellan Frankrike och Tjeckien. Och där står vi nu. Det samtidigt som en allt större del av befolkningen vill ta del av nyheterna digitalt och tidningarnas kostnader för distribution och papper ökat markant.

Nu på fredag, 25 maj, har regeringen ett utmärkt tillfälle att verka för en lösning av momsfrågan. Då samlas nämligen Europas finans- och ekonomiministrar för möte inom EU:s råd för ekonomiska och finansiella frågor. Och på det mötet måste momsfrågan upp på bordet. Den får inte prioriteras bort. Frankrikes och Tjeckiens interna konflikt kan inte år efter år hålla tillbaka journalistiken och undergräva mediebranschens förutsättningar i stora delar av EU. För i längden är det naturligtvis inte hållbart att momsen, i takt med digitaliseringen och våra nya medievanor, är fyra gånger så stor för digitala nyheter som för tryckta.

I debattartikeln pekade publicisterna på de positiva effekter momssänkningar på digitala nyheter haft i länder som Norge och Frankrike. Där betalar nu allt fler för sina digitala nyheter och nyhetsmedierna får en växande andel av sina intäkter från läsarna. Den sänkning som Frankrike, vilket till skillnad från Norge är ett EU-land, gjort ses av EU som ett brott mot gällande regler. Det är ytterligare en anledning till att hitta en konstruktiv lösning.

Publicisterna lyfte också fram ett nytt förslag från den danska regeringen. Det danska förslaget går ut på att kompensera nyhetsmedierna för momsen till dess att moderna regler är på plats inom EU. Det är en lösning som finansministern uttryckt intresse för.

TU menar att en parallell process på nationell nivå måste inledas omgående, inte minst så att en omläggning av den svenska digitalmomsen kan ske, så snart en direktivförändring börjat gälla. I det arbetet bör, även för svensk del, möjligheten för medlemsstaterna att tillämpa en lägre skattesats än i dag, inklusive nollskattesats, noga övervägas.

TU lämnar därför i veckan in en särskild och uppdaterad rapport till regeringen om hur digitalmomsregleringen kan utformas rättsligt.

Nu är det viktigt att regering och riksdag både hemma och i EU arbetar konstruktivt och med en öppen attityd för att snarast möjligt införa en teknikneutral moms. Annars riskerar vi att nyhetsbevakningen i landet försvagas och att en rad tidningar försvinner. Det är en fråga som inte kan vänta.

Jeanette Gustafsdotter, vd på TU – Medier i Sverige. Foto: Jonas Hellsén

Stå upp för pressfriheten

Utan yttrande- och åsiktsfrihet har vi ingen fullvärdig demokrati. Att stå upp för pressfrihet är därför att försvara demokratin, skriver TU:s vd Jeanette Gustafsdotter på Pressfrihetens dag.

I år är det 100 år sedan riksdagen beslutade att ändra grundlagen och införa allmän och lika rösträtt – fullvärdig demokrati. Och några år senare, i andrakammarvalet 1921, fick kvinnor äntligen rösta på samma och lika villkor som män.

Men vägen till demokrati var både brant och allt annat än lättrampad. Den kantades av politiskt motstånd, kravaller och intensiv debatt. Och mitt i allt detta fanns den fria pressen.

I dag på Pressfrihetens dag kan det alltså vara värt att påminna om den fria publicistikens roll för demokratin och hur tätt sammanflätade de två är. Förra året publicerade den ansedda vetenskapliga tidskriften Science en artikel där forskarna kunde visa att personer som tagit del av nyhetsmedier oftare tar ställning offentligt i specifika samhällsfrågor och oftare deltar i politiska diskussioner än vad de annars skulle göra.

Artikeln i Science gäller USA och politiska frågor på nationell nivå. Men hur ser det ut lokalt och i Sverige? Via Jonas Ohlssons och SOM-institutets västsvenska forskning vet vi att även den lokala demokratin gynnas. Vi vet att intresset för politik är klart högre bland dem som regelbundet läser en morgontidning än bland dem som inte gör det. Utöver det vet vi att tidningsläsare i högre utsträckning än övriga kan ta ställning till politikers och institutioners prestationer. Tidningsläsare är kort sagt bättre rustade att utöva sina demokratiska rättigheter än andra – och det även med hänsyn tagen till ålder, politiskt intresse, utbildningsnivå och socioekonomisk tillhörighet.

Tillsammans bildar de grundlagsskyddade medierna ett system som gör det möjligt att föra en samhällsrelevant debatt och granska kritiskt. Det möjliggör en fungerande yttrande- och åsiktsfrihet. Utan dessa rättigheter i ett fungerande system har vi ingen fullvärdig demokrati.

Därför är det alltid en glädje att uppmärksamma den internationella dagen för pressfrihet. En dag där vi belyser pressfrihetens grundläggande principer lite extra. Att stå upp för pressfrihet är att försvara demokratin.

SVT behöver tydliga regler

Medborgarna skulle tjäna på ett starkt SVT med ett brett och tydligt uppdrag. Därför behöver public service-bolagens uppdrag preciseras och kontrollen stärkas.

Vill TU hindra SVT från att finnas i digitala kanaler? Vill TU att SVT endast ska sända i en kanal, mellan halv fem på eftermiddagen och tio på kvällen och det uteslutande i svart-vitt? Självklart inte. Men det är lätt att få det intrycket när SVT bemöter TU önskan om tydligare regler om vad SVT får och inte får göra på nätet.

TU tycker att det är viktigt att den nu aktuella parlamentariska public service-kommittén tar sig an uppgiften att tydligt definiera public service-bolagens uppdrag, både vad som ska göras och i vilken omfattning. Dessutom måste det finnas en oberoende instans som granskar att de medel staten garanterar används för rätt ändamål och som kan ingripa om så inte sker. Att tycka att den parlamentariska kommittén ska beakta medielandskapet i sin helhet är inte samma sak som att TU sätter gränserna för public service-bolagens verksamhet. Det är inte ens i samma härad.

I ett replikskifte på DN Debatt skriver SVT:s vd Hanna Stjärne att jag har fel då jag enligt uppgift påstått att ”SVT inte har något uppdrag att verka på internet”. Saken är den att jag inte skrev något sådant i den refererade artikeln. Vad jag däremot skrev var att SVT utvidgar verksamheten efter eget huvud. Och genom att beteckna exklusiv nätverksamhet som en del av kärnverksamheten försöker SVT kringgå kraven i anslagsvillkoren på att det ska finnas en koppling till sändningsverksamheten och att det ska råda en god balans i förhållande till denna.

EU: statsstödsregler sätter gränser för vad ett statligt finansierat tv-bolag får och inte får göra. Finansiering av public service-företag kan vara förenlig med EU:s statsstödsregler ”så länge det inte påverkar handelsvillkoren och konkurrensen i en omfattning som kan strida mot det allmänna intresset”. EU-kommissionen kräver därför att mer betydande nya tjänster på nätet anmäls för förhandsprövning så att man ska kunna bedöma om tjänsternas public service-värde väger upp deras negativa påverkan på konkurrensen. Trots att krav på förhandsanmälan existerar sedan länge har SVT konsekvent underlåtit att låta sin nätverksamhet genomgå en sådan prövning. Om en ny reglering ska klara EU:s statsstödsregler behöver uppdraget preciseras och kontrollen stärkas. Det skulle medborgarna tjäna på. På ett starkt SVT, med ett brett och tydligt uppdrag.

 

Huvudartikeln ”Låt inte SVT expandera som de vill på internet” publicerades i DN 16/11-2017.

Dags för SVT att agera konkurrensneutralt

Exemplen på hur SVT brister i konkurrensneutralitet blir allt fler. Nu måste det till en rejäl debatt om vad public servicebolaget får och inte får göra, menar TU:s vd Jeanette Gustafsdotter.

Varje år sätter regeringen villkor för hur SVT ska få använda sitt anslag, licenspengarna. I år kallas det helt naturligt för ”Anslagsvillkor för 2017 avseende Sveriges Television AB”. Bland villkoren slår regeringen fast att medlen ”ska användas för företagets kärnverksamhet, det vill säga, att producera och sända tv-program till allmänheten”. Och gör man något utanför kärnverksamheten ska den ”bedrivas på ett konkurrensneutralt sätt i förhållande till andra företag som tillhandahåller motsvarande tjänster”. Men hur ser det då ut i praktiken? Ja, här svajar det rejält.

I helgen publicerade SVT en specialartikel, en riktig långläsning, om Nordkoreas diktator Kim Jong-un. Specialaren är på mer än 9 300 tecken exklusive blanksteg. Är det ingen tv? Inte mycket. Det är fyra videoklipp om totalt 91 sekunder. Artikeln har kritiserats starkt för att vara en direkt konkurrens till dagspressen. Och jag kan inte annat än instämma. Hur man än vrider och vänder på det kan inte den här typen av långläsning ses som en del av kärnverksamheten. Och den konkurrerar definitivt med ”andra företag som tillhandahåller motsvarande tjänster”.

Bristen på konkurrensneutralitet kom åter i dagen när komikerna och författaren Hans Alfredson gick bort. Då lade SVT snabbt och fullt korrekt ut en stor mängd tv-program på SVT play och Öppet arkiv där Hans Alfredson medverkade. Klassiker som Här är ditt liv, Gula hund och Mosebacke monarki. Program och innehåll som till exempel Aftonbladet frågade om de fick tillgång till. SVT vägrade. Däremot lade bolaget ut materialet på Facebook. Man gav alltså materialet gratis till en amerikansk mediejätte, men sade nej till en svensk aktör. Är det konkurrensneutralt som villkoren stadgar?

Vad vore lokaljournalistiken utan starka kommersiella tidningar? Den frågan ställde sig Anna Gullberg, chefredaktör Gefle Dagblad, i samband med tidningens rapportering om misstänkt u-båt i Gävle hamn i somras. SVT Gävleborg skrev av nyheten mer eller mindre i sin helhet. Gefle Dagblads nyhet är en plusartikel och är endast tillgänglig för betalande användare. Är det konkurrensneutralt att rewrita en plusnyhet och göra den tillgänglig för alla? Eller påverkar den GD:s möjligheter att ta betalt för sin rapportering?

Marcus Melinder, chefredaktör på Norran, berörde samma fråga när han visade hur SVT ryckte bort behovet av att läsa deras granskande artikel. I sin blogg skrev han följande:

”Den 31 juli publicerade Norran en artikel om att det är stor brist på familjehem i kommunerna och exemplifierade detta med Malå kommun, som ligger inom Norrans spridningsområde. Denna artikel lades ut på norran.se för våra betalande kunder, en så kallad PLUS-artikel. Samma dag gör SVT Nyheter Västerbotten en rewrite av Norrans artikel och tar ordagrant tre citat från tidningens artikel. Förvisso creddar man erforderligt och länkar till Norrans artikel, men behovet av att läsa artikeln på norran.se är i det läget helt obefintligt. SVT har berättat exakt samma nyhet, men gratis. SVT lägger även ut en länk på sin Facebook-sida för att på så sätt driva trafik till sin rewritade artikel. Det SVT däremot inte gör är ett rörligt inslag av den här nyheten. Man gör alltså bara en nyhetstext på sin sajt. Detta trots att det i SVT:s sändningstillstånd framgår att kärnverksamheten är att ’producera och sända radio- och tv-program till allmänheten’.”

I mitt tycke är det inte konkurrensneutralt. I dag befinner vi oss på samma digitala plattformar men med helt olika förutsättning gällande intäkter. Var gränserna går är en debatt branschen måste borra djupare i.

 

UPPDATERAD: Läs SVT:s divisionschef, Anne Lagercrantz, replik här.

Därför vill vi ha lika (upp)skattade medieföretag

Facebook betalar mindre skatt i Sverige än VK. Men omsättningen är mångdubbel. I Norge har mediebranschen börjat ställa krav på regeringen att agera. Att den svenska regeringen insett behovet av välfinansierad lokaljournalistik syns i tilläggsdirektivet. Men reglerna måste bli tydligare.

Google har lika stora annonsintäkter som alla världens tryckta tidningar och tidskrifter har tillsammans. Lägger vi till Facebook så matchar annonsintäkterna det vad alla tidningar, tidskrifter och kommersiella radiokanaler har. I hela världen.

Mönstret är detsamma i de nordiska länderna. Förra året investerade annonsörerna 4,5 miljarder kronor i tryckt dagspress och 2 miljarder i digitala nyhetsmedier, enligt institutet för reklam- och mediestatistik IRM. Det kan jämföras med att cirka 6 miljarder lades på sökordsmarknadsföring och att mer än 90 procent av dessa annonskronor gick till Google.

Problemet – eller i alla fall ett av dem – är att Google och Facebook i praktiken inte beskattas lika hårt som svenska mediebolag. Enligt senaste offentliga årsredovisningen, 2015, belastades Google Sweden AB:s vinst med en skatt på 5,9 miljoner kronor. Facebook Sweden AB betalade i sin tur 1,9 miljoner i skatt samma år. Och det på en omsättning på uppskattningsvis 1 miljard kronor, enligt Breakits beräkningar. Det betyder att svenska Facebook betalar mindre i skatt än vad till exempel Västerbottens-Kuriren gjorde 2015.

Det huvudsakliga skälet till att Facebook och Google betalar så lite skatt i Sverige är att de skattetekniskt inte räknas som permanent etablerade här. Dagens skattelagstiftning, som bolagen följer, är skapad för mer traditionella affärsmodeller. Modeller som bygger på att bolag har ett behov av fysisk närvaro på en marknad för att kunna tjäna pengar där. Medier som har journalister på plats i orter som Umeå, Sundsvall eller Ystad beskattas i praktiken hårdare än medier som inte har det. Medier med utgivare som på ort och ställe tar ett reellt ansvar för vad som publiceras i tidningar och på sajter betalar mer i skatt i förhållande till sin faktiska omsättning än vad Google och Facebook gör.

Den här situationen har fått mediebranschen i Norge att reagera. De uppmanar nu norska regeringen att införa en Facebook-skatt enligt brittisk modell. Det är en skatt på 25 procent för företag som aktivt försöker komma undan nationell beskattning genom att skapa tomma bolag utan reell omsättning. Om en sådan lag infördes i Norge skulle det innebära 400 miljoner norska kronor i skatt från Google och Facebook. I den skatterapport som TU gjorde tillsammans med bland andra Mediebedriftene i Norge var det här en av de vägar som studerades. Det är förslag som den svenska mediebranschen får arbeta vidare med i höst.

I teorin ska svenska och globala medieföretag följa samma skatteregler. Men i praktiken ser det alltså annorlunda ut. Svenska mediehus betalar både reklam- och bolagsskatt. Globala jättar som Facebook och Google slipper undan. Menar regeringen allvar när den talar om vikten av en levande journalistik i hela landet, ja då är det hög tid att börja arbeta för rättvisa skatteregler. Regler som inte beskattar medier som granskar kommunen i Vännäs, kyrkan i Surahammar och näringslivet i Göteborg tuffare än globala medie- och reklamplattformar som inte ägnar sig åt lokaljournalistik. Regler som är rättvisa även i praktiken och inte bara i teorin.

Behovet av en välfinansierad lokaljournalistik är också en av anledningarna till att TU välkomnar regeringens tilläggsuppdrag till public service-kommittén om att bland annat se över hur public service publicerar sig online samt vad som ska räknas som kärnverksamhet och kompletterande verksamhet. Jag tolkar det som ett uppdrag om tydligare skrivningar om hur, med vilket material och i vilka kanaler public service ska agera, till exempel på Facebook. Det inte minst då tilläggsdirektivet talar om att även public service måste förhålla sig till det nya medielandskapet, att public service i dag finns på samma arenor som de kommersiella aktörerna och att man där konkurrerar om samma publik. Särskilt intressanta är skrivningarna om att utvecklingen ”ställer stora krav på programföretagen och hur de förhåller sig till andra marknadsaktörer” och att kommittén ska se över public service-bolagens ”förhållande till globala medieaktörer och distributörer”.

Utan tydliga regler riskerar vi att redaktionellt material som skapats i allmänhetens tjänst genererar än mer data till bolag som till exempel Facebook. Data som bolaget konsekvent använder i syfte att nå svenska konsumenter med kommersiella budskap. Varje enskild publicering ger Facebook mer data, vilket i sin tur leder till annonsintäkter till dessa it-jättar.

Som de sedan slipper skatta för.

Orättvisa skatter ger Facebook och Google fördelar

Regeringen måste se över den orättvisa beskattning som gynnar globala plattformar och missgynnar svenska medieföretag, skriver TU:s vd Jeanette Gustafsdotter.

I teorin ska svenska och globala medieföretag följa samma skatteregler. Men i praktiken ser det annorlunda ut. Svenska mediehus betalar både reklam- och bolagsskatt medan globala jättar som Facebook och Google slipper undan. Den ojämlika beskattningen är så påtaglig att regeringen nu måste se över det regelverk som snedvrider konkurrensen negativt för journalistiska medier i Sverige – och till förmån för de globala bolagen.

I praktiken missgynnar svenska skatteregler medier som investerar i lokaljournalistik, begär ut offentliga handlingar och ställer makten mot väggen. Detta samtidigt som reglerna gynnar de globala medie- och reklamplattformar som inte ägnar sig åt journalistik. Det är en av de slutsatser som kan dras ur den nya rapporten ”Unequal taxation in a digital world – a challange for the Nordic media industry in the current tax environment”, som konsult- och revisionsbolaget PwC skrivit på gemensamt uppdrag av branschorganisationerna TU – Medier i Sverige, Medieförbundet (Finland), Mediebedriftene (Norge) och Danske Medier (Danmark).

Rapporten visar att det finns betydande skillnader mellan hur de nordiska och globala mediebolagens digitala annonsintäkter beskattas i praktiken. Trots att reglerna ska vara desamma betalar svenska och nordiska bolag avgjort mer i skatt än sina globala konkurrenter. År 2015 betalade till exempel Facebook 14,7 miljoner kronor i svensk skatt. Google betalade i sin tur 5,8 miljoner. Totalt 20,5 miljoner kronor. Det är inte ens hälften av vad enbart Aftonbladet betalade. Och då är varken reklamskatten eller den skatt som någon annan av landets 163 dagstidningar betalade in inkluderad.

Varför betalar Facebook och Google så lite i skatt? Är det för att intäkterna på den svenska marknaden är små? Tyvärr finns inga officiella uppgifter om storleken på de två bolagens svenska annonsintäkter. Men medieekonomen Stefan Melesko, Internationella handelshögskolan i Jönköping, uppskattar i en aktuell rapport att Facebook och Google tillsammans omsätter 6,5 miljarder kronor på den svenska marknaden. Det kan jämföras med dagspressens samlade annonsintäkter på 6,6 miljarder, varav drygt 2 miljarder kommer från digital annonsering. Tillsammans har alltså Facebook och Google ungefär lika stora annonsintäkter som den samlade svenska dagspressen. Men när det handlar om skatteinbetalningar är skillnaderna stora.

Melesko uppskattar i sin rapport Facebooks rörelseresultat 2015 till 675 miljoner. Vilket skulle kunna generera 135 miljoner i skatt. För Googles del skulle skattekostnaden samma år hamna på 260 miljoner. Enligt Meleskos bedömningar undviker bolagen, genom att planera sin skattehemvist, en skattebelastning på 400 miljoner kronor.

Den huvudsakliga anledningen till att Facebook, Google och liknande bolag betalar så lite skatt i Sverige är att de skattetekniskt inte anses vara permanent etablerade här. Dagens skattelagstiftning, som bolagen följer, är skapad för mer traditionella affärsmodeller. Modeller som bygger på att bolag har ett behov av fysisk närvaro på en marknad för att kunna tjäna pengar där. Men med digital teknik behöver medie- och reklamplattformarna liten eller ingen fysisk närvaro här i landet för att deras verksamhet ska vara ekonomiskt lönsam. Till det kommer att de globala bolagen ofta använder koncernstrukturer som gör att de kan föra över vinster från det land där vinsterna skapas till en annan del av koncernen – verksamt i ett land där skatten är lägre. På ett sådant sätt kan koncernen skapa en konstlat låg skattenivå. Men också välja och vraka mellan olika länders skatteregler för att maximera sin vinst.

De globala aktörerna ges alltså möjligheter att använda en mycket större andel av sina annonsintäkter till att utveckla nya tjänster för användarna, erbjuda tjänster utan ekonomiskt motkrav eller för att konkurrera ut de nordiska bolagen från marknaden. PwC menar i sin rapport att de nordiska mediebolagen har små eller inga möjligheter att använda skattereglerna på samma sätt som de globala bolagen för att undvika skatter. Det beror på att de lokala mediebolagens affärsmodeller och demokratiska uppdrag går ut på att bevaka vad som händer i till exempel Lidköping, Sundsvall och Ystad. Och för att kunna granska och informera måste det finnas personal på plats. Medarbetare som läser inkommande post i kommunhuset, begär ut offentliga handlingar och möter läsarna på orten. De journalistiska medierna måste helt enkelt ha en fysisk närvaro på marknaden.

Vad kan då göras för att skapa mer konkurrensneutrala förutsättningar på den digitala mediemarknaden? Ja, reglerna för vilka bolag som ska räknas som permanent etablerade i ett land kan ändras. En sådan åtgärd skulle göra det enklare att beskatta intäkter från nya eller digitala affärsmodeller lokalt. Internationella organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, menar att en ändring skulle leda till en förbättrad konkurrenssituation. En annan tanke är att försvåra för artificiella företagsstrukturer att flytta vinster från ett skatteområde till ett annat.

Vissa länder har redan satt in lokala åtgärder för att förmå globala spelare att betala skatt i de länder där intäkterna skapas. Australien och Storbritannien har till exempel infört nya skatteregler som uppmuntrar bolag att beskatta vinsterna på ursprungsmarknaden. I Frankrike diskuterar man samma sak.

Med tanke på allvaret i situationen uppmanar vi därför regeringen att snarast möjligt se över konkurrensförhållandena mellan svenska och globala aktörer när det gäller beskattningen av digitala annonsintäkter. Inte minst bör regeringen snabbutreda behovet av inhemska åtgärder som även i praktiken gör det möjligt för svenska medier att konkurrera på samma villkor som de globala.

Det är orimligt att fria och oberoende medier i Sverige år efter år beskattas mycket hårdare än de globala it-jättarna. Rättvisare regler skulle inte bara stärka journalistikens förutsättningar utan även vår levande demokrati. 

Vi måste fortsätta kämpa för pressfriheten

Sverige är näst bäst i världen på pressfrihet. Men samtidigt visar studier att hoten mot svenska medier blir fler och grövre. Och de utsattas berättelser gör att vi inte kan vara nöjda, skriver Jeanette Gustafsdotter i en krönika på Pressfrihetens dag.

Tio i elva på fredagskvällen den 21 april kom ett larm till SOS Alarm. En flaska med brännbar vätska hade kastats in i en bil i Västerås. Bilen, som stod parkerad i de centrala delarna av stan, tillhör en av VLT:s medarbetare. Branden följde på flera anonyma hotelser via brev. Den utsatte medarbetaren ser därför händelsen som ett attentat riktat mot honom som person och framför allt mot hans yrkesroll. VLT:s chefredaktör, Daniel Nordström, menar också att det finns en stor risk för att brandattentatet har med medarbetarens journalistiska verksamhet att göra.

Tyvärr är bilbranden ingen isolerad händelse. I februari blev till exempel en TV4-reporter angripen och hindrad från att filma utanför en restaurang i Angered. En månad tidigare fick redaktionen för SVT:s Uppdrag granskning ta emot dödshot och flera brev fyllda med någon form av pulver. Till det kommer en lång rad, ja rent av dagliga hot och trakasserier riktade mot journalister och medier.

Hoten mot svenska medier fortsätter att öka. Det säger Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Posten och SVT i en enkät som Kulturnyheterna nyligen gjort. I inslaget konstateras att journalister på de fem mediebolagen mordhotats, fått sina hemadresser exponerade på internet och trakasserats i hemmen bara under den senaste månaden. Och det för att de gjort sitt jobb.

En lång rad studier har konstaterat att ungefär var tredje journalist hotats och trakasserats under de senaste tolv månaderna. Dagspressens journalister är mer utsatta. Här är andelen trakasserade och hotade ännu större, vilket bland annat TU:s och Sveriges Radios studie från i fjol pekade mot. Den studien visar, precis som Kulturnyheternas, att tonen hårdnar, att hoten blir grövre. Och det gäller inte minst mot kvinnor.

Tidigare i vår presenterade TU en rapport som Kantar Sifo låtit göra åt oss och affärsnätverket Klara K. Det var en studie om effekterna av hoten och hatet som möter kvinnliga ledarskribenter, kommentatorer och krönikörer. Vi frågade kvinnorna på landets ledarredaktioner samt andra ledande debattörer och krönikörer om hur de upplever hoten. Det har blivit värre, var svaret. Över hälften av de svarande menar att mängden av hot och trakasserier ökat de senaste tre åren. Och ännu fler att hoten och trakasseriernas innehåll och uttryck samtidigt blivit grövre. En av tre bland de svarande uppger att trakasserierna lett till tankar på att sluta verka inom journalistiken. Och det i det land som förra året firade att världens första tryckfrihetsförordning fyllde 250 år. I det land som enligt Reportrar utan gränser har världens näst starkaste pressfrihet.

Näst bäst i världen eller ej, ingen som ser dessa siffror eller som hör de utsattas berättelser kan vara nöjd. Jag är det inte. Men de visar samtidigt att ansträngning lönar sig. I dag tar polisen och andra myndigheter mediehoten på större allvar. Kulturdepartementet arbetar med en handlingsplan om hoten mot det demokratiska samtalet och frågan ligger på både justitie- och kulturministerns bord.

Just den här dialogen är ett av de skäl Reportrar utan gränser pekar på för att förklara att vi nu är ”på pallen” efter att ha varit nere på tolfte plats i deras pressfrihetsindex för några år sedan. Låt oss därför fortsätta att anstränga oss och använda de lagar som finns. Det är redan olagligt att hota journalister.

Åtta av tio tror att fejknyheter påverkar vår syn på fakta

Åtta av tio vuxna svenskar menar att fejknyheter i hög utsträckning påverkar våra uppfattningar om grundläggande fakta när det gäller aktuella frågor och händelser. Det visar en ny studie som undersökningsföretaget Ipsos gjort på uppdrag av TU.

Undersökningen visar också att fyra av tio svenskar varje vecka ser nyhetsartiklar eller nyhetsinslag på internet som de uppfattar vara påhittade och osanna. Och att knappt en av tio delat en nyhet på internet som de senare fick veta var påhittad.

Problemet med fejkade nyheter, det vill säga påhittade och medvetet osanna nyheter, blev en stor fråga i samband med det amerikanska presidentvalet. Där nådde och engagerade valspurtens största fejknyheter via framför allt sociala medier fler personer än de största riktiga nyheterna från de etablerade medierna, enligt en genomgång från Buzzfeed. Hur stort är det här problemet i Sverige och vilka kan följderna bli?

 Ja, den undersökning som TU och Ipsos gjort bland Sveriges vuxna befolkning, 18-75 år, visar bland annat följande:

  • 4 av 10 ser varje vecka nyheter på internet som de uppfattar vara påhittade/osanna
  • Knappt 1 av 10 har delat en nyhet på internet som de senare fick veta var påhittad
  • Knappt 1 av 20 har delat en nyhet på internet som de visste eller anade var påhittad

Undersökningen visar också att var tredje svensk är osäker på sin förmåga att upptäcka en påhittad nyhet. Allra störst är osäkerheten bland de över 60 år, där nästan hälften uppger att de känner sig osäkra. Minst osäkra på att känna igen påhittade nyheter säger sig män och Sverigedemokraternas väljare vara.

Spridningen och osäkerheten kan få effekter på vårt gemensamma samhälle. Hela åtta av tio anser att fejknyheterna i hög utsträckning påverkar befolkningens uppfattning om grundläggande fakta när det gäller aktuella frågor och händelser.

Något färre än hälften av de svarande tycker att sociala medier som Facebook och Twitter samt sökmotorer som Google har ett mycket stort ansvar för att hindra spridningen av påhittade nyheter. I stället pekar man bland annat på den enskildes ansvar som mediekonsument. Sex av tio anser att den enskilde har ett mycket stort ansvar. Störst ansvar menar man att etablerade medier som tidningar, radio och tv har. Åtta av tio menar att de etablerade medierna har ett mycket stort ansvar för att hindra spridandet av fejknyheter.

Uppgiften att granska den information som cirkulerar har också blivit allt viktigare för medierna och ges därför ett växande utrymme. Dagens Nyheter har till exempel avslöjat hur fejknyheter sprids till Sverige, Eskilstuna-Kuriren hur trollfabrikerna jobbar här i landet och Metro har sedan flera år Viralgranskaren.

Det här är en fråga vi tar på största allvar. Därför startade TU i början av 2017 en flerårig informationskampanj som handlar om pressetik, ansvarigt utgivarskap och inte minst om källkritik. För vi har alla ett ansvar. Du och jag!

Kontrollera alltid källan. Och är du osäker, tänk efter innan du delar.

Jeanette Gustafsdotter

FAKTA OM UNDERSÖKNINGEN

Digitala intervjuer i slumpmässigt rekryterad respondentpanel

Målgrupp 18-75 år

Antal genomförda intervjuer 1 017

Fältperiod 15-23 februari 2017

God demokrati kostar också pengar

Journalistikens främsta uppdrag är det demokratiska. Att granska, informera och debattera. Med hjälp av mediernas rapportering kan vi som medborgare göra mer välgrundade val, förstå samhällets utmaningar och ställa de ansvariga till svars. Men för att fria medier ska kunna fortsätta att vara fria i sin granskning krävs en fungerande ekonomisk marknad.

Ny forskning från amerikanska Stanforduniversitetet har visat att pengar investerade i granskande journalistik kan betala sig för samhället många gånger om i sparade pengar. Förändrade rutiner i den offentliga förvaltningen och nya lagar kan spara in mycket stora belopp. Men journalistiken sänker inte bara samhällets gemensamma kostnader, den genererar även intäkter till staten. Inte minst genom skatter.

En ny brittisk rapport som revisionsföretaget Deloitte tagit fram på branschorganisationens News Media Associations uppdrag visar att dagspressen i vid bemärkelse hade intäkter från främst användare och annonser på 5,1 miljarder pund 2015. Det betyder att nyhetsbranschens bidrag till samhällsekonomin, enligt rapportens sätt att räkna, är mer än 5 miljarder pund brutto och omfattade ungefär 87 500 arbetstillfällen.

Hur ser det ut i Sverige? Jo, enligt Myndigheten för press, radio och tv:s rapport Medieekonomi uppgick tidningsföretagens rörelseintäkter till 16,9 miljarder kronor under 2015. Och totalt var 7 900 personer, varav 4 000 journalister, anställda av TU:s medlemsföretag under samma år.

Den svenska dagspressens rörelsekostnader – 16,8 miljarder kronor 2015 – består till stora delar av löner och andra produktionskostnader. Det är vad det kostar att göra avslöjanden som Dagens Nyheters granskning av misstänkt korruption inom Riksrevisionen, Västerbottens-Kurirens avslöjande om Studiefrämjandets fusk med mångmiljonbelopp, Piteå-Tidningens artiklar om hur en förvaltare systematiskt stal pengar från de han var satt att hjälpa och Aftonbladets gräv om Kommunals representationsvanor och restaurangverksamhet.  

Det är granskande journalistik som de här jobben och annat som lockar 83 procent av alla svenskar mellan 9 och 79 år att läsa tryckta eller digitala morgontidningar under en vanlig månad. Och 61 procent att läsa en kvällstidning eller kolla av deras sajter, säger statistik från Nordicom.

Men förutom sitt bidrag till samhället via granskande journalistik bidrar alltså medierna även via skatter. De flesta är helt riktiga. Men inte alla.

År 2015 betalade till exempel tidningsbolagen Aftonbladet, Dagens industri, Dagens Nyheter, Expressen, Skånska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Stampen reklamskatt om drygt 29 miljoner kronor. Utöver det belastades tidningarnas resultat med en skatt på 57 miljoner, enligt bolagens årsredovisningar. Till dessa 86 miljoner kommer självklart långt mer skattepengar från de koncerner tidningarna ingår i. Och från alla övriga tidningar och mediehus i landet, som Barometern, Jönköpings-Posten, Gefle Dagblad, Haparandabladet, Norrköpings Tidningar, Nya Wermlands-Tidningen och Västerbottens-Kuriren.

I och med att annonsaffären utmanas och att annonspengar flyttar från de journalistiska medierna och till digitala distributörer, till exempel till Facebook och Google som inte behöver betala reklamskatt, blir läsar- och användarintäkterna allt viktigare. 2015 stod läsar- och användarintäkterna för över 60 procent av dagspressens intäkter, enligt Medievärlden Premium.

I dag kommer huvuddelen av dessa intäkter från den tryckta upplagan. Men vi ser nu en snabb och viktig tillväxt i de digitala kanalerna. Den här utvecklingen hämmas dessvärre av att momsen på digitala tidningar är mycket högre än på tryckta. Därför är det viktigt att regeringen gör slag i saken nu när EU i december 2016 öppnade för en teknikneutral och reducerad moms på både tryckta och digitala tidningar. Digitalmomsen är en fråga om demokrati och överlevnad. Framtidens journalistik kommer till stora delar att finansieras av oss som läser och använder den. Och då måste största möjliga del av publicistiska mediers prenumerationspris gå till journalistiken, inte till statskassan. I slutändan är det den ordningen som gynnar samhället mest.

Dagspressen tar sitt demokratiska uppdrag på allvar. Men de konkurrens- och utvecklingshämmande pålagorna måste bort om pressen även i fortsättningen ska kunna bidra till vårt gemensamma samhälle genom att granska, informera, debattera – och betala skatt.