Bland Balis försvarare finns desinformatörerna

Att underminera förtroendet för medier och andra samhällsinstitutioner är trots allt en av grundstrategierna i den ryska påverkansoperationen. Hanif Balis aningslöshet bör därför ses som en viktig lektion inför valåret, skriver Isobel Hadley-Kamptz.

Ibland går det snabbt i politiken. I fredags avslöjade DN att en mejlväxling mellan utrikesdepartementet (UD) och journalisten Patrik Oksanen om en möjlig intervju med ukrainska människorättsaktivister begärts ut av högerpopulistiska nättidningen Nyheter Idag, mindre än ett dygn efter att mejlen skickats. UD misstänkte att mejlen avlyssnats av främmande makt, alltså Ryssland.

Nyheter Idag publicerade aldrig mejlen, men det gjorde i stället moderate riksdagsmannen Hanif Bali (M), minuter efter att Oksanen publicerat sin intervju med de ukrainska aktivisterna. Bali ifrågasatte i en tweet Oksanens oberoende utifrån kontakten med UD. Bali tog sedan bort tweeten efter bara några timmar.

Till saken hör att Nyheter Idag är välkänt Kreml-vänliga, något som bland annat den säkerhetspolitiskt mycket insatte Oksanen pekat på. Chang Frick, grundare av Nyheter Idag, har också öppet sagt att de samarbetar med Russia Today, en av Putins propagandakanaler. När DN konfronterade Bali med uppgifterna ljög han och sade att han sett mejlväxlingen i sina flöden och sparat ned den, men han har senare medgivit att han fick den direkt av Chang Frick.

Patrik Oksanen är en av Sveriges bästa säkerhetspolitiska journalister, och bevakar ständigt Ryssland och dess försök till påverkansaktioner i Sverige. Det här är förstås irriterande för Ryssland, eftersom sådana aktioner fungerar bättre om folk inte genomskådar dem. Det är också irriterande för Ryssland att omvärlden lyssnar på personer som just ukrainska människorättsaktivister, som kan berätta om det ryska agerandet på till exempel den ockuperade Krim-halvön. Att få folk att misstro Oksanen och hans motiv är alltså ett självklart ryskt syfte. Nyheter Idag har också personliga skäl att ogilla Oksanen eftersom han granskat dem och deras Putin-vänliga agenda.

Inget av det här tänkte dock Bali på, när han fick mejllväxlingen av Frick. Han såg en chans att pika medierna, något som alltid ger glada tillrop bland hans följarskaror, och tog den, utan att fundera vidare. En moderat riksdagsledamot bidrog alltså aktivt till att försöka misskreditera en för Ryssland misshaglig journalist, på direkt tips från en känd Putin-vän.

Det här är, oavsett vad som kommer fram i utredningarna av spioneri mot UD, väldigt allvarligt. Jag tror inte alls att Bali medvetet gick Rysslands ärenden, han tänkte bara inte efter. Han må vara kompis med Chang Frick, men har kanske inte ens tänkt på Fricks relation till Kreml. För den som inte är så intresserad av säkerhetspolitik är Frick mer känd för sin allmänna högerpopulism och provokationer mot etablissemanget, i de meningarna inte helt olikt Bali själv. Som Johan Hakelius skriver ställer den här aningslösheten dock en del frågor om hur Bali egentligen ser på sin roll som riksdagsman i förhållande till nationen Sverige. Att underminera förtroendet för medier och andra samhällsinstitutioner är trots allt en av grundstrategierna i den ryska påverkansoperationen. Att allt det här sker samtidigt som Putin väljs om för en fjärde presidentperiod är också ett sammanträffande som borde ha fått Bali att tänka till, som Tove Lifvendahl på Svenska Dagbladet skriver.

Själv tror jag att han ärligt ångrar sig. Bali har bett om ursäkt så tydligt man bara kan, och på söndagskvällen stod det också klart att han både lämnar moderaternas partistyrelse och twitter, den plattform där han varit Sveriges mest framgångsrike politiker. Hans supporters verkar däremot inte inse allvaret, utan tävlar nu om att i stället ifrågasätta DN:s rapportering och bagatellisera Balis övertramp.

Jag tror att vi bör se det här som en viktig lektion inför valåret. Vi måste vara medvetna om att det pågår en aktiv påverkanskampanj från främmande makt mot Sverige och det kommer bara bli tydligare fram till september. Vi kommer få se försök till dataintrång och avlyssning, mot både politiker, myndigheter och medier. Vi kommer också få se allt mer av desinformationskampanjer, både riktade mot de traditionella medierna och i sociala medier, där fakta blandas bort och döljs av uttänkta drev och kampanjer.

Försöken att misskreditera Oksanen pågår hela tiden, men det gäller också medierna i stort. Det betyder förstås inte att medier inte också begår verkliga misstag, men i den allmänna, ständiga floden av hån och hat mot seriösa medier som flyter fram i exempelvis sociala medier bör man veta att en hel del inlägg faktiskt syftar till att aktivt underminera det svenska samhället.

Jag är övertygad om att en del av dem som nu så ivrigt försvarar Bali gör det för att de uppriktigt inte klarar av att se fel hos sin politiska hjälte. Det är mänskligt och trist för det politiska samtalet, men återfinns hos alla partier. Läs på Twitter under en partiledardebatt bara, eller nej, låt bli förresten om du inte aktivt uppskattar enögd dumhet. Men en del av försvaret ingår också i den här desinformationen jag pratat om. Vissa vill få oss att misstro medier som DN, och partier, som moderaterna. De bryr sig inte om Hanif Balis politiska karriär eller ens om hans politik. De vill bara göra Sverige svagare som land.