Riksdagsledamoten Lars Beckman (M).

Om inte SVT bättrar sig krävs politiska lösningar

DISKUSSION

Förtroendet för public service rasar bland alla utom de rödgröna väljarna. Om inte SVT och SR själva agerar för att återställa förtroendet krävs politiska lösningar. En sådan skulle vara att dela SR i en socialistisk och en alliansvänlig del, skriver den moderate riksdagsledamoten Lars Beckman.

Medieakademin har presenterat årets Förtroendebarometer för 2018. Glädjande nog ökar förtroendet för viktiga samhällsinstitutioner som Riksbanken, kungahuset, riksdagen och bankerna med flera.

Moderaterna gör en mycket kraftig ökning och är nu det parti som har störst förtroende hos svenska folket enligt den återkommande undersökningen. Lägst förtroende av alla partier har FI och Miljöpartiet. Inte särskilt förvånande med tanke på vilken politik de för även om det säkert gör att en och annan på Södermalm kommer att ifrågasätta undersökningen.

Det som däremot borde oroa ledningen för SVT är det sjunkande förtroendet för SVT. Det oroar i vart fall mig som riksdagsledamot och ställer frågan om SVT legitimitet på sikt hos stora delar av svenska folket.

De senaste tio åren har förtroendet gått ned från 70 procent till ett förtroende som nu ligger under 60 procent. Tittar man på i vilken grupp förtroendet för SVT rasar mest är det i gruppen 60–74 år. Det är dessutom den grupp som tittar mest på linjär television, så det kan inte beror på att man har övergett SVT utan tvärtom har man en stor andel tv-tittare i just den gruppen.

Om man sedan fortsätter att bryta ned förtroendet mellan de som sympatiserar med alliansen respektive de rödgröna så borde varningsklockorna ringa högt på Gärdet i Stockholm där SVT:s ledning huserar. Förtroendet för SVT i gruppen rödgröna sympatisörer ligger på stabila 77 procent medan det i gruppen alliansväljare är rekordlåga 62 procent. Skillnaden i förtroendet är också stort när det gäller lyssnarna på SR mellan rödgröna väljare och alliansväljare. Skillnaden är markant.

Varför har det då blivit så här och beror det på kritiken som framförs mot SVT/SR i sociala medier? Det är i vart fall förklaringar som antyds i samhällsdebatten. Låt oss först slå fast det självklara. Ansvaret för att det finns ett förtroende för en institution/företag finns alltid hos ledningen oavsett om det gäller Riksbanken, bankerna eller för den delen ett politiskt parti. Samma logik gäller självklart även SVT och SR och här finns det uppenbarligen stora brister. Det har varit för många ”mannen på gatan-inslag” som visar sig vara vinkling mot vänster. Det gick säkert att göra förr i världen innan vi fick ett fritt internet i Sverige – men nu tar det några minuter att googla fram den slumpvist utvalda experten på Brottsförebyggande rådet som kritiserar Moderaterna i Umeå – men som visar sig vara en aktiv socialdemokrat. Eller ”läraren” i SVT opinion som är opinionsbildare verksam på den yttersta vänsterkanten i svensk politik.

Jag tycker att det är mycket allvarligt att ledningen för SVT respektive SR agerar på att sådant sätt att förtroendet nu rasar för våra statliga medier i breda kretsar (men inte hos rödgröna väljare).

Det undergräver självklart legitimiteten i tv och radiolicensen. För varför ska vi tvinga svenska folket att betala för någonting som man saknar förtroende för? Vad är då lösningen? Dels kan vi i riksdagen fundera över om vi ska följa Danmarks exempel och renodla det statliga mediebolaget. Det är i vart fall jag personligen inte främmande för. Man kan också dela upp SVT och SR i en tydlig socialistisk del och en alliansvänlig del men det är nog en lösning som är helt politiskt omöjlig och skulle vara svår att genomföra. I USA har en del av de privata medieföretagen en öppen agenda med vad man sympatiserar med vilket är öppet och transparent mot publiken men är vi mogna för det i Sverige? Jag tvivlar, men skulle föredra det i stället för en opartiskhet som kanske inte finns i verkligheten.

En annan lösning – den mest önskvärda – är att ledningarna på SVT och SR själva agerar på ett sådant sätt att man försöker återställa förtroendet för de statliga medieföretagen genom att vara opartiska och objektiva i sina sändningar. Det vore den naturliga slutsatsen som Jan Helin med flera borde dra av Förtroendebarometern 2018. Men tyvärr ser jag inga som helst tendenser till självkritik från ledningarna för de statliga medierna, och då återstår det att hitta politiska lösningar på hur staten ska organisera SVT, SR och UR i framtiden.

Lars Beckman
Riksdagsledamot (M)
Gävleborg