Sara Johansson, politikreporter på ATL, lantbrukets affärstidning.

Dags för medier att sluta fnissa åt lantbrukspolitik

Landsbygdsministrar kan vara roliga, men inte av de anledningar en del medier verkar tro, skriver ATLs politiska reporter Sara Johansson.

Jag har bevakat lantbrukspolitik och överlappande politikområden på heltid i sju år, och en sak slår mig med jämna mellanrum. När landsbygdsministern i medier kommenteras och bevakas så ligger det fnissiga, det höhö-iga, alltid mycket närmare än när det gäller statsråd med andra portföljer.

I Sveriges Radios podcast ”Det politiska spelet” beskrev Ekots politiske kommentator Fredrik Furtenbach det som att en landsbygdsminister ”inte är politiker längre”. Jag uppfattade det som att han beskrev en allmän inställning, inte sin egen. Gör jag rätt tolkning håller jag med.

Programledaren Henrik Torehammar bekräftade sedan den allmänna inställningen genom att hävda att det en landsbygdsminister gör är att ”åker runt och klipper lite band och äter mat och så”.

Det där fnissiga, ibland gulliga, ibland nedlåtande-på-gränsen-till-förakt gäller oavsett politisk färg på ministern. Jag vet inte exakt vad det beror på. Är det att jordbrukspolitik har låg status i den svenska politiska hierarkin, och därmed även i den politiska bevakningen? För det har den. Det tog år för svenska medier att lära sig att titeln ”jordbruksminister” försvann 2010.

Beror det på att allt som kan förknippas med ”bonnighet” åtföljs av ett löjets skimmer? Eller på att det är lättare att avfärda ett politikområde man har dåliga baskunskaper om?

Hur det än är med det, och vad man än tycker om den politik som ansvarig minister driver, så är det ganska mycket med det jordbrukspolitiska området som bör tas på största allvar.

Landsbygdsministern är den minister som oftast åker till Bryssel. För hen representerar Sverige när EU:s största budgetpost ska hanteras. Jordbrukspolitiken är helt EU-harmoniserad, men det betyder inte att det inte spelar någon roll vad enskilda länder vill, tvärtom. Går det inte att övertyga de andra medlemsländerna har man ingen chans att ändra ett fattat beslut på hemmaplan.

Hen är också ansvarig för politiken som rör de branscher som både har den största påverkan på klimatet, och de största möjligheterna att skapa lösningar på klimatkrisen. Samt det där lilla med mat och skogen som bas för en av Sveriges största exporter.

Relevant för politiskt spelintresserade är att överlappningen mellan lantbrukspolitik, inte minst i skogen, och miljöpolitik en ganska perfekt prisma att betrakta slitningarna i den rödgröna regeringen genom.

Om andra medier kunde ta de frågorna på lite större allvar hade jag haft lättare att fnissa med när det faktiskt finns något roligt med en landsbygdsminister.

Som när Sven-Erik Bucht, när vi träffades första gången efter att denna tidning skrivit om hans engelskkurser, hälsade mig med ett glatt ”Hello!”. Det var rätt kul.

 

Sara Johansson

Reporter på ATL

Texten publicerades först på ATL.se