Är det möjligt att vara civiliserat oense?

Är det möjligt att tycka att någon tycker eller uttrycker förfärliga saker utan att tycka att personen ÄR förfärlig? 

I förra veckan skrev exempelvis Göteborgs-Postens politiska redaktör Alice Teodorescu en artikel om att liknelser mellan dagens situation och 30-talet är vulgära och exploaterar förintelsens offer och att hoten i dag mot demokratin inte är överhängande. Hon skrev också att förintelseöverlevare i debatten i dag används som bulvaner för att smutskasta borgerligheten.

Det var onekligen inte särskilt smakfullt skrivet. Jag tror att Hedi Fried och Emerich Roth, som är de mest offentligt engagerade förintelseöverlevarna i Sverige i dag, är fullt kapabla att tänka och agera efter eget huvud och att deras varningar både för NMR och mot att t ex samarbeta med Sverigedemokraterna är uppriktigt grundade i egna värderingar och erfarenheter. Att avfärda deras engagemang med att de bara används som bulvaner är genuint respektlöst.

Många andra blev också upprörda över Teodorescus text och en docent i Göteborg drog till och med i gång en kampanj för att hon skulle få sparken. På sociala medier såg jag att hon anklagades för antisemitism och nära nog nazism själv.

Det finns ingenting i hennes text som är vare sig antisemitiskt eller nazistiskt. Det som står där är tillräckligt upprörande i sig själv, utan att behöva ta till sådana överord. Om vi utgår från att GP har valt henne som redaktör för vad hon faktiskt tycker och står för finns där heller ingenting som rimligen borde leda till hennes avgång.

Det är dock uppenbart en självklar instinkt numera, att när man ogillar något som någon sagt vill man förhindra dem från möjligheten att över huvud taget kunna säga det. Det mailas uppdragsgivare och rings till chefer, krävs avbokningar av framträdanden i också helt andra sammanhang än det som orsakat upprördheten. Om någon sagt något dumt bör offentligheten renas från både den enskilda dumheten och från hela deras personer. Bort med dem bara!

Det här gäller sannerligen inte bara från vänstern. I en ironisk twist har exempelvis den populäre högerpsykologen Jordan Peterson hotat att stämma författaren Kate Mann för att hon i en kritisk recension sagt att hans senaste bok var delvis sexistisk. Peterson krävde också att recensionen skulle tas bort från sajten vox.com där den publicerats. Peterson brukar annars kallas en förkämpe för sann yttrandefrihet.

Samtidigt som vi tycks ha förlorat förmågan att tycka olika inom någon form av normal debatt förmår vi inte heller hålla gränsen mot det som kanske inte kan eller bör accepteras. För nej, det är inget självklart hot mot yttrandefriheten att pronazistiska och förintelseförnekande Nya tider inte fick ställa ut på bokmässan, lika lite som demokratin hotas om NMR inte får demonstrera utanför landets synagogor på årsdagen av Kristallnatten. Nazism är inte bara en åsikt, det är ett våldsamt hot mot enskilda människor och bör behandlas av säkerhetspolis snarare än bjudas in till debatter. Det innebär inte att åsikten eller organisationerna bör förbjudas, men de ska behandlas som de säkerhetshot de är.

I landet lagom verkar vi dock inte längre klara av gråskalor. Antingen ska inget tillåtas som gör någon annan upprörd eller också så måste vi bjuda in också folk som vill döda oss till fika med mazariner.

Ja, det är ibland svårt att dra gränsen mellan det som bör och det som inte bör tolereras. Det är svårt att behöva värdera och tänka själv och ibland bara stå ut med sånt som är jobbigt. Det är svårt att vara vuxen. Kan vi kanske försöka att växa upp ändå?