Annons: PP Pension
Myra Åhbeck Öhrman. Foto: Privat.

”Se sociala medier som en möjlighet – inte ett hot”

Diskussion

Upphovsrättsdirektivet är ännu ett symptom på hur medierna försöker anpassa sig till sociala media-åldern. Som skribent önskar jag mig uppdragsgivare som ser internet och sociala medier som en möjlighet, inte som ett hot, skriver Myra Åhbeck Öhrman.

Journalisten Emanuel Karlsten har de senaste månaderna fört en relativt ensam kamp i media med att försöka förklara och problematisera den nyligen avklarade omröstningen om EU:s nya upphovsrättsdirektiv med det nervkittlande namnet “ Europaparlamentets och rådets direktiv om upphovsrätt på den digitala inre marknaden”.

De artiklar som främst kritiserats är 11 – ”länkskatten” och 13 – ”uppladdningsfilter”.

I korthet innebär artikel 11 att webbplattformar som återger mer än ”enstaka ord eller mycket korta utdrag” ur nyheter måste köpa licenser av pressutgivarna. Det tros omfatta till exempel förhandsvisningarna av artikellänkar som innefattar rubrik och ingress som visas i sociala medier eller på ställen som samlar nyheter.

Artikel 13 ställer hårdare krav på större kommersiella plattformar att blockera upphovsrättsskyddat material från uppladdning, något som troligtvis kommer att behöva genomföras med automatiska filter.

Man säger sig vilja skydda citaträtten och inte begränsa användarnas möjligheter till att göra satir eller på andra sätt använda sig av utdrag ur upphovsrättsskyddad media, men kritikerna menar att det saknas förklaringar på hur det rent tekniskt skulle lösas. Artikel 13 har därför kallats “meme-dödaren”.

Trots att direktivet är sådant att det kommer att påverka det dagliga användandet av internet för ett stort antal användare när det väl implementeras, har det varit ovanligt tyst i media utanför tech-pressen om det. Karlstens bevakning på plats från Bryssel för sin privata blogg har finansierats av ett Kickstarter-projekt som drog in långt mer än hans efterfrågade summa.

Den välvilliga tolkningen är att det beror på att IT-frågor fortfarande är för komplicerade för många att riktigt sätta sig in i. Den konspiratoriska är att det har att göra med att de stora mediebolagen ställer sig bakom förslagen.

Att stora mediebolag och ett flertal journalister ser det som ett sätt att inte låta stora sajter som Google och Facebook tjäna pengar på det innehåll de skapar är lätt att sympatisera med. Det finns mycket med internetjättarnas monopolställning som är värt att kritisera.

Samtidigt får mindre publikationer och enskilda aktörer mycket av sin trafik via sociala medier och google-sökningar, och kommer att missgynnas av att spridningen av deras material begränsas på plattformarna.

För oss som kommer ihåg de heta debatterna runt fildelning för ungefär tjugo år sedan är det här lite av en flashback. Vi minns kanske konflikten mellan artister som ställde sig på anti-piraternas sida, som Metallica när de stämde fildelningssajten Napster, och artister som försvarade delandet och såg den som ett sätt att få fler att upptäcka deras verk.

Då ledde det till saker som kopieringsskydd för köpt material som i många fall ställde till med fler problem för betalande användare än för dem som använde sig av de knäckta versioner man (så klart) nästan omedelbart kunde ladda ner från internet helt gratis.

Precis som då skriker båda sidorna om att beslutet är livsavgörande. Ska du tro de mest högljudda på respektive sida så hade ett nej till direktiven inneburit döden för all seriös journalistik och kultur, och det ja som nu röstats igenom kommer att döda internet som vi känner det idag.

Precis som då tror jag att båda sidor överdriver, och att det till slut kommer att handla om att anpassa sig till den förändring i konsumtionsmönster som internet har inneburit för alla.

Fildelningen har inte dödat kulturen, som piratmotståndarna befarade. Tvärtom konsumerar vi av allt att döma mer kultur idag, och lägger mer pengar på den. Som en bonus har det blivit mindre monopolstyrt, då oberoende kreatörer inte längre är beroende av stora företag för att kunna nå ut och samla in pengar.

Det som varit avgörande för att stoppa fildelning har inte varit förbud, åtal eller böter, utan snarare att branschen själva anpassat sig och gjort saker som streamingtjänster tillgängliga för kunder. För de allra flesta är det helt enkelt inte värt besväret att ladda ner något gratis med tveksam kvalitet när du kan komma åt samma sak för en rimlig summa online och samtidigt stötta skaparna.

Att de traditionella mediehusen kämpar med att anpassa sin verksamhet för sociala media-åldern är inget nytt. Som jag ser det är det här ännu ett symptom på det.

Jag tror och hoppas att vi närmar oss en vändpunkt som kommer att leda till ett klimat där bra journalistik kommer att höjas i status igen. Där folk har tröttnat på skrikande alarmister, clickbait och okunskap. Men vi kommer att behöva hitta nya sätt att nå läsare för att komma dit.

Som konsument önskar jag mig tidningsvärldens motsvarighet till Netflix, Spotify och Youtube.

Som skribent önskar jag mig uppdragsgivare som ser internet och sociala medier som en möjlighet, inte som ett hot.

Myra Åhbeck Öhrman
Skribent och debattör