Undantag i länkskatten hotar den fria journalistiken

De stora IT-jättarna försöker sänka EU:s nya upphovsrättslagstiftning med undantag. Det hotar den fria journalistiken, skriver AFP:s mellanösternkorrespondent Sammy Ketz.

För två månader sedan, den 12 september, röstade Europaparlamentet (EP) med stor majoritet för ett utkast till direktiv som tillät pressen och nyhetsbyråer att äntligen börja hoppas på en sedan länge efterfrågad ersättning från internets jättar. Sedan många år använder dessa företag dagligen tusentals inlägg med journalistiskt innehåll utan att betala ett öre till de som producerat innehållet.

Denna historiska omröstning om det som kallas närstående rättighet, blev möjlig tack vare en enastående mobilisering av journalister samt EP-ledamöternas kurage, och trots intensiva påtryckningar från de stora tech-företagen.

Parlamentet, ministerrådet och Europeiska kommissionen måste nu enas om texten. Samtidigt är de stora it-bolagen på god väg, genom en ny stor lobbykampanj, att tömma texten på verkligt innehåll. De vill göra undantag i lagen för det de kallar ”korta utdrag”, ”faktapåståenden” eller ”snuttar”, de försöker åsidosätta nyhetsbyråer och press, och minska den tidsperiod som material skulle skyddas enligt den närstående rättigheten.

Fakta: journalistikens kärna

Fakta tillhör alla. Alla kan skriva om fakta, analysera fakta. Men om en sökmotor eller en sökgenerator återger något som en tidning eller nyhetsbyrå producerat, skulle man tycka att det vore normalt att betala en ersättning för denna rättighet, även om det handlar om ett kort utdrag. Kan man föreställa sig, ens för en sekund, att inte betala för rapporteringen om brexit eller om flyktingtragedin på gränsen till Grekland, under förevändning att det endast handlar om ”korta utdrag”?

Föreställ er den research som är nödvändig för att publicera en artikel med rubriken: ”Självmordsattentat i shiitiskt kvarter i Bagdad. 32 döda enligt polis och sjukhus.” För att kunna skriva denna enkla rad har journalisterna behövt ställa frågor till polisen för att kunna avgöra vad för slags explosion som skett, de har ringt sjukhusen för att fastställa antalet dödade och skadade, de har åkt till platsen för att kunna beskriva omgivningarna och de har samlat in vittnesmål. Ibland med risk för sitt eget liv eftersom det inte är ovanligt att ett nytt attentat inträffar direkt efter det första på samma plats. Så som skedde i Kabul nyligen då nio reportrar och fotografer dödades, bland dem AFP:s Shah Marai.

Att söka efter fakta, betyder också att man skingrar de rykten som förgiftar varje stor nyhetshändelse. Som påståendet om ett gisslandrama under attentatet i Nice 2016 då 86 personer dog, eller påståendet om ett attentat vid Eiffeltornet under den tragiska natten den 13 november i Paris. Falska nyheter fyller sociala medier och försvinner först efter mediernas noggranna granskning. Detta är det arbete som journalister och fotografer dagligen utför, inklusive jag själv i Bagdad, Kairo, Damaskus och Beirut. Om användningen av utgivares och byråers texter på nätet inte omfattas av lagen om närstående rättighet, med motiveringen att det bara handlar om ”korta utdrag”, kommer direktivet att bli tomt på innehåll. Det kommer att uppfattas som att själva essensen i vårt yrke, att efterforska och rapportera om belagda fakta, inte har något värde.

Alla de investeringar som utgivare och byråer gör för att kunna föra vidare denna information till allmänheten kommer att göras förgäves. Man kan då ifrågasätta om det är fakta som skriver historien. I slutänden lämnar vi fältet fritt för de som sprider falska nyheter.  Att göra undantag för ”korta utdrag” kommer att leda till att utgivare och nyhetsbyråer anställer färre journalister, att de stänger sina byråer i Afghanistan, Irak, Iran, Nordkorea … Vilka blir då källorna till informationen? Statliga medier? Desinformationskampanjer förda av auktoritära regimer?  Låt inte ”botar”, dessa förprogrammerade robotar som används i påverkanskampanjer, och andra ”trollfabriker”, en dag ta steget förbi journalisterna. Låt inte heller fakta ersättas med fiktion.

Om dessa ”korta utdrag” inte omfattas av den närstående rättigheten, fortsätter plundringen av innehåll. Av ett enkelt skäl: Det som internetanvändarna läser mängder av, det som genererar miljoner reaktioner på sajterna och därmed, genererar avsevärda inkomster åt nätets olika plattformar, är just dessa ”korta utdrag”.

Nyheter mot falska nyheter

En annan av internetjättarnas käpphästar är att nyhetsbyråerna bör uteslutas ur den närstående rättigheten. Trots att de står i främsta ledet i rapporteringen av nyheter. Varje dag, varje timme, varje minut, levererar byråerna texter, bilder och videor, tack vare ett finmaskigt nätverk med anställda över hela världen, skapat under årtionden.  De förblir en oersättlig vägvisare som gör det möjligt för alla att veta vad som händer i världen, i allt från Syrien till Ryssland, från avlägsna provinser till huvudstaden. Utan nyhetsbyråer förlorar tv- och radiokanaler, tidningarna och nyhetssajterna, en stor del av sina främsta nyhetskällor. Utan nyhetsbyråer blir bilder mer sällsynta.
Precis som utgivarna plundras på det innehåll de producerar, plundras även nyhetsbyråerna på sitt. Det är nödvändigt för demokratin att nyhetsbyråerna kan fortsätta existera, och de måste därför inkluderas, i sin helhet, inom direktivets ramar på samma sätt som utgivare.

Skyddslängd av närstående upphovsrätt

En av de allra viktigaste frågorna är hur lång tid som material ska skyddas av den närstående rättigheten. Vissa vill korta tiden till ett år. Men visst vore det absurt om nätets giganter fritt kunde använda fotografierna från attentaten i Paris 2015, bara därför att mer än ett år har gått? Det är tydligt att ett fotografis livslängd inte begränsas till ett år utan att en bild regelbundet återanvänds. Det sunda förnuftet och rättvisan kräver att vi tar tillbaka det ursprungliga förslaget om ett skydd som gäller i 20 år. Kan den europeiska unionen ta risken att låta den närstående rättigheten urvattnas medan farorna ökar i världen och falska nyheter mångfaldigas?

Man förklarar för oss, med goda skäl, hur valet nästa år till Europaparlamentet är avgörande för demokratin. Låt oss då inte efter två års arbete förstöra den text som parlamentet den 12 september antog med stöd av 438 parlamentariker, det vill säga med en mycket stor majoritet. Det som står på spel i Bryssel just nu är journalistikens och alla de kreativa yrkenas framtid i Europa, om det så gäller inom musiken, litteraturen, filmen eller teatern. Och det utan negativa följder för konsumenterna som får fortsatt fri access.

Ministrar, folkvalda, medlemmar i kommissionen, vi journalister, publicister och byråer förenas i kravet om rättvis ersättning för det arbete vi utför och för de investeringar som görs, för att upplysa allmänheten. Att införa en anständig närstående upphovsrätt, är därför en avgörande fråga för vår demokrati.

Sammy Ketz
Korrespondent för nyhetsbyrån AFP i Mellanöstern
Mottagare av Albert Londres-priset och Bayeux-priset för krigskorrespondenter.

 

Fotnot: Debattinlägget publiceras i flera medier runt om i världen.