Anne Ramberg, generalsekreterare Sveriges advokatsamfund. Foto: Micke Lundström

Uppdrag granskning bidrar till mytbildning om invandrare

DISKUSSION

När UG sänder ett program om etnicitet och våldtäkter ställer det höga krav på integritet inför den publicistiska uppgiften. I det här fallet gör dock underlagets begränsning att det inte går att dra några adekvata slutsatser, varför programmet i stället bidrar till den farliga mytbildningen, skriver Anne Ramberg.

Historien visar tydligt hur myten har varit instrumental för att skapa den intellektuella och känslomässiga grundvalen för förföljelse och övergrepp, som bygger på den dåraktiga föreställningen att vissa grupper av människor är överlägsna andra. Exemplen är många. Främlingsfientligheten, antisemitismen, liksom hatet mot muslimer är i dag utbrett. Ledstjärnan i programmet ”Dömd för våldtäkt” förmedlade i vart fall indirekt tesen att utländska män kommer till vårt vackra land och våldtar svenska kvinnor.

När Uppdrag granskning sänder ett program om etnicitet och våldtäkter ställer det höga krav på integritet inför den publicistiska uppgiften. Detta gäller särskilt som Uppdrag granskning ingår i public service, med vilket följer ett ansvar som sträcker sig längre än att likt Fox news, mot bättre vetande eller i detta fall möjligen bara aningslöst, sprida konspirationsteorier om olika grupper i samhället. Grupper som statistiskt inte bara är överrepresenterade som förövare, utan också som offer.

För det första är underlaget alltför begränsat för att kunna dra några som helst adekvata slutsatser. Så många som närmare 90 procent av alla våldtäkter anmäls nämligen inte. Det betyder att det är faktorerna som styr anmälningsbenägenheten som blir avgörande. Några faktorer som anses ha särskild betydelse för benägenheten att anmäla våldtäkter är bland annat förekomsten av överfall, hot, våld och främmande förövare. Många hävdar att dessa omständigheter också innebär att det är lättare att få en fällande dom. Något som synes överensstämma med Uppdrag gransknings slutsats.

För det andra leder endast cirka 15 procent av de anmälda våldtäkterna till dom. Det innebär som professorn i kriminologi Jerzy Sarnecki påtalat att det endast är under 2 procent av alla våldtäkter i Sverige som leder till fällande dom. Således ett alldeles för tunt urval för att kunna dra några relevanta slutsatser. Det borde Uppdrag granskning insett.

Om man är kritisk till sammanblandningen mellan etnicitet och benägenheten att begå våldtäkt eller andra sexuella övergrepp anklagas man inte sällan från olika håll för att vara förnekare av verkligheten. Man anmodas i stället att inte ängslas över statistik och att bejaka kunskap. Och det senare är lätt att hålla med om. Men befintlig relevant forskning, om vilka faktorer som styr vem som blir våldtäktsman, förkastar entydigt att kultur ensamt skulle vara orsak till att en minoritet av utländska män som kommer hit döms för våldtäkt. Det finns en rad riskfaktorer som påverkar förutsättningarna för att en man ska våldta en kvinna. Professor Niklas Långström redovisar flera individuella riskfaktorer nyligen i ett Facebook-inlägg i frågan. Det handlar om allt från kriminalitet, drogmissbruk, antisociala attityder till överdriven självcentrering. Bara för att nämna några.

Enligt min mening finns det goda skäl att i dagsläget förhålla sig kritisk till redovisning av etnicitet som enda variabel i statistiska sammanställningar om brott. Förhoppningsvis kommer en dag när forskningen kommit längre och erbjuder relevanta samband för förståelsen av vilka som blir förövare och vilka som blivit offer. En sak är dock säker. Invandrare är överrepresenterade som förövare och som offer. Orsakerna härtill är många och inte begränsade till ursprungslandet för födelsen.

Dagens Nyheters ledarskribent Erik Helmersson skriver på ledarplats att vi inte behöver vara rädda för forskning om brottslingars ursprung. Det är mycket lätt att hålla med om. Det är ju en förutsättning för att bättre skapa effektiva premisser för samhället att tidigt förhindra att unga människor utvecklar ett brottsligt beteende. Det är, enligt Helmersson, tystnaden och myterna som vi bör frukta, inte sådan journalistik som präglade Uppdrag granskning. Problemet är enligt min mening att sådana program just aktivt bidrar till den farliga mytbildningen. När programmet fastslår att 58 procent av alla dömda våldtäktsmän är födda utomlands förleds många att tro att detta skulle vara en relevant uppgift av vilken man kan dra två slutsatser; dels att just den omständigheten att man är invandrare är en avgörande faktor, dels att invandrare är mer våldtäktsbenägna än svenskfödda män.

Statistik är inte ofarlig. Den kan nämligen, felaktigt använd, bidra till mytbildning och därigenom allvarligt skada alla dem som pekas ut. Mången invandrare har skäl känna stor oro över den främlingsfientliga utvecklingen.

President John F Kennedy hävdade att sanningens största fiende inte är den utstuderade lögnen, utan den förföriska myten. I tider som dessa, karakteriserade av missnöje, faktaresistens och populism, finns särskild anledning till vaksamhet och engagemang. Mytbildning har förekommit i alla samhällen, företag och organisationer. Den har särskilt lätt att få fotfäste i orostider och i miljöer med låg utbildnings- och kunskapsnivå. Men, även inom grupper med hög utbildning och social status har det förvånande nog visat sig att mytbildningen enkelt kan vinna terräng. Likgiltigheten och bekvämligheten bidrar tyvärr härtill. Reell kunskap är ofta jobbig att införskaffa. Förenklade sanningar är lättare att hantera. Men när det handlar om allvarliga anklagelser mot svaga grupper är det alldeles särskilt viktigt att man gör sig besväret att söka och redovisa den sanna bilden. Genvägar är farliga. Uppdrag granskning har denna gång tagit för lätt på den publicistiska uppgiften.

 

Anne Ramberg, generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund

Inlägget publicerades först på Anne Rambergs blogg (24/8-2018).