Myndigheten vill granska dagspressens tv-sändningar

DISKUSSION

Myndigheten för press, radio och tv vill ha tillsyn över alla rörliga bilder på nätet, även dagspressens tv-sändningar. Vill och orkar kommande regeringar avvisa myndighetens propåer och istället ta fasta på mediernas initiativ att vidga och stärka det självreglerande etiska systemet?

Det är ”otillfredställande … att sändningar på internet inte kan vara föremål för granskning”. Alla sändningar av rörliga bilder bör därför enligt Myndigheten för press, radio och tv bli föremål för tillsyn och kontroll oavsett vem som sänder och oberoende av distributionsform.

Enligt myndigheten bör radio- och tv-lagen ”förtydligas” eftersom ”de särskilda tillståndsvillkoren” som till exempel krav på saklighet och opartiskhet idag endast kan ställas på marksändningar, traditionell radio och tv, men inte på trådlösa sändningar. Dagspressens tv-sändningar via internet och etermediernas unika webbpubliceringar går i huvudsak fria från myndighetstillsyn.

Kraven i den av regeringen beställda rapporten från myndigheten skulle öppna Pandoras ask. Ut flyger möjligheter för goda regeringar i pressade tider och onda regeringar i alla tider att kontrollera även de sista resterna av de ”fria sändningarna” på nätet.

Public servicebolagen – SVT, SR och UR – är stramt hålla genom lagar och sändningstillstånd med krav på opartiskhet, beriktigande och saklighet. Lever de inte upp till kraven väntar bannor från Granskningsnämnden. Bryter de eller TV4 mot ”demokratibestämmelsen” kan de bli av med sina sändningstillstånd. Det är vare sig osökt eller långsökt att erinra om 1800-talets indragningsmakt. Då kunde kungen dra in utgivningsbeviset för periodiska skrifter. Det må vara osannolikt och framstå som oförskämt att insinuera att dagens på många sätt godhjärtade politiker ska gå så långt. Men det avgörande är inte vad som är sannolikt eller troligt utan vad som är möjligt.

För tidskrifter, dagspress och webbplatser med utgivningsbevis sätter mediegrundlagarna gränser. TV-sändningar som startas av användaren omfattas inte av radio och tv-lagen medan direkt- och tablålagda sändningar prövas av Granskningsnämnden mot vissa av kraven av i lagen.

Det är självklart att publicistisk verksamhet ska kännetecknas av en strävan att höra alla sidor, ge utrymme för bemötande, respektera enskildas integritet och övriga regler i publicitetsreglerna. Verksamheten ska kort och gott kännetecknas av en god medieetik och hålla sig inom de ramar som tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen anger för vad som får uttryckas.

Men en etisk prövning lämpar sig inte för myndighetsutövning. Det skulle öppna för regeringar att i statsnyttans namn vidta åtgärder som styr och begränsar vad som ska få sägas. Staten är per definition opålitlig, för att inte säga principlös, när det gäller yttrandefriheten.

Precis som medierna utgör domstolarna en balanserande makt gentemot regering och riksdag. Riksdagen har i ett tillkännagivande till regeringen uttalat betydelsen av självständiga domstolar och att domstolsväsendet idag organiseras så att möjligheten till politisk styrning minimeras och försvåras. Det ska som Andreas Norlén (M) och Björn von Sydow (S) förklarade under riksdagsbehandlingen vara svårt att riva ned demokratiska institutioner och strukturer. Det man tror är stabilt och kommer att bestå för evigt kan vara något helt annat imorgon. Utvecklingen i Polen, USA och Ungern nämndes som exempel under riksdagsdebatten.

Denna insikt vad gäller den dömande makten genomsyrar dessvärre inte regeringens syn på medierna och yttrandefrihetsregleringen. Istället för ökad frihet väntar nya inskränkningar i grundlagarna och om Myndigheten för press, radio och tv får som den vill blir tillsynen av rörliga bilder på internet total när den istället bör begränsas.

Frågan är om en kommande regeringskonstellationen förmår att tygla sitt kontrollbehov. Vill och orkar den avvisa myndighetens propåer? Och istället ta fasta på mediernas initiativ att vidga och stärka det självreglerande etiska systemet. Det system som utöver grundlagarna ger enskilda möjlighet att få sin sak prövad när de anser att de utsatts för en publicitetsskada.

Erfarenheterna hittills inger dessvärre ingen större optimism.

När presstödet reformerades infördes bestämmelser som innebär att den statliga presstödsnämnden tvingas göra etiska värderingar av de som söker bidrag. Det är inte möjligt utan att innehållet granskas. Presstödet har hittills varit blint för innehållet i sak och endast uppställt fyrkantiga kriterier som är möjliga att utvärdera utan att ge avkall på kravet på saklighet och opartiskhet. På samma sätt tycks regeringen vilja vidhålla att stöd till trossamfund bara ska kunna ges till de samfund som uppfyller vissa politiska krav.

Direktiven till ännu en mediegrundlagsutredning blir en probersten på regeringen och oppositionens syn på medierna och yttrandefriheten.

Nils Funcke

REPLIK

Läs Charlotte Ingvar-Nilssons, generaldirektör för MPRT, replik (2018-06-19):

Nu blev det allt fel, Nils Funcke