Annons: PP Pension
Pia Adelsteen

”Viktigt att det kommer fram hur Bonnier blåstes på Stampen”

DISKUSSION

Tvärtemot vad Peter Wolodarski vill medge så överraskade DN:s utspel om en Göteborgsredaktion Bonniers egna förhandlare, däribland Carl-Johan Bonnier. Det skriver Jan Scherman, som också presenterar nya uppgifter om att såväl Bonnier som JP/Politiken lagt bud i nivå eller över konkurrenten Schibsted-ägda Polaris.

Jag tänker avstå från den låga debatteknik där Peter Wolodarski hävdar att jag alltid har fel och därför även denna gång, alldenstund jag faktiskt tycker att DN och Wolodarski ibland har rätt. Dock inte i detta fall, när det gäller turerna kring Bonniers misslyckande att köpa Stampen.

Avstår också från samme Wolodarskis bedömning av min svansföring i medieetiska frågor, också här alldenstund då han själv och hans tidning med så kallade hästlängder uppåt överträffar mig. Och jag tycker det är bra att DN och dess chefredaktör rider på höga hästar i olika frågor. Den inställningen hedrar, att den inte gör det i mitt fall såsom endast varandes en enkel diversearbetare, står jag ut med.

Så till själva saken – Wolodarski hävdar att jag skulle frågat honom så att han kunde rättat alla mina påstådda fel i förväg. Varför skulle jag gjort det? I slutet av sitt känslosamma utbrott konstaterar Wolodarski att han inte deltagit i förhandlingarna om Stampen, vilket ju diskvalificerar honom i långa stycken som uppgiftslämnare i sammanhanget.

För det första – det är och förblir ett obestridligt faktum att Bonnier utestängdes från slutförhandlingen om Stampen. Polaris, som kontrolleras av Schibsted, fick exklusivitet. Det är en normal modell när förhandlingar om förvärv går in i ett slutskede. På samma sätt är det ett faktum att Bonnier frångick normaliteterna genom att, utestängda från fortsatt förhandling, inkomma med nya erbjudanden till Stampen. Peter Hjörne erbjöds en styrelsepost i Bonnier AB (numera Bonnier Group, reds. anm.). Det visar sig nu också att Bonnier lade fram ett helt nytt ekonomiskt bud. Enligt Medievärldens källor i nivå med konkurrenten Schibsted, vilket indikerar att Bonnier i princip accepterade en värdering av Stampen på en kvarts miljard kronor.

Ytterligare en ny uppgift i sammanhanget är att danska JP/Politiken också nonchalerade Schibsteds exklusivitet och skickade in ett extra bud. Dock och överraskande med en värdering betydligt högre än både Schibsted och Bonnier.

För det andra – det är också ett obestridligt faktum att DN:s utspel om att satsa på en egen ny redaktion i Göteborg överraskade Bonniers egna förhandlare. Carl-Johan Bonnier var en av dem. Bonnier News vd Anders Eriksson reagerade också. Om sistnämnda ville verka överraskad, trots att han visste om och godkänt planerna, för att blidka reaktionen från Stampen, kan jag låta vara osagt.

Nyheten offentliggjordes också innan Stampen gett Schibsted exklusivitet. I det läget var alltså Bonnier fortfarande med i matchen. Stampen reagerade självfallet negativt på nyheten och tvekade kring Bonniers verkliga avsikter. Det hela bidrog till att Bonnier trycktes ut ur förhandlingen. Säkert en besvikelse för Bonniers förhandlare.

Om sanningssägaren och allvetaren Wolodarski nu bedyrar att satsningen var förankrad hela vägen upp så verkar det som om det finns något att reda ut internt mellan DN, Bonnier News och ägaren själv. En del händer tycks inte veta vad andra gör. Eller var det tidpunkten något som Wolodarski avstod från att förankra?

Att Peter Wolodarski dessutom, mitt under Bonniers försök att köpa Stampen, försöker värva GP:s bästa reportrar – ursäkta herr chefredaktör, men det blir svårt att övertyga någon om att detta ingått i den där förankringen. Tänk om det är som det alltid varit med Bonnier – att var och en på redaktörsgolvet gör som den vill. Särskilt nu när huvudkontoret och alla formella försök till samordning avskaffats.

För det tredje så är timing alltid en viktig omständighet. Wolodarskis utfall mot Stampens Peter Hjörne och GP:s nyvunna presstöd sammanfaller i tiden på ett till synes icke slumpmässigt sätt med det misslyckade försöket att köpa Stampen. Jag är nog inte ensam om att vara svårövertygad när det gäller den i och för sig hypotetiska frågeställningen om attacken mot Hjörne skrivits även i det fall Bonnier köpt Stampen.

Jag har faktiskt stor respekt för Wolodarskis insatser för publicistiken och attackerna mot det fria ordet, inte minst runt om i Europa. Men jag fortsätter hävda att hans engagemang när det gäller hur Stampens ägare frikostigt berikat sig med bonusar och riskerat GP:s framtid inte varit särskilt intensiv.

Jag häpnar också över att Wolodarski ondgör sig över hur Peter Hjörne pressat sina anställda och sparkat medarbetare för att få ner kostnaderna. Som om DN aldrig befläckats med något liknande. I salig åminnelse Peter Wolodarskis egen så kallad frysbox dit en grupp medarbetare tvångsplacerades 2013 med meningslösa arbetsuppgifter för en utdragen och plågsam väg ut ur tidningens trygghet.

En fördel med det fria ordet är att olika röster tillåts, även om den ena säger att den andra alltid har fel. Även om den ena fnyser åt den andra och inte vill kalla dennes ord för analys och därmed antyder det handlar om någon form av mindervärdig text.

Jag skriver ändå härmed en ny klump med ord i ämnet då jag är övertygad om vikten av att turerna kring hur det gick till när Bonnier blåstes på Stampen uppdagas. De nya detaljer som nu framkommer visar att Bonnier är berett att gå mycket långt för att öka sin egen makt, och oaktat att Peter Wolodarski ser sig som den mest oberoende av alla så blir hans hätska utfall mot Peter Hjörne en del i denna aggressiva ägaroffensiv. När bruden, trots alla senkomna bröllopsgåvor, nobbade förbyts giftermålsviljan och kärleken i ett onyanserat och brutalt förakt med hjälp av en till synes oförvitlig publicist. Touché.
Med tillägget att det just för det fria ordet är så centralt att Göteborg och Västsverige inte blev entonigt såsom fallet skulle blivit med Bonnier som ägare. Bra att Bonniers försök att återta en dominerande position på tidningsområdet med först Mittmedia och sedan Stampen stoppades. Hoppas dock att Bonniers ägare inte är långsinta och lika dåliga förlorare som Wolodarski, utan ger sin chefredaktör lite mer pengar så att han kan anställa fler än de där fem reportrarna. Det vore ju ännu bättre för det fria ordet.

 

Jan Scherman
Mediekonsult. Tidigare chef på TV4.

 

Förtydligande (2019-04-17): I samband med att ägarstyrningen inom Bonnier förändrades vid årsskiftet så slogs koncernbolaget Bonnier AB ihop med Bonnier Holding i ett mindre moderbolag som går under namnet Bonnier Group. I Bonnier Group samlas i dag samtliga av Bonniers verksamheter.

Tidigare i ämnet:

Jan Scherman: Bonnier erbjöd Peter Hjörne plats i styrelsen (2019-04-15)

Peter Wolodarski avfärdar kritiken – beslutet väl förankrat (2019-04-15)