Anonyma källor missbrukades under #metoo

DISKUSSION

Under #metoo användes anonyma källor slentrianmässigt och vårdslöst. I Sverige saknas diskussionen om hur anonyma källor ska hanteras i förhållande till läsarna och hur man ska redovisa utgivarens beslut att medge anonymitet i publiceringen, skriver Hans Månson.

”Vi stod med alldeles för många vittnesmål för att inte skriva om arbetsmiljöproblemen på Stadsteatern. Vi sökte dem som hade andra uppfattningar, vi visste ju att de fanns, men de ville eller vågade inte ställa upp i de allmänt hysteriska #metoo-tiderna som inte medgav några nyanseringar.” Åsa Linderborg i Aftonbladet 180318

Detta motsägelsefulla resonemang, där bara kritikerna tillåts vara anonyma, visar på en del av den förvirring som råder kring bruket av anonyma källor.

I Sverige försvaras på goda grunder den grundlagsskyddade rätten och skyddet för att anonymt kunna lämna uppgifter till media om de är avsedda för publicering. Det ger friheten för utgivaren att publicera uppgifter utan att ange källan.

Men ytterst sällan (jag har hittills inte hittat några exempel) diskuteras seriöst den andra sidan av denna så väl försvarade rättighet, det vill säga ansvaret. Hur ska uppgifterna hanteras i förhållande till läsarna? Vad ligger bakom utgivarens beslut att medge anonymitet i publiceringen? Hur ofta inträffar att utgivaren inte tar sitt publicistiska ansvar just därför att utgivarens kort inte kan synas?

Meddelarskyddet är en grundbult i den svenska demokratin, men den utnyttjas inte med den omsorg det förtjänar, stundtals rent av vårdslöst. Slentrianmässigt. Är det inte i själva verket så att det förekommer rent missbruk.

Denna artikel begränsas i sak till nyheter med någon form av beröring till #metoo, men anonyma källor flödar i spalterna och på nätet i alltifrån uppgiftslämnare i gränstrakterna av visselblåsare till att bara ge lite extra krydda eller till synes ökad trovärdighet i allmänhet.

När något har gått snett inom pressetikens domäner inleds diverse debatter. Företrädare för media och dess kritiker enas kring begrepp som att det här måste vi diskutera, rent av på djupet.

Ulrika Knutson, kulturskribent och tidigare ordförande i Publicistklubben, intervjuas i SR Medierna 4 maj: ”Det är alldeles nödvändigt att branschen sätter sig ned och analyserar publiceringarna.” Daniel Sandström, före detta chefredaktör på Sydsvenskan och kulturchef på Svenska Dagbladet, idag litterär chef på Albert Bonniers Förlag talar i samma program om vikten av att värna den med regelverk och precis användning

I de pressetiska reglerna finns regler för hur källskyddet ska förvaltas, men inte ett ord om hur information från icke namngivna källor ska hanteras och slutligen presenteras för läsare, tittare eller lyssnare.

Det som finns är i detta sammanhang tämligen intetsägande: ”Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats”.

Mer specifik är SVT:s Uppdrag Granskning (UG) i sitt policydokument från mars 2018 som är på 28 sidor. Det innehåller mer än jag hittills har hittat tillgängligt på nätet för alla och envar, men det är ändå inte särskilt utförligt. Ett avsnitt handlar om: ”Använda anonym källa” och lyder: ”Löfte om anonymitet kan vara en förutsättning för att en person ska ge oss uppgifter om missförhållanden. Dessa uppgifter ska prövas extra kritiskt just med tanke på att källan inte behöver stå för dem offentligt. Om vi låter en anonym källa framföra kritik eller anklagelser i programmet bör vi tala om varför vi gör det och varför vi bedömer källan som trovärdig. Uppgifter från en anonym källa ska så långt som möjligt stödjas av annan dokumentation.”

I USA är såväl lagstiftning som traditioner annorlunda. Efterforskningsförbud saknas. I Sverige är det brottsligt för representanter för myndigheter att efterforska en källa. I USA kan en reporter hamna inför domstol och bli avkrävd att avslöja en källa, vilket i Sverige är en ren undantagsföreteelse.

Men flera medieorganisationer är öppna med vilka regler som gäller. En enkel sökning hittar man hos Houston Cronicle. Här är den i sin helhet, långt ifrån möjlig att rakt av applicera i Sverige, men nog borde den kunna inspirera?

Utdrag ur Houston Chronicle ”Nyhetsredaktionens etiska riktlinjer/Nyhetsetik”:

Om att bevilja anonymitet
The Houston Chronicle använder information från anonyma källor endast efter följande noggranna överväganden:

  • Är informationen av väsentligt allmänintresse?
  • Finns det skäl att tro att den är tillförlitlig?
  • Är den bara ett angrepp på eller ett nedsättande påstående om en person eller en myndighet?
  • Har källan ett relevant skäl för att förbli anonym?
  • Har alla ansträngningar gjorts för att få informationen på andra sätt?
  • Beslut om att använda en anonym källa ska fattas på lägst biträdande redaktionschefsnivå.
  • Högste tjänstgörande chef måste känna till källans identitet och godkänna hur informationen används.
  • När en anonym källa används måste reportrar och chefer göra allt för att den förblir anonym. Avstå̊ från att använda namnet i all skrift, inklusive i e-post till medarbetare på̊ redaktionen.
  • Orsaken till att en källa är anonym ska förklaras i artikeln, och för trovärdighetens skull ska allt som går att säga om den, utan att röja dess identitet, också sägas.
  • En domstol kan kräva att få veta en källas identitet och därigenom tvinga den reportern att välja mellan att röja källan eller åtalas för domstolstrots. Reportrar måste kunna bedöma de risker det medför att lova någon anonymitet. (Obs i Sverige råder annan lagstiftning, till exempel ansvarig utgivarskap)
  • I extrema fall kan tidningen inte avvisa en domstols begäran att få veta en källas identitet. Det åligger reportern att informera källan om att den risken finns.
  • I sällsynta fall kan en som lovats anonymitet med avsikt ge tidningen falsk information. I den situationen ska beslutet att upphäva löftet om anonymitet fattas av högste chefen i tjänst eller med bakjour. (Olagligt i Sverige. Löfte om meddelarskydd gäller även om källan lämnat falsk information.)

Tillämpning av riktlinjerna
Riktlinjer för reportrar vid intervjuer 

  • Klargör att du är reporter. Det innebär att allt som yttras och att den information källan ger, kan publiceras och tillskrivas källan med namns nämnande.
  • Intervjuer ska ske on the record, men det finns undantag. De flesta icke-journalister är obekanta med yrkestermer som ”on eller off the record”, så avstå från att använda dem. Se i stället till att källan är införstådd med vilken information som kan komma att publiceras och i vilka sammanhang.

Riktlinjer för redaktörer

  • Förvissa dig om att reportern förstår reglerna och se till att du får veta identiteten på den källa hen vill erbjuda anonymitet. Gör följande överväganden innan du ger ditt tillstånd:
  • Om informationen: Hur väsentlig är den för läsarna? Hur kan du hjälpa reportern att få samma information, antingen genom en öppen källa eller genom att rapportera samma fakta på̊ ett annat sätt.
  • Källan: Har källan ett välgrundat skäl för att önska sig att bli skyddad? Kan personen påtagligt skadas om hans eller hennes identitet är uppdagad.
  • Om källan: Har källan ett relevant skäl för att vara anonym? Skulle skadan för källan bli avsevärd om dess identitet blir känd?
  • Om orsaken: Har källan en egen agenda? Angriper hen en viss person, anklagar, insinuerar eller generaliserar hen på̊ ett sätt som nedvärderar eller förringar en person, plats eller institution?
  • Begär publiceringstillstånd av en högre chef, när alla krav uppfyllts. Anteckna vem som beviljat det och skriv under med ditt namn.

Riktlinjer för skribenter och redaktörer

  • Skriv aldrig ”källor” när du bara har en anonym källa.
  • Hänvisa aldrig till ”en anonym källa” om du tidigare i artikeln använt samma källa öppet.
  • Avslöja så mycket som möjligt om en anonym källa, exempelvis dess yrke, utan att avslöja dess identitet. Förklara skälen till källans anonymitet om de inte är uppenbara.
  • Använd inte uttryck som ”tillförlitliga källor” uppger, när en beskrivning bättre skulle styrka källans trovärdighet.
  • Använd inte anonyma källor och citera inte människor vars namn du missat att anteckna under en intervju.

Riktlinjer för redigerare

  • Uppmärksamma arbetsledningen på uppgifter från icke godkända anonyma källor. Om anonyma källor markerats som godkända, men bryter mot denna tidnings riktlinjer, så vänd dig till din chef.Kan svenska medier lära sig något av detta? Vad säger Fredric Karén på Svenska Dagbladet, Lena K Samuelsson på Aftonbladet, Thomas Mattsson på Expressen, Peter Wolodarski på Dagens Nyheter, Olle Zachrison på Ekot, Charlotta Friborg på SVT, Ulf Johansson på Uppdrag Granskning och Lotta Edling på Dagens Industri?

Hans Månson
Journalist och författare
som granskar bruket av anonyma källor inför en kommande bok i ämnet.

Riktlinjerna i har hämtats från The Houston Chronicle ”Newsroom Ethics Policy” http://asne.org/resources-ethics-houston. Översättning Karen Söderberg.
ASNE hette ursprungligen “The American Society of News Editors”, en samarbetsorganisation för främjande oberoende journalistik.