Annons: Mediedagen 2019
Thomas Grahl. Foto: Suvad Mrkonjic

Bonniers imperiebygge kan ödelägga dagspressen

DISKUSSION

Det ligger en pr-dimma över Bonniers fyndköp av Mittmedia. Den behöver skingras efter att många lämnat sina principer i hoppet om att kunna rädda lokaljournalistiken, skriver Thomas Grahl.

I fredags köpte landets överlägset största mediekoncern Bonnier AB* landets näst största utgivare av dagspress utanför storstäderna, Mittmedia AB. Mittmedia utger 23 lokala dagstidningar under 28 olika titlar, Bonnier utger i sin News-division dagstidningarna Dagens Nyheter, Dagens industri, Expressen samt HD-Sydsvenskan under sex olika editionstitlar. Köpet föranleddes av att Mittmedia sedan en tid vacklar på obeståndets stupkant. Ägarna, två liberala stiftelser, måste sälja till varje pris eller gå under.

Och alla andas ut. Så bra, säger Ulvskog, Greider, nya kulturministern Lind och alla kommentatorer som tidigare problematiserat verkligt väsentliga begrepp som ägarkoncentration och önskvärd mångfald i mediesektorn. Nu är huvudsaken att vi räddar den lokala journalistiken. Att göra akut-omelett kräver överseende med om där knäcks några princip-ägg.

Affären förutsätter godkännande av Konkurrensverket, den enda instans som nu formellt skulle kunna sätta stopp för den snabba fyndaffären.

Vad som hittills offentliggjorts av parterna i uttalanden, pressmeddelanden och kommentarer i de egna tidningarna andas tillrättalagd kampanjtext. Här bör först pr-dimman skingras på några väsentliga punkter.

Mittmedias kris beror inte främst på de oreglerade globala övervakningskapitalisternas härjningar på den lilla svenska mediemarknaden. Facebook och Google med flera tillåts visserligen härja fritt – obegripligt men sant. Men i största delen av landet står den lokala dagspressen ekonomiskt och finansiellt stabilt och har hittills kunnat möta och anpassa sig till att annonsmarknaden dammsugs från Kalifornien. Mittmedias akuta problem beror främst på åratal av uppenbara felbeslut och vägval både taktiskt och strategiskt. En självförvållad kullerbytta som förvärrats av den globala konkurrensen. De stabila lokala dagstidningar som styrs från Kalmar, Norrköping och Karlstad (Gota Media, NTM- respektive NWT-koncernerna) bevisar att det andtrutna talet om den lokala dagspressens kris är huvudsakligen föranlett av två specifika självförvållade dikeskörningar, först Stampens och därefter Mittmedias. För dessa haverier och dessas konsekvenser bär ägare och ledningar med sina tillskyndare huvudsakligt ansvar, skuld och skam.

Bonnier AB är ingen långsiktig ägare av lokal dagspress. Koncernen varken kan eller prioriterar denna specifika tidningsutgivaruppgift och konstart. I fredags pekade köparen stolt på att man minsann utger både Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad. Vad Bonnier inte berättade var att man febrilt och förgäves försökt sälja båda tidningarna fram till för kort tid sedan, och att man övertagit HD för några år sedan enbart därför att HD:s dåvarande ägare, familjen Ander, inte ville köpa Sydsvenskan av Bonnier. Bonniers period som ägare av de tre lokaltidningarna i Skånemedia var en studie i distraktion och kulturimperialism. Den påstådda entusiasmen för lokal dagspress är alltså närmast dagsfärsk. Bonniers incitament till Mittmedia-affären är direkt ekonomiska: på kort sikt mer beläggning i den allt mer tomma tryckerifabriken i Stockholmsförorten Akalla, och på lite längre sikt en möjlighet att söka sälja digitala abonnemang på Dagens Nyheter till de kvarvarande abonnenterna på Mittmedias alltmera anorektiska lokaltidningar. De cirka 50 miljoner kronor som Bonnier tycks ha betalt säljarna netto utgör cirka 30 miljoner kronor för Mittmedias aktieinnehav i TT och cirka 20 miljoner kronor för de kvarvarande tryckerifastigheterna. Tidningsrörelsen värderas till intet – eller minus.

Mittmedia AB:s rörelse fortsätter blöda pengar, oavsett om köparen heter Bonnier AB eller det konsortium med norska Polaris Media och svenska NWT respektive VK som nu förlorade budstriden. Det betyder att vem som än köper Mittmedia tvingas till samma blixtsnabba och obarmhärtiga uppgörelse med de tidigare ägarnas misstag. När propagandadimman från i fredags har skingrats kommer här att serveras fortsatta nedskärningar och uppsägningar. Bonniers enda företräde i fredags tycks ha varit att man var beredd att ge ägarstiftelserna en smula mera pengar – samt att Bonnier har VIP-medlemskort i den liberala dagspressägar-klubb som hittills har orsakat haverierna i såväl Stampen som Mittmedia. Att Polaris-konsortiet förlorade budstriden kan bero på att de tre företagen i fråga samtliga enbart sysslar med lokal dagstidningsutgivning och inte mycket annat – de visste bättre vad de bjöd på. Bonnier AB omsatte 2017 25,8 miljarder kronor, varav 4,7 miljarder i dagstidningar, varav övervägande merparten från Dagens Nyheter och Expressen.

Om Bonnier skulle nekas att genomföra köpet finns alltså annan sakkunnig intressent. Dagens besvikelse för Polaris-konsortiet kan redan ganska snart förbytas i en stilla tacksamhet för att man missade affären i fredags; likt de dagspressutgivare som lade bud men förlorade när Stampen för presshistoriens mest groteska överpris köpte Centertidningar år 2005. (Jag vet hur det känns för jag var med.)

Konkurrensverket bör kunna bortse från propaganda och dimbildning i pr-syfte om myndigheten inte vill framstå som en tandlös papperstiger. Myndigheten bör dessutom väga in även andra faktorer än rent matematiska i sitt ställningstagande. Det finns en faktisk och relevant anledning till att ägarkoncentration i mediebranschen är och förblir en mera politiskt viktig fråga än motsvarande koncentration i exempelvis nippelbranschen. Exemplet Australien och Rupert Murdoch visar hur det kan bli när politiken blundar för mediemogulernas framfart. Ohämmad ägarkoncentration ger till sist ohämmad makt att påverka och spela med människors beteenden. I fallet medier gäller det inte enbart oss som konsumenter utan oss som medborgare och samhällsaktörer. Denna principiella sanning gäller i lika hög grad ännu, trots att den lokala dagspressen nu även härjas av övervakningskapitalisternas rovdrift.

Bonnier AB kommer om köpet av Mittmedia går igenom att behärska mer än 40 procent av dagspressens samlade omsättning. Men Bonnier-koncernen omsätter mycket mer från flera andra näraliggande områden, exempelvis böcker, e-handel med mera. Möjligheterna till konsumentmjölkande blir närmast oändliga för kreativa mjölkare. Antalet röster på offentlighetens torg ökar inte, tvärtom eftersom nedskärningarna lär fortsätta. Bonnier-MM får problematiskt höga ägarandelar i dagspressens gemensamma tillgångar TT och Mediekompaniet. Ägarfamiljen Bonnier är inne i en pågående generationsväxling. Ingen vet hur lång en påstådd långsiktighet blir. Och vad händer om Stampen ganska snart skulle behöva ny huvudägare och Bonnier känner sig manad att rädda lokaljournalistiken även där? Ännu en lättnadens suck?

Att svenska rikspolitiker – till skillnad från sina franska kollegor – har lämnat fullständigt fritt fram och till och med vallat med skattelättnader för de globala övervakningskapitalisterna är en sak (med ett starkt undantag för riksdagsledamoten Laila Naraghi (S) från Oskarshamn som nu två år i rad motionerat i riksdagen om en nationell beskattning av globala mediejättars omsättning i Sverige). Nu tycks politiken även uppgivet vilja släppa greppet om den lika viktiga frågan om ägarkoncentration av inhemska medieföretag – med indirekt hänvisning till att man struntat i den första, större frågan. Men även rikspolitiker, myndigheter, publicister och utgivarföretag bör förmå att hålla isär två viktiga och närbesläktade sakfrågor och hantera dem såväl samtidigt som separat. Alternativt sprider sig det förtroendeskadliga intrycket att det är viktigare att hålla sig väl med utländska och inhemska mediemoguler än med medborgarna och mediekonsumenterna.

Även om Ulvskog, Greider och Lind har gett upp så bör andra och i sammanhanget tyngre aktörer – både i politiken, förvaltningen och hos oss själva i dagspressen – ta sig en rejäl funderare på hur klokt det är att okritiskt bekräfta Bonniers övertagande av Mittmedia – och diskutera det öppet. Vi har nu flera exempel på hur skadligt och ödeläggande det kan bli för hela dagspressen att hålla tyst och spela med när de grandiosa imperiebyggena reses.

 

Thomas Grahl,

Med en mångårig bakgrund inom mediebranschen, bland annat som en av Gota Medias fem marknadsområdeschefer, dvs regionchef för Kalmar & Öland samt tidigare vd för Skånska Dagbladet. Numera pensionerad.

 

* Spotify är större än Bonnier AB mätt i omsättning 2017, men hämtar en mycket mindre del av sin totala omsättning från ”hemmamarknaden” Sverige. Begreppen störst respektive näst störst syftar på omsättning.

Sifferuppgifterna är hämtade ur rapporten MedieSverige 2019, Nordicom, Göteborgs universitet.