Annons: Mediedagen 2019
Bo G Andersson Tidigare ledamot av Guldspadejuryn och en av grundarna av Grävande Journalister. Foto: Privat.

”Fel att ge guldspade till Palme-avslöjandet”

Diskussion

Det var fel att belöna Thomas Pettersson och tidskriften Filter för reportaget om Palmemordet. Journalistiken uppfyller inte kriterierna för Guldspaden och riskerar att skada prisets anseende, skriver Bo G Andersson, en av grundarna av föreningen Grävande Journalister och tidigare ledamot av Guldspadejuryn.

I lördags delades föreningen Grävande Journalisters pris Guldspaden ut vid Grävseminariet i Kalmar. En av dem som belönades var Thomas Pettersson som tillsammans med tidskriften Filters redaktör publicerat ett reportage med vad som påstås vara ”lösningen” på Palmemordet. I reportaget, som redan före priset fått stor uppmärksamhet, pekas den numera avlidna så kallade Skandiamannen ut som Olof Palmes mördare.

Guldspaden till Pettersson och tidskriften är dock djupt problematisk eftersom beslutet på två centrala punkter saknar stöd i de kriterier som styr Guldspadejuryns arbete:

1. Innehållet i reportaget är delvis ett resultat av ett nära samarbete med polisens Palmegrupp. Enligt tidskriften har ”avgörande” uppgifter lämnats till polisen och Pettersson/Filter har tagit emot information från utredarna. Att döma av redaktörens egna ord tycks också hänsyn tagits till polisens arbete när reportaget publicerades. (”Vid det laget hade polisen dessutom haft ett halvår på sig att arbeta i lugn och ro. Det var dags att publicera.”) Enligt min mening strider därför Petterssons och Filters förhållningssätt mot den passus i Guldspadeprisets stadgar som slår fast att det journalistiska arbetet ska vara ett ”originalarbete, självständigt genomfört”.

2. Thomas Pettersson var långt ifrån den första att peka ut ”Skandiamannen” som gärningsman. Det skedde till exempel 2016 i boken ”Nationens fiende” av Lars Larsson. Pettersson har visserligen tillfört nya uppgifter om mannen, bland annat om hans bekantskap med en vapensamlare som i sin samling uppenbarligen hade revolvrar av samma slag som dödade Olof Palme. Detta kan självfallet ha ett intresse, men endast under förutsättning att ”Skandiamannen” verkligen är inblandad i mordet som gärningsman eller på något annat sätt. Och någon sådan bevisning har Pettersson/Filter inte presenterat i reportaget.

Det når därför inte upp till Guldspadestatuternas skrivning om en journalistik som ”avslöjat eller skildrat väsentliga förhållanden som allmänheten förut inte kände till”. (Om bevis funnits, skulle vi för övrigt inte diskutera utdelningen av en Guldspade utan en journalistisk bedrift som går utanpå det mesta…)
På omslaget till det aktuella numret av Filter (Juni/juli 2018) slås det fast i huvudrubriken att Petterssons reportage är ”Lösningen”. Underrubriken lyder: ”Gärningsmannen-Motivet-Vapnet”. Det heter vidare på omslaget att det ”avgörande tipset kom från journalisten Thomas Pettersson”.

Redan här borde Guldspadejuryn ställt sig den naturliga frågan: Lever reportaget och Filter upp till detta? Är det verkligen bevisat att Palmemordet är löst? När Thomas Pettersson själv fått den här frågan i olika sammanhang, har han skjutit den ifrån sig och sagt att de långtgående formuleringarna är Filters ansvar, inte hans eget. Samma svar får jag när jag frågar Guldspadejuryn.

Det är orimligt att i ett prissammanhang av det här slaget bortse ifrån hur det journalistiska resultatet presenteras. I synnerhet när det sker på tidskriftens omslag i bombastiska ordalag. Filters redaktör Mattias Göransson har dessutom under sex års tid bistått Petterssons i hans efterforskningar. Guldspadejuryn borde därför ha gjort en helhetsbedömning och vägt in Filters medverkan och att presentationen saknar täckning i texten.

Vidare finns det starka skäl att ifrågasätta den journalistiska etiken. Den så kallade Skandiamannen pekas ut med namn i reportaget. Han är avliden och det kan därför mycket väl handla om förtal av en avliden. Även detta borde juryn ha tagit hänsyn till.

Vad är det då som gjort att juryn ändå valt att belöna Filters och Thomas Petterssons reportage? Den enda ledtråd som finns är motiveringen: ”…för att under tolv år ha grävt i försummat utredningsmaterial, intervjuat bortglömda vittnen och med nya uppgifter gjort Skandiamannen till ett viktigt spår för Palmemordsutredarna.”

Juryn tar med andra ord framförallt fasta på följdverkningarna av Thomas Petterssons och Filters arbete, eller snarare effekten av de uppgifter som Pettersson under hand lämnat till Palmeutredarna. Polisens utredning var ju igång ett halvår innan Filter publicerade reportaget, enligt redaktörens egna ord. Men ingen utomstående, inte heller juryn, kan rimligen bedöma betydelsen av Petterssons uppgifter eftersom vare sig polis eller åklagare veterligen offentligt kommenterat värdet av materialet.

Det är inte det minsta anmärkningsvärt att polisen agerar utifrån uppgifter i medierna. Under Palmeutredningens 33 år finns mängder med exempel på det, bland annat i det så kallade polisspåret och när det gäller utpekanden av gärningsmän med koppling till Sydafrika. Det vore snarast tjänstefel av polis och åklagare att inte ta sådana uppgifter på allvar och försöka gå vidare med dem, om inte annat för kunna sortera bort dem från utredningen.

Guldspadejuryn borde under alla omständigheter ha tagit det säkra före det osäkra och avvaktat med priset till dess att vi vet om ”Skandiamannen” har något med mordet på Olof Palme att göra. Så agerade juryn i Quick-fallet, då jag själv var ledamot. Vi väntade avsiktligt med att belöna Hannes Råstam – trots att han lyckats med bedriften att få Sture Bergwall att berätta att hans erkännanden falska. Först när det året därpå stod klart att Bergwall friades från de gamla domarna, fick Råstam sin välförtjänta spade. På samma sätt hade man kunnat göra med Petterssons och Filters reportage.

För vad händer om Palmeåklagaren en dag kallar till presskonferens och presenterar en annan gärningsman och därmed friar ”Skandiamannen” från misstankar? Då får både juryn och Filter stå där med skammen. Juryn för att ha skadat Guldspadens anseende genom ett dåligt grundat beslut, Filter för att ha utpekat en oskyldig, avliden person.

Bo G Andersson
Tidigare ledamot av Guldspadejuryn och en av grundarna av Grävande Journalister

Fakta

Enligt stadgarna delas Guldspaden ut till ”de journalister – verksamma i svenska medier – som genom engagerad och kunnig journalistik avslöjat eller skildrat väsentliga förhållanden som allmänheten förut inte kände till. Undersökningen skall vara ett originalarbete, självständigt genomfört”.