Minskade skatter bättre än mer stöd

Det är svårt att förutse effekterna av en sänkt digitalmoms. Det konstaterar Anders Ahlberg efter att ha läst kulturminister Alice Bah Kuhnkes och finansminister Magdalena Anderssons debattartikel.

Kulturminister Alice Bah Kuhnkes och finansminister Magdalena Anderssons debattartikel möttes med förväntan. Rubrikbudskapet är en sänkt moms på digitala publikationer. Regeringen kommer inom EU, med ministrarnas ord ”aktivt verka för att mervärdesskattedirektivet snarast ska ge möjlighet för medlemsstaterna att tillämpa reducerad moms”. I nästa steg, när kommissionens förslag fått klartecken, ska regeringen så snart det är möjligt lägga ett förslag.

Huvudbudskapet i artikeln – om man räknar med att det viktigaste kommer först – är att den lokala journalistiken måste värnas. Och ministrarna radar upp reformer som regeringen tagit eller verkar för, för att stärka framför allt den lokala journalistiken. Den första att reklamskatten ska avskaffas. Ett beslut riksdagen tog under den förra s-regeringens tid, med Bosse Ringholm som finansminister. Sedan har regeringen år för år och oavsett färg, låtit bli att fullfölja beslutet. Dock har skatten tunnats ut och drabbar sedan flera år inte de mindre – lokala – tidningsföretagen.

Det modifierade presstödet och det digitala utvecklingsstödet – reformerna två och tre – har gjorts i stort sett inom ramen för de medel som länge gällt för presstödet. Det betyder att omfördelning skett mellan medieföretag, men någon ekonomisk medicin mot de urholkade affärerna är det inte.

Den fjärde reformen är medieutredningen och det som följer i förlängningen av den. Här kan man läsa inledningen av artikeln, huvudbudskapet om luckorna i landets mediekarta, som en signal. Utredningens förslag har dissekerats och kritiserats – underkänts och till och med hånats för att vara svagt förankrade och ogenomförbara. Men bland annat som är vagt och svåröverskådligt är det geografiskt byggda stödet om en halv miljon per år och kommun till bevakning av de 90-tal kommuner som saknar det idag konkret, och nära medborgarna. Detta kan locka en regering som söker det genomförbara, med ett högt symbolvärde.

Åter till sänkningen av den digitala momsen. Effekten av en sådan är svår att överblicka. Statskassan får en minskad intäkt – om inte den digitala mediemarknaden får en rejäl skjuts – som delvis beror på vad företagen och köparna gör. Tidningsutgivarnas snabba och uppfordrande svar på debattartikeln var spännande: ett förslag till hur regleringen rent rättsligt kan se ut kommer inom kort.

Public service nämns i artikeln i förbigående – dess frihet i en del grannländer är hotat – men ministrarna aktar sig noga för att tala om översynen av PS-finansieringen och arbetet inför en ny tillståndsperiod som en del av de möjligheter som ges för att rädda den lokala journalistiken. Lejonparten av de statliga medlen läggs alltså inte i reformkassan. I alla fall inte nu.

Sammantaget: Kulturdepartementet står för orden – men inte några nya pengar till de pressade medieföretagen. Finansdepartementet står för pengarna med den sänkta momsen. Rent ideologiskt, om man betänker värdet av fristående medier, så är minskad skatt bättre än ökade stöd.
Anders Ahlberg