Annons: Mediedagen 2019
Bo G Andersson Tidigare ledamot av Guldspadejuryn och en av grundarna av Grävande Journalister. Foto: Privat.

”Palmeavslöjandet är villkorad journalistik”

Replik

Om det visar sig att polisen inte håller Skandia-mannen som ansvarig för mordet på Olof Palme, vad blir det då kvar av Petterssons/Filters granskning? undrar Bo G Andersson i replik på Mattias Göranssons och Guldspadejuryns repliker.

Det här är ett svar på Filters chefredaktör Mattias Göransson och Guldspadejuryns repliker på Bo G Andersson diskussionsinlägg om Guldspaden. 

Tidskriften Filters redaktör Mattias Göransson är inne på ett viktigt spår när han i en replik på mitt diskussionsinlägg (”Fel att ge Guldspade till Palme-avslöjande”) skriver att ”Journalister, och inte minst deras prisjuryer, måste kunna värdera material självständigt och oberoende av rättsväsendet.”

Det är precis det här jag anser inte kan ske när det gäller den Guldspade som föreningen Grävande Journalister förra helgen tilldelade Thomas Pettersson och tidskriften Filter. Pettersson/Filter fick priset för ett reportage där den så kallade Skandiamannen med namns nämnande pekas ut som Olof Palmes mördare.

Tidskiften Filter och Pettersson har i nära samverkan med polisens Palmeutredare åstadkommit en sorts ”villkorad” undersökande journalistik. Bedömningen av vad de åstadkommit är avhängig resultatet av polisens efterforskningar. Om polis och åklagare kommer fram till att ”Skandiamannen” inte har något med Palmemordet att göra, är resultatet av journalistiken närmast en nullitet. För vem bryr sig då om huruvida en grafiker på Skandia, tillika aktiv moderat i Täby, var bekant med och bodde på samma gata som en vapensamlare? Han kan möjligen bli en fotnot i den bredare, historiska berättelsen om mordet på Sveriges statsminister, inte mycket mer.

Det är denna prekära sits som Pettersson/Filter och även Guldspadejuryn hamnat i. Journalistikens kvalitet i det här fallet villkoras och bestäms i realiteten av utgången av polisens fortsatta arbete. Det är detta som är grundproblemet och det ställs på sin spets här eftersom vi inte talar om vilket mordfall som helst.

Filters redaktör tycks dock mena att utgången av den pågående utredningen om ”Skandiamannen” inte har någon betydelse. Redan det faktum att Palmeutredarna återupptagit förundersökningen räcker enligt Göransson för att reportaget ska uppfylla guldspadekriterierna. Det är dock inte det minsta anmärkningsvärt att polisen och åklagarna i Palmemålet reagerar på medieuppgifter. Tvärtom är det deras skyldighet, om inte annat för att kunna sortera bort materialet från utredningen.

Egentligen borde man inte fästa så stor vikt vid hur Göransson – som part i målet – uttolkar guldspadekriterierna. Men hans resonemang är intressant eftersom det andas efterhandskonstruktion och helgardering. För hur ska Filter tackla situationen om det visar sig att ”Skandiamannen” inte har något med mordet att göra? Be mannens anhöriga förbehållslöst om ursäkt för att felaktigt ha utpekat honom Olof Palmes mördare? Börja ifrågasätta polisens resultat och fortsätta hävda att ”alla tillgängliga fakta talar för att Skandiamannen är Olof Palmes baneman” (vilket för övrigt är en våldsam överdrift för den som kan sin Palmeutredning)?

I en annan replik på mitt diskussionsinlägg försvarar Guldspadejuryn naturligt nog sitt beslut att tilldela Thomas Pettersson och tidskriften Filter priset i klassen ”Magasin”. Även juryn anser uppenbarligen att det är egalt vad polisens Palmeutredare kommer fram till. ”Det som belönas är den större bilden, det djupare grävet, de tidigare för en större publik okända förhållandena och faktauppgifterna”, skriver juryns sammankallande Bertholof Brännström.
Men, handen på hjärtat, för den större publiken måste det väl vara en himmelsvid skillnad om ”Skandiamannen” är Olof Palmes mördare eller inte?

Är han oskyldig och bara en förvirrad, publicitetstörstande man med dåligt självförtroende som råkat befinna sig på mordplatsen, är det svårt att hävda att tidskriften bidragit till något väsentligt – i vart fall om man utgår från hur Guldspadens stadgar normalt tolkas. Visserligen har ”Skandiamannen” i så fall rentvåtts av Filter, och det kan också vara en bedrift, med det var ju inte riktigt det som var hypotesen…

Juryn anser, om jag tolkar den rätt, att det är rimligt att bortse från hur Filter presenterar reportaget på omslag, i annonser osv. Även om det som påstås där saknar täckning i reportaget, påverkas inte värderingen av journalistiken. (Bakgrunden är det faktum att Filter i det aktuella numret (Juni/juli 2018) slår fast på omslaget att mordet på Olof Palme är löst tack vare ett ”avgörande tips” från Thomas Pettersson.)

Juryns sammankallande Bertholof Brännström uttrycker det så här i sin replik:
”Att Filter vässade rubriken kan inte Thomas Pettersson lastas för. Och det är hans arbete – det granskande reportaget – vi belönat med en Guldspade.”
Här gör juryn det väl enkelt för sig. Hur skulle det vara om Dagens Nyheter på sin förstasida slog fast att mordet på Olof Palme var löst medan man inne i tidningen publicerade en artikel vars innehåll inte höll för påståendet? Eller om Uppdrag granskning i sin påannons eller introduktion begick något liknande misstag. Skulle juryn då bara blunda för detta?

Thomas Pettersson och Filters redaktör Mattias Göransson har vad de själva påstår arbetat tillsammans i sex års tid med reportaget om ”Skandiamannen”. Sex år! Mot den bakgrunden är det rimligt att kräva att presentationen är korrekt. Det är ju detta journalistiska anslag som vidarerapporterats och nått den breda allmänheten. Guldspadejuryn borde självfallet ha gjort en helhetsbedömning och i sitt beslut vägt in att lanseringen av reportaget saknar täckning i innehållet.

Bo G Andersson
Tidigare ledamot av Guldspadejuryn och en av grundarna av Grävande Journalister