Annons: PP Pension

Det säger Buzzfeed-slakten oss om nutiden

KOLUMN Trots att unga vill ha seriösare journalistik så går flera amerikanska ungdomsnyhetssajter på knäna. Det för tankarna till EU:s ”länkskatt”, skriver Isobel Hadley Kamptz. 

Det har varit en jobbig vecka för digitala medier. Buzzfeed berättade att de ska säga upp 15 procent av arbetsstyrkan, och lade bland annat ned både den inrikes- och säkerhetspolitiska redaktionen. På Huffington Post ska ägaren Verizon dra ned 7 procent och även lokaltidningsföretaget Gannett sade upp journalister över hela USA. Det stora skälet uppges vara annonsförsäljningen, som ger allt mindre pengar.

Buzzfeed är ett intressant medieföretag. Det började som en slags viralsajt, med skojiga listor och kändisskvaller, men har gradvis kommit att betraktas som allt mer seriöst och för någon vecka sedan hade de till och med ett förvisso omdiskuterat världsscoop om att Donald Trump skulle ha instruerat sin advokat att ljuga för kongressen.

Sajten är en del i en oväntad medieutveckling, som delvis hänger ihop med just Donald Trumps framgångar. Även andra, låt oss kalla det ungdomsmedier, har blivit allt mer både journalistiskt seriösa och politiskt radikala. Teen Vogue har i dag politiska analyser som inte står New York Times efter och tidningen Vice, som för tio år sedan fokuserade på musik, ungdomssubkulturer och kepsmode, gjorde en av 2017 års mest sedda politiska dokumentärer, från den högerextrema demonstrationen i Charlottesville.

Ungdomar och unga vuxna står på barrikaderna mot högerradikalismen och de förväntar sig understöd av sina mediekanaler i kulturkriget. Det är förstås ingen slump att Donald Trump skadeglatt twittrade om journalistuppsägningarna. När jag läste en text om neddragningarna på en amerikansk mediesajt handlade första kommentaren om ledsamheten i att USA inte satte journalister i koncentrationsläger. Kulturkrig, som sagt, med allt blankare vapen. Om Buzzfeed-nyheten om Trumps lögnuppmaningar till sist visar sig vara felaktig är det ett oerhört snedsteg som sannolikt också har politiska motiveringar.

Samtidigt tjänar de här sajterna alltså inte tillräckligt med pengar. Även Vice gjorde för övrigt neddragningar i höstas. Många andra medier har dock lyckats tjäna ekonomiskt på den ökande polariseringen, det stora uppsvinget i digitala prenumerationer för exempelvis New York Times och Dagens Nyheter beror inte bara på hög journalistisk kvalitet utan också på att tidningsprenumerationer för många människor blivit en personlig politisk markering, något som bland annat undersökts i Sverige av Gota Media

Det funkar dock bara för den som faktiskt har prenumerationer. Att leva på digitala annonser är något annat, och leder snarare tankarna till sådant som EU:s möjliga ”länkskatt” och nya upphovsrättslag. Det är ett odiskutabelt faktum att Facebook och Google tar nästan alla digitala annonspengar, och det primära motivet för ”länkskatten” är att nyhetsredaktionerna som producerar innehållet som sprids via jätteplattformarna ska få lite mer av kakan.

”Länkskatt” går emot allt vad internet traditionellt stått för, men det gör å andra sidan it-jättarnas nästanmonopol också. En likartad dubbeltydighet syntes på sociala medier efter medieslakten i förra veckan när andra mediebolag tvärtom tog chansen att berätta om sina planerade rekryteringar och uppmanade de nyuppsagda att söka de många hundra lediga jobben.

Det är trots allt inte som för några år sedan, när nästan hela medievärlden kändes dyster och nedläggningshotad. Det kanske inte är en så stor tröst för alla dem som precis förlorat jobben, men det är rätt viktigt för att förstå vad som händer.