Annons: Fojo
Pamina Falck, Projektledare Näringslivets Medieinstitut. Foto: Privat.

Inte lätt för företag att få rätt i Pressens Opinionsnämnd

Diskussion

En undersökning som Näringslivets medieinstitut, NMI, gjort av PO-anmälningar visar att det är svårt för företag att få en rättelse. Att det inte finns ett enda fall där företag har fått rätten till rättelse prövad är inte nödvändigtvis en indikation på att pressen alltid ändrar fel när så är berättigat, skriver Pamina Falck på NMI.

Enligt de pressetiska reglerna ska en tidning rätta sakfel så snart ett sådant upptäcks. Om ett företag utsätts för felaktig rapportering och utgivaren inte rättar, har företaget möjlighet att göra en anmälan till Pressombudsmannen (PO) som ska pröva om en rättelse varit befogad. När Näringslivets medieinstitut (NMI) frågar PO om exempel på fall när rätten till rättelse har prövats i Pressens opinionsnämnd (PON) hittar han dock inte ett enda exempel. Det tycks därmed som att möjligheten för ett företag att få en felaktig publicering prövad i själva verket är en chimär.

PO hittar alltså inga fall där ett företag fått sakfrågan prövad i PON och anledningen enligt PO är att redaktionerna är snabba med rättelser vid uppenbara fel, och att dessa justeras innan en anmälan hinner komma in till PO. Istället, enligt PO, handlar de flesta ärenden om värderingsfrågor och där finns alltså inget rätt eller fel varför en rättelse i dessa fall inte blir aktuell.

Samtidigt finns det flera fall som NMI har tagit del av där företag påpekar sakfel men där PON bedömt fallet som att ord står mot ord och att företaget då enbart har rätt till genmäle i efterhand.

Ett av fallen handlade om en vårdklinik där en artikel i både text och rubrik slog fast att en patient fått fel diagnos. När PO behandlade anmälan mot publiceringen konstaterade han att tidningen inte hade fog för påståendet: ”Det kan tidningen rimligen inte slå fast eftersom ärendet vid tidpunkten bara var anmält, inte avgjort.”, skrev PO.
Men, företaget som anmälde publiceringen fick ändå inte rätt till en rättelse. PO menade att de pressetiska reglerna följts eftersom företaget erbjudits ett genmäle i efterhand.

PO valde att pröva ärendet även ur de berörda läkarnas perspektiv, som privatpersoner. I beslutet från PON konstaterades att tidningen, dels med på grund av sakfel, brutit mot god publicistisk sed i sin hantering av läkarna.
Kort sagt så ansågs inte företagets anmälan om sakfel som relevant, samtidigt konstaterades sakfelen som klandervärda när det prövades mot privatpersoner

Redaktioner tycks ha lite att förlora på att vidhålla sin ståndpunkt för att slippa rättelse gentemot företag. Genom att praktisera denna strategi blir faktafel istället en värderingsfråga där företaget har en syn och redaktionen en annan. Att det inte finns ett enda fall där företag har fått rätten till rättelse prövad är inte nödvändigtvis en indikation på att pressen alltid ändrar fel när så är berättigat. Det kan också vara ett tecken på att det finns en diskrepans mellan teori och praktik i det pressetiska reglerna där vissa regler tycks sakna reell betydelse.

De pressetiska reglerna är i sig inte problemet, däremot saknar det regelverk värde som inte följs upp och efterlevs. I detta har PON ett ansvar, där avsaknaden av prövningar gällande rättelser borde ringa som en varningsklocka för nämnden om att något inte står rätt till.

Pamina Falck
Projektledare Näringslivets Medieinstitut