Annons: Fojo
Anna-Klara Bratt, chefredaktör Feministiskt Perspektiv. Foto: Peter Holmqvist

För ett mediestöd i tiden

DISKUSSION

Teknikneutralitet. Ordet som saknas i det nya mediestödet. Ett enkelt ord med oerhörd betydelse. Gör om, gör rätt och tillfoga det i skrivningarna, skriver Anna-Klara Bratt, chefredaktör och ansvarig utgivare på Feministiskt perspektiv.

Aldrig har journalistik haft bättre förutsättningarna än i vår tid. Ny teknik, bärbara distributionskanaler och fler potentiella och faktiska ”konsumenter” – och även deras berättelser – finns några knapptryck bort.

Inte heller har behovet av klassisk journalistik varit större än nu och vi har heller inte varit fler människor på jorden. Tidigare hinder, såsom analfabetism eller för den delen distribution, löses genom rörlig bild, ljud och spridning genom egen försorg och digitala plattformar för den som har en telefon. Bordet är dukat.

I Sverige har vi möjligen också världens mest uppkopplade befolkning per capita. Utbyggnaden av nätet och tillgången till fungerande enheter rymmer definitivt en förbättrings- och demokratiseringspotential, så gör även behovet av en digital politik, men vi är en bra bit på väg. Sedan en tid tillbaka kan röstupptagningar till och med transformeras till text på ett hjälpligt sätt. Även verktygen för språkliga översättningar blir allt bättre. Och inte heller vi har har varit fler. ”Valfriheten” av ”information” är så monumental att även uppkopplade tvååringar ”väljer” sin egen mediekonsumtion.

Vi som har konsumerat eller producerat medier (långt) före demokratiseringen och tillgängliggörandet av nätet under 1980-talets slut har upplevt en revolution lika stor som tryckpressens eller etermediernas successiva införande. Den nya generationens mediekonsumenter lär sig i tilltagande grad källkritik för att möta det nya medielandskapet.

Vore det inte för att det enkla ordet teknikneutralitet saknas i det ”nya” inhemska mediestödet skulle Sverige kunna utgöra ett växthus för nya mediekanaler men även för fler röster och perspektiv i en faktatörstande värld. Det är också bara ”teknikneutralitet” som behöver infogas i föreskrifterna för att mediestödet skulle kunna göra just det som det är avsett för: att erbjuda ett diversifierat utbud i en tänkt valfrihet.

Begreppet teknikneutralitet har funnits med i såväl den första som den andra mediestödsutredningen. I själva verket har hantering av vikande pappersupplagor, exploderande teknikutveckling och ökande faktabehov varit själva förutsättningarna för båda utredningarna.

Därför är det obegripligt att teknikneutraliteten inte följde med in i det nya mediestödet. I själva verket blev det bara ett nytt namn på det gamla presstödet. Endast en skrivning tillkom vad gäller digitaliseringen; att även digitala medier från och med 2019 kan söka så kallat teknik- och utvecklingsstöd – ett enskilt projektstöd med omfattande egenfinansiering.

På före detta presstödsnämnden ligger både ”de gamla” och de tillskjutna medlen och skvalpar. De ”gamla” medierna har inte orkat söka dem. I stället larmar de om vikande pappersupplagor och minskade annonsintäkter. I november minskade andelen så kallade printmedier enligt Mediebarometern med över 21 procent. En dödsryckning? Intressant nog ökar konsumtionen av radio. Ytterligare ett distributionssätt av journalistik som du inte kan söka mediestöd för.

Med ett teknikneutralt mediestöd skulle journalistiken kunna möta såväl tvåringens som lärarens, elevens eller riksdagens behov av information och fakta, granskning, röster och perspektiv. Internationellt växer så kallad #mojo – mobile journalism. En reporter kan, med hjälp av sin telefon, leverera såväl rörlig bild som ljud och (jovars) text.

Vad som inte behöver förändras är själva journalistiken. Den behöver alltjämt stödjas, granskas och förbättras – alltid – men i stort är det samma principer som gäller. Ju fler källor desto bättre, ordentlig granskning och en variation av röster inom demokratins råmärken är alltjämt det som behövs. Möjligen kan ett ökat krav på autenticitet mötas av så kallad #mojo?

Skriven text har aldrig cirkulerat i samma omfattning som i dag. Det är heller inte ”den skrivna texten” som är hotad. Till och med ”konsumentens” – eller medieborgarens, som den senaste utredningen så fyndigt benämnde det, möjligheter att informera sig på egen hand har ökat. Det går i dag till och med att granska sina granskare.

Invändningarna mot att införa teknikneutralitet i det nya mediestödet har varit direkt okunniga. Inte så konstigt med tanke på att de flesta inblandade fortfarande tänker i papper, uppslag, tryck och distributionstid. Men de vikande annonsintäkterna borde få de mest hårdhudade motståndarna att vakna till. I retrospektiv är det både synd och obegripligt att varken teve- eller radiojournalistik redan inbegripits i presstödet, men omfattande produktionskostnader för desamma har tidigare omöjliggjort ett demokratiskt tilltag. Så är det inte längre.

Traditionella radio- och tevemedier har sedan länge tillfogat (mer) skriven text till sin distribution. De rikaste mediehusen har sedan en tid tillbaka tillfogat teve- och ljudupptagningar och distribueras allt mer via nätet. Att översätta en podd eller direktsändning till beräkningsbar och mediestödsgrundande journalistik är en baggis: Ersätt spaltmeterkravet med ”medietid” men behåll mediestödets skrivningar om vad som räknas som tillräckligt kvalificerande journalistik. Även prenumerationskravet kan bibehållas – det är helt rimligt att mediestöd utgår till publikationer som bevisligen fyller ett behov och en funktion.

Att ta betalt, däremot är en lika stor utmaning för publicister och mediehus som det varit för musik-, bok- eller filmindustrin, det krävs nytänk. I sin nuvarande form motverkar det ”nya” mediestödet den utvecklingen. Det är bokstavligt talat så dumt att klockorna stannar – när de behövs som bäst.

Ur tid blev det nya mediestödet. Gör om, gör rätt och tillfoga teknikneutralitet i skrivningarna – det är allt som behövs! Därmed kan såväl ljud, rörlig bild, text eller livesändningar omfattas av såväl drifts-. som distributionsstöd. Att vara emot det är som att vara emot internet, tågräls eller eller varför inte byggnadstillstånd.

 

Anna-Klara Bratt

chefredaktör och ansvarig utgivare på Feministiskt perspektiv – Sveriges enda prenumerations- och presstödfinansierade nyhetstidning på webben