Annons: PP Pension

”Ibiza-skandalen visar varför högerpopulister är emot fria medier”

Ibiza-skandalen, som tvingat fram ett nyval i Österrike, sätter fingret på varför högerradikala och högerpopulistiska rörelser i hela världen ser fria medier som en huvudmotståndare, skriver Isobel Hadley-Kamptz. 

I helgen som gick kunde vi se i realtid hur viktigt det är för demokratier med fria medier. Vi kunde också se tydliga skäl till varför vissa politiska rörelser är extra mycket motståndare till alltför oregerliga och ostyrbara massmedier.

Jag syftar förstås på den österrikiske vicekanslern Heinz-Christian Strache, som avslöjades på film där han i en lyxvilla på Ibiza köpslog med en påstådd kvinnlig släkting till en rysk oligark om olika tjänster i utbyte mot ekonomisk hjälp i valrörelsen. Hon erbjuder sig bland annat att köpa en stor österrikisk tidning och använda den för att kampanja för Strache om hon i sin tur kan garanteras värdefulla offentliga kontrakt.

Strache är ledare för det högerradikala partiet FPÖ, och redan tidigare har flera europeiska säkerhetstjänster slutat dela information med österrikiska kollegor eftersom de numera kontrolleras av FPÖ och man har misstänkt att de i sin tur pratar lite för intimt med Kreml.

Alltihop är som från en politisk thriller. Samtalet var nämligen en fälla, Ibiza-kvinnan spelade teater och villan var installerad med hemliga kameror. Filmen på Strache publicerades av flera tyska tidningar, och kansler Sebastian Kurz, ledare för mittenkonservativa ÖVP, gav Strache sparken och utlyste nyval.

Koalitionen mellan ÖVP och FPÖ har tidigare lyfts upp som ett särskilt intressant exempel på hur traditionella borgerliga partier ändå kan samarbeta med radikalhögern, till och med när den som FPÖ har rötter i nazismen. Nå, det gick visst inte så bra.

Högerradikala och högerpopulistiska rörelser i hela världen ser fria medier som en huvudmotståndare, det gäller Donald Trump likaväl som svenska Sverigedemokrater som häromdagen förklarade att de ville förbjuda politisk satir i public service, eftersom journalister där gör elak satir om SD. I Ungern har vi redan sett hur de fria medierna steg för steg monterats ner. Utanför Budapest finns i stort sett inga mediekanaler i dag som inte kontrolleras av regeringen, och under Viktor Orbáns åtta år vid makten har Ungern rasat från plats 23 till plats 73 på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex.

Händelserna på Ibiza förklarar det här på flera olika sätt samtidigt. Å ena sidan har Strache uppenbarligen lurats i en fälla. Ingen vet vem som organiserat det, de tyska medierna skyddar sina källor, men det är förstås inte osannolikt att det är politiska motståndare till FPÖ. Högerradikala ser detta som ett exempel på hur de motarbetas av medierna och att de alltså har rätt i att se dem som fiender. Å den andra sidan så säger Strache uttalat på filmen att han är beredd att ge den tänkta oligark-släktingen olagliga fördelar, något som det förstås är självklart av allmänintresse att avslöja. Lägg sedan till detaljen att en av mottjänsterna var att styra om en i dag oberoende österrikisk nyhetskanal till att bli ett kampanjorgan för FPÖ. Och då har vi inte ens gått in på hela Kreml-problematiken, att europeiska högerpopulister så ofta och gärna ingår i just ryska samarbeten, något som våra säkerhetstjänster inte sällan betraktar som hot mot samhällets säkerhet.

Det ligger i populismens natur att misstänkliggöra allt som ligger mellan ”folket” och makten, som exempelvis fristående domstolar eller medier som har näsvishet nog att granska folkets egna företrädare i de populistiska partierna. Den här gången vann den fria granskningen, men striden är långtifrån över.