Google bör inte vara ansvarig utgivare för hela internet

Frågan om huruvida Google ska ta bort sökresultat eller inte är mer komplicerad än den verkat under den senaste tidens debatt. Risken är att nätjättens avgöranden grundar sig i politiska bedömningar snarare än lag, skriver Isobel Hadley-Kamptz.

Det var i höstas som någon gjorde mig uppmärksam på att jag fanns med på en antisemitisk hatlista över vad som påstods vara kända judar i Sverige. Jag tillfrågades om jag ville försöka bli borttagen från listan, och jag svarade förstås ja. Det var en rätt otäck lista, med rasistiska tillmälen och konspirationer. Listan väckte också obehagliga historiska paralleller, judar listades också under 30-talet, och vi vet att personer i dag med stor våldskapacitet och låga spärrar mot att använda våld kan inspireras av den sortens sammanställningar.

Det var nu inte första gången svenska högerextremister hängde upp sig på min eventuella etniska och kulturella bakgrund. Det finns hela trådar på Flashback om huruvida jag är judinna, där snillen spekulerar för och emot. Jag var med på Ahmed Ramis listor också.

Jag valde dock att inte gå vidare och med juristhjälp försöka förmå Google att ta bort listan från sina sökresultat, utifrån EU-reglerna om ”rätten att bli bortglömd”. Ett antal andra personer gjorde dock det, och deras försök har uppmärksammats rätt mycket de senaste veckorna i både Dagens Nyheter och Expressen. Tidningarna har argumenterat stenhårt för att Google måste ta bort listan, för att inte stötta antisemitism. Det har kopplats ihop med Youtube-kontot för högerextrema ”Granskning Sverige”, med filmer där personer bland annat dömts för hets mot folkgrupp.

Jag måste erkänna att jag tycker att den här frågan är mycket mer komplicerad än den verkat under den senaste tidens debatt. För ja, jag tycker att Google rimligen bör ta bort Youtube-konton som innehåller såväl lagbrott som brott mot Googles egna regler. Men det är något helt annat än att ta bort sökresultat.

Den där judelistan var väldigt obehaglig, men spontant innehöll den ingenting uppenbart olagligt. Google har en så stor marknadsandel bland sökmotorer att det räknas som ett kvasimonopol. Är det då en jättebra idé att de ska börja avgöra vilka sökresultat som ska få synas utifrån politiska bedömningar snarare än lag? EU-reglerna säger visserligen att man ska ha rätt att bli borttagen, men frågan är om det är en så bra idé att använda de reglerna så här heller.

Hur lätt vore det inte då för säg den turkiska regimen att kräva att blogginlägg om turkiska övergrepp i Syrien ska tas bort från Google om de innehåller namnen på någon misstänkt förövare eller till och med bara anklagelser mot Erdogan? Eller för all del att högerextremister kräver nedsläckning av antirasisters arbete.

Om den här tillämpningen blir vardag, och folk regelmässigt kräver att saker tas bort från Google även utan olagligheter försvinner väldigt mycket av det vi vanligen kallar yttrandefrihet. Google är inte och bör inte vara ansvarig utgivare för allting man kan söka efter på internet.

Samtidigt är det inte enkelt åt det hållet heller. När Barack Obama blev president försökte amerikanska högerextremister lura Google-algoritmen att visa upp bilder på apor när man bildgooglade Michelle Obama. Google valde till slut att ta bort de sökresultaten. Det är lätt att tänka sig att sökoptimeringskunniga högerextremister skulle försöka få förintelseförnekande sidor högst upp på sökningar om förintelsen. Sökresultaten är också redan i dag beroende av val, vissa saker premieras före andra, och varierar från person till person.

Jag vet inte hur vi bör göra. Men en sak vet jag: vi bör inte låtsas som om det här är enkelt.