NA:s chefredaktör om när polisen ville ta reporterns mobil: ”Oacceptabelt”

Mobiltelefonen är ett centralt journalistiskt verktyg i dag. Där kan finnas såväl källskyddat material som underlag för publiceringar. Därför är polisens agerande när de försökte tvinga till sig en NA-reporters mobil oacceptabelt menar tidningens chefredaktör Anders Nilsson.

Du vänder dig anonymt till en tidning för att berätta om något som inte fungerar i samhället. Reportern spelar in din berättelse på sin telefon och tar dina kontaktuppgifter. En annan person skickar intressanta bilder på några dokument som kan avslöja en skandal. En tredje mejlar en bild från en olycka, men skriver att han absolut måste vara anonym.

Det här är vanligt journalistiskt arbete idag. Tekniken har gjort oss journalister rörligare och hjälper oss att ta emot information var vi än befinner oss. Därför är det märkligt att ett polisbefäl i hög ställning kan ta beslut om att beslagta en reporters telefon. Det var just det som inträffade förra lördagen vid Storbron i centrala Örebro.
Vår reporter Stefan Hazianastasiou skulle bevaka en cruising när en man dök upp med ett samurajliknande svärd. Flera poliser omringade mannen och en polis sköt varningsskott innan svärdsmannen kunde övermannas. Vår reporter filmade hela gripandet. Kort därefter ville poliserna ha reporterns film.

Många läsare har hört av sig och undrar varför NA inte kan hjälpa polisen. Enligt tryckfrihetsförordningen har journalister anskaffarfrihet. Det är ett grundlagsskydd som i praktiken innebär att ingen kan kräva att ett journalistiskt material kan omhändertas. Varken före eller efter publicering. Ett domstolsbeslut krävs för att beslagta till exempel en bild. Men då ska det finnas starka skäl. Det kan till exempel handla om rikets säkerhet. Men den var inte hotad vid Storbron förra lördagen.
Det finns ett snarlikt fall i närtid där en DN-fotograf fick minneskortet beslagtaget vid en ubåtsjakt. DN överklagade och fick rätt av Högsta domstolen. Där hade ändå ett skyddsobjekt fotograferats. Trots det bedömdes anskaffarfriheten vara starkare än skyddslagen.

I NA-fallet togs också ett beslut att beslagta vår reporters telefon om inte polisen fick filmen. Det kunde ha fått förödande konsekvenser. Källor, som efter kanske stor vånda vänt sig anonymt till NA, kunde ha röjts. I en mobiltelefon går det ju också att se vem reportern ringt, vem som ringt till reportern, sms-konversation, bilder, ljudfiler och kommunikation på sociala medier. Det är rätt mycket som inte ska komma till allmän kännedom. Därför finns det en lagstiftning som skyddar det innehåll och de arbetsverktyg som journalister använder.

Filmen från förra lördagen hade vi kunnat överlämna till polisen efter att vi granskat den på redaktionen och senare publicerat den. Givetvis under förutsättning att det inte fanns något källskyddat material på filmen. Men polisen ville ändå inte vänta utan tvingade oss att kopiera och överlämna filmen.

Det är oacceptabelt att vårt innehåll omhändertas, att vår reporter inte kan utföra sitt jobb och att vår publicering fördröjs. Lika allvarligt är det att ett polisbefäl och poliser på plats inte kunde regelverket utan med stor sannolikhet bröt mot lagen. Människor måste kunna känna sig trygga i att förbli anonyma när de tar kontakt med NA eller andra medier.

Anders Nilsson, chefredaktör Nerikes Allehanda

Artikeln har också publicerats på NA.se