Linnéa Kihlström Foto: Janne Næss.

Det stormar kring land- och sjövädret

Sällan uppmärksammas hela Sverige så rutinmässigt som i land- och sjörapporterna. Men vem vill egentligen ha allt detta väder, undrar Maria Schottenius? Jo, jag, skriver Medievärldens reporter Linnéa Kihlström.

DN:s kulturskribent Maria Schottenius ifrågasätter i en krönika behovet av väderleksrapporten i Sveriges Radios sändningar. Hon tycker att inslagen är för många, för långa och för tråkiga. Men Maria Schottenius verkar ha missat flera viktiga poänger.

I ett land som Sverige, med sitt mycket varierande väder, är förstås land- och sjövädersrapporterna av stor betydelse för många människor – även för oss som inte är jordbrukare. Om det inte vore så hade väl inte just vädret varit ett så populärt ämne på lunchen, vid kaffemaskinerna eller i hissen.

Land- och sjövädret förflyttar också lyssnarna runt om i Sverige på ett närmast unikt sätt. Sällan uppmärksammas hela Sverige så rutinmässigt – även orter och områden vi inte annars är särskilt vana att höra om.

Dessutom gör väderleksrapporterna det lättare för lyssnarna att leva sig in i livet på andra platser. De dagliga temperaturuppgifterna ger en fingervisning om vilket väder storasyster i Mora, gammelfaster i Umeå och morföräldrarna nordväst om Göteborg har.

I sin senaste krönika minns Expressens krönikör Alex Schulman hur han som liten fick hjälpa till att söka ny frekvens på bilradion när det började surra och brusa mitt i Sjörapporten. Många är vi med liknande minnen som visar på betydelsen av just väderinslagen.

Vem vill ha allt detta väder, undrar Maria Schottenius? Jo, jag. Och många med mig.

 

Linnéa Kihlström

Reporter på Medievärlden