Vilka dirigerade rasistdrevet mot Åhléns lucia?

Om vi vill vara ett samhälle där också mörka barn får uttrycka svenska traditioner räcker det inte att fortsätta bli bestörta och ledsna. Vi måste besegra dem som driver detta.

Så familjen till den lille mörke pojken i Åhléns Lucia-reklam fick nog av all rasism och bad företaget ta bort bilden på sonen ur marknadsföringen. Låt det sjunka in. Ett mörkt gulligt luciaklätt barn på en fin annonsbild ledde till så mycket rasistiskt hat att hans familj tog beslutet att skydda honom genom att försvinna från offentligheten.

Jag må nära en viss oklar skepsis mot Åhléns i sammanhanget, de måste ju ha gissat att detta skulle hända och ändå valde de att sätta en enskild pojke i den rasistiska skottlinjen medan de själva relativt smärtfritt framstår som progressiva, men samtidigt avskyr jag denna min egen känsla. Måste de ha gissat? Är det där vårt samhälle är nu? Ja.

Nu skall villigt sägas att luciarasisterna var långt färre än de personer som gladdes åt den fina bilden. Dessutom fick just det här rasistutbrottet fart på en genuint glädjande motrörelse. Facebookgruppen #jagärhär, där vanliga ickerasister bestämde sig för att ge sig in i kommentarsfält där den vanliga rasistiska sexistiska näthatarklicken härjar, argumentera emot sakligt och stötta varandra. Näthatarklicken är ju inte alls i majoritet, det känns bara så eftersom de är så välorganiserade, skriver så många inlägg och ofta jobbar under så många olika alias.

Det är ett utmärkt exempel på hur man faktiskt kan göra skillnad och göra sociala medier bättre. Alla orkar inte alltid, men man kan göra en liten punktinsats ibland, med stöd av andra. Efter att ha funderat alldeles för mycket senaste året på vad i all världen vi kan göra åt mediesituationen, såväl i de gamla som nya medierna, blev jag lite glad. Sådana insatser kanske tyvärr inte påverkar så många i den aktiva rasistmobben, men det gör luften lite lättare att andas för oss andra.

Och det är här vi måste komma vidare. Vi måste analysera och förstå vad den här nya situationen egentligen handlar om, med sin desinformation, obryddhet inför fakta, tilltagande hätskhet och polarisering. Vad är meningen med att sprida lögner? Vad är meningen med att sprida hat? Visst kan det vara att personer faktiskt tror att pepparkaksgubbar förbjudits på förskolan Igelkotten i Höör och givetvis är det ofta spontana uttryck för rasism, men det finns något mer bakom. Vad är det? Vilket syfte har de längre upp i kedjan, på de högerpopulistiska nätmedierna, som ofta dirigerar den här sortens pseudofolkliga utbrott? Vad är det smartaste sättet att mota det, strategiskt?

För ja, det är så här samhället ser ut nu. Att fortsätta bli bestört och ledsen och uppgivet twittra om vidrigheten i att utsätta barn för rasistdrev må vara den spontana reaktionen hos alla normala människor. Men uppenbarligen räcker det inte. Om vi vill vara ett anständigt samhälle där exempelvis också mörka barn får uttrycka svenska traditioner måste vi besegra dem som driver detta. Tiden att chockas är förbi.