Robin Enander.

Ska antisemitisk förintelseförnekelse vara tillåten?

DISKUSSION

Något lagen om hets mot folkgrupp inte råder bot på är förnekandet av Förintelsen. Vi anser att regeringen bör låta utreda huruvida dagens bestämmelser i tillräcklig mån ger judar skydd mot nazistiska angrepp som sker under vetenskaplighetens täckmantel.

En central del i den nynazistiska propagandan har så gott som alltid varit att utrotningen av bland annat judar under andra världskriget inte ägde rum. Anledningen till detta är förstås att man från dagens nazisters sida vill rentvå Adolf Hitler och hans parti och politik. Att det som brukar kallas Förintelsen faktiskt skedde råder det bland seriösa forskare självfallet inga tvivel om, och händelserna under kriget har omvittnats av åtskilliga trovärdiga personer – bland dem även tidigare SS-officerare.

Förutom rentvåendet av 1940-talets nazister, fyller påståendena om Förintelsen som en lögn eller en myt även en annan funktion, nämligen den att demonisera judarna, nazisternas ”arvfiende”, som enligt nazisterna styr världens länder genom en sionsk (eller sionistisk) ”ockupationsregering” (ZOG). Judarna uppges nämligen inte sällan vara den grupp som skapat och spritt ”förintelselögnen” i syfte att skaffa sig ekonomiska och politiska fördelar och upprätta staten Israel. Påståenden om att någon judeutrotning inte förekom, är därför ofta en del av den allmänna antisemitiska propaganda som dagens nazister sprider.

Den antijudiska propagandan kan samhället ofta få bukt med genom lagen om hets mot folkgrupp. Under de senaste åren har tongivande vit makt-anhängare dömts bland annat för uttalanden om att skjuta judiska barn och om att krossa och döda ZOG, för påståenden om judar som parasiter, och för symboler och gester som klart för tankarna till Nazityskland. Något lagen dock inte råder bot på är förnekandet av Förintelsen. Självfallet ska forskningen vara fri, och det bör vara lagligt att komma till nya och olika slutsatser om exempelvis den nazityska utrotningspolitiken. Även extrema och stötande påståenden måste kunna framföras inom ramarna för en fri och öppen debatt. Nakna påståenden om att Förintelsen inte ägde rum är inte, och bör inte vara, straffbara. Bör dock propaganda om att Förintelsen är en lögn vara lika tillåten även då den har en tydlig antijudisk karaktär?

Justitiekanslern, JK, bedömde den 5 juni flera artiklar publicerade på en nazistisk webbplats. Förintelsen påstods i artiklarna vara en grotesk bluffhistoria nyttjad av ”judisk” och ”judeägd” massmedia, tillika en lögn av ”(((den evige)))” (det vill säga ’den evige juden’,) judarna. Siffran sex miljoner judar påstods härröra från judisk religion och vara förkrigstida. JK, som är exklusiv åklagare på yttrandefrihetsgrundlagens område, ansåg att artiklarna – som innefattade ”en viss form av nyhetsförmedling” och innehöll bland annat bemötanden av andras artiklar och återgivande av olika personers uppfattning om Förintelsen – inte ”överskrider gränsen för den vidsträckta yttrandefrihet som gäller”.

Eftersom uttalanden om att judar eller sionister ljugit ihop Förintelsen tidigare ansetts straffbara, kan JK:s bedömning ifrågasättas. JK har dock sista ordet. Vi anser att regeringen bör låta utreda huruvida dagens bestämmelser i tillräcklig mån ger judar skydd mot nazistiska angrepp som sker under vetenskaplighetens täckmantel.

Martin Tunström, tidigare nämndeman tillika styrelseledamot i föreningen Juridikfronten
Robin Enander, ombud för personer med judisk bakgrund i ärenden om avindexering
Veronica Andersson, sekretessjurist vid statlig myndighet