Mediestödet blev ett presstöd

Riksdag och regering är på väg att nedkomma – med ett presstöd. Förslaget är en kapitulation, skriver Anders Ahlberg i en kommentar till det presstödsförslag som presenterats idag.

Med tanke på den process och den debatt som varit vägen mot en ny mediepolitik är det förslag som tecknar sig i de sju partiernas debattartikel i DN en implosion. Av många möjligheter och behov har blivit näst intill ingenting nytt.

Det är ett tydligt tecken på vad som hänt att mediestödet åter kallas presstöd.

Förslaget i korthet:

• Nuvarande presstödet bevarat och förlängt genom ett nytt godkännande från kommissionen. Driftstödet uppskrivet med 10 procent.

• Ett nytt regionalt stöd – med kommuner som trolig enhet – som ska ges till bevakning av idag svagt bevakade eller obevakade kommuner. Stödet en miljon per kommun. Kriterier inte preciserade.

• Ett utvecklat teknikneutralt innovationsstöd som ska ges till kvalitetsmedier. Inriktning på samverkan. Krav på medfinansiering. Kriterier presenteras senare.

• Det samlade presstödet ökar med 55 miljoner 2019 och ytterligare 55 miljoner 2020. Alltså i två steg en ökning med sammanlagt 20 procent.

Ekonomin är i sammanhanget pudelns kärna. Det handlar om den omöjliga ekvationen: en rättighetslagstiftning och ett förutsebart system som inte får överskrida en budgetram.

Nuvarande presstöd lider av denna förutsättning. Medieutredningen som gjorde ett utmärkt analysarbete och beskrev terrängen kunnigt körde fast i det samma. Förslagen blev en skvader som inte kunde leva. Bäst sönderanalyserat i remissvaret från Myndigheten för press, radio och tv.

Det nya förslaget är lika klämt av ekvationen. ”Fördelningen av nya stöd sker inom den finansiella ramen och är i mån av tillgängliga medel” skriver politikerna i debattartikeln. Så vad ska stryka på foten när det kniper: driftstödet, innovationsstödet eller regionalstödet? Ett spännande uppdrag för ansvarig myndighet. Rättighetsaspekten far all världens väg.

Förslaget är en kapitulation. Med det markerar den politiska sfären att de kommersiella medierna i stort sett får klara sin omställning själva. Ett uppfordrande ”Utgångspunkten är att skapa förutsättningar för den fria pressens framtid” i debattartikelns inledning blir också till ett ”I huvudsak måste mediebranschens aktörer möta sina utmaningar genom egna ansträngningar” längre ned.

Ett mediestöd värt namnet måste bygga på annan ekonomisk grund än statsbudgeten år från år. Alltså bör en ny utredning börja med finansieringen – som nu gjorts med förutsättningarna för public service. Då kan mediepolitiken bli reell. Ty för ett fungerande stöd på en i grunden fungerande marknad är en 20-procentig höjning av resurserna rejäl. På en marknad som sedan ett decennium tappat ekonomisk volym – de senaste åren varje år mer än motsvarande hela presstödet – är det nålpengar.

Debattartikeln är en försmak. Propositionen är uppenbarligen inte klar än. I debattartikeln skrivs inget om tidsplanen för den. Baklänges kan man sluta sig till att om en ny lag ska gälla från 2019, så måste det gå snabbt. Med sju partier bakom förslaget är riksdagsbehandlingen snabbt avklarad. Kontakt med EU-kommissionen är redan tagen och bärigheten säkert sonderad. Propositionen bör komma inom några veckor.

Anders Ahlberg

Läs också

Medieutredningens presstöd införs inte

Nytt mediestöd presenteras senast 20 mars