Annons: Mediedagen 2019

”Artiklar om Brå-rapporten sprider dolda antaganden”

Diskussion

Medias rapportering om Brås nya rapport sprider den uråldriga, och tröttsamt seglivade rasistiska myten, om ”den andre” som kommer till ”oss” och våldtar våra kvinnor. Den bygger på ett antagande att det skulle finnas en koppling mellan flyktingar och sexualbrott, skriver Helena Hägglund, doktorand i journalistik vid Stockholms universitet.

”Flyktingströmmen inte huvudorsak till fler sexbrott”, lyder en rubrik på Sveriges Radios hemsida, publicerad i onsdags, följt av en text som meddelar att flyktingströmmen 2015 som mest har bidragit till en liten del av ökningen av de rapporterade sexbrotten senaste åren, men att det handlar om osäkra skattningar.

DN, SvD, Expressen och SVT har alla liknande rubriker under tisdagen och onsdagen, även om SvD väljer att använda ordet asylmottagande i stället för den i media vanligt förekommande xenofobiska metaforen om strömmar. Alla, förutom Sveriges Radio, är tydliga med att rapporten inte finner någon koppling mellan flyktingmottagande och anmälda sexualbrott. Sveriges Radio däremot betonar gång på gång osäkerheten i resultaten.

Problemen är många med alla nämnda artiklar, Sveriges Radios framför allt, för studien handlar inte främst om flyktingmottagandet och alla intressanta resultat hamnar i skymundan för detta sidospår. Men huvudproblemet är att samtliga artiklar sprider den uråldriga, och tröttsamt seglivade rasistiska myten, om ”den andre” som kommer till ”oss” och våldtar våra kvinnor.

Sättet publiceringarna gör detta på är genom att etablera antagandet att det finns en rimlig koppling mellan flyktingar och sexualbrott, för att sedan skapa en nyhet (som i sig innebär något nytt och avvikande) om en rapport som visar att så inte är fallet, just här och nu.

Detta är vad som i studier av mediediskurser brukar kallas för dolda antaganden, det vill säga en texts underliggande mening som inte skrivs ut. Det implicita antagandet här är alltså att flyktingar generellt är sexualbrottslingar.

Ingenstans i Sveriges Radios artikel framgår det varför man överhuvudtaget skulle göra en koppling mellan ”flyktingströmmen” och ökningen av ”sexbrott”. Brå skriver i sin rapport att de av regeringen fått deluppdraget att utreda eventuellt samband mellan flyktingmottagandet 2015 och ökningen av polisanmälda sexualbrott. De hävdar att de fått uppdraget på grund av ”en allmän debatt”. Det är i sig oroväckande att Brå ägnar sig åt att göra undersökningar utan någon som helst vetenskaplig grund med hänvisning till något så löst som ”allmänna debatter”. Men det är en annan diskussion.

Några av de stora medieaktörerna hänvisar till denna allmänna debatt i korthet och i förbifarten och det är visserligen värre att inte hänvisa till någonting alls än att hänvisa till något så vagt som en debatt. Men, medieetiskt är det problematiskt att vara så otydlig. För vad är en allmän debatt i dag? Vilka ligger bakom den debatten? Vilka syften har de? Med andra ord, vems ärenden springer man som journalist när man tar en viss intressegrupps höga tonläge för en allmän debatt? Det bör vara journalistikens roll att utreda dessa frågor innan man hänvisar till allmänheten, och i allra högsta grad innan man publicerar något högst politiskt som ett givet antagande.

Journalister och publicister måste vara noga med vad de publicerar, vilka antaganden de gör, vilken världsbild de ger uttryck för och framför allt vilkas ärenden de springer. Det gäller att systematiskt överse praktiker och inneboende antaganden, hur välmenande man än må vara. Annars blir journalistiken inget annat än ett verktyg för de som skriker högst. Och just nu är det rasisterna.

 

Helena Hägglund
Doktorand i journalistik vid Stockholms universitet.