Ett insnöat stockholmsperspektiv styr

När journalister i Stockholm måste pulsa i snö för att ta sig till jobbet påverkar det nyhetsbevakningen i hela landet. Etablerade medier måste höja blicken annars kopplar andra aktörer ett allt fastare grepp över mediekonsumenter utanför storstadsregionerna. Precis som Medieutredningen pekar på skriver Susanne Sjöstedt, ledarskribent på Allehanda Media.

Det har snöat i Stockholm. Mer snö i november än på över hundra år tydligen, men fortfarande långt mindre än mängden snö som ibland faller över våra norrländska kommuner i november utan att några andra än de närmast sörjande bryr sig.

Visst är det så att problemen med en avkörd lastbil som ger en halvtimmes stopp i trafiken i ena färdriktningen får lite andra konsekvenser på en hårt trafikerad led genom huvudstaden än på E4 mellan Sundsvall och Härnösand. På Essingeleden passerar över 160 000 bilar på ett vanligt dygn.

Visst är det så att problemen med bristande snöröjning som innebär att bussarna står stilla i en region där det görs över en miljon bussresor per dag ger långtgående effekter. Faktiskt även för norrlänningar eftersom det innebär att transporter till och från Norrland förstås också påverkas.

Och visst kan jag prata vad en total snöberedskap i en region där det inte brukar snöa så här i november, med allt det innebär av personal och maskiner, skulle kunna tänkas kosta och vad folk hade sagt om att regionen nio av tio år betalat tusentals människor för att inte göra någonting alls…

Men det tycker ni inte är lika roligt som att skratta lite så där lagom hånfullt åt stockholmare som ännu inte kommit sig för att byta till vinterdäck och sen fastnade i århundradets värsta snökanon.

Det är lugnt, stockholmarna kan gott bjuda på det. De har trots allt ett trafiklandstingsråd som tror att det bara finns träd i Norrland…

För vad vi egentligen skrattar åt när nyhetssändningarna toppas med snö i huvudstaden och riksmedier delar bilder av galna stockholmare som försöker cykla i den flera decimeter höga snömodden på de oplogade cykelvägarna, ja det är ju egentligen inte snön. Det är att riksmedierna tror att folk utanför Stockholm bryr sig.

Nästan hälften av alla Sveriges journalister bor i Stockholms län. Var tredje journalist bor i Stockholms kommun, visade en granskning av Institutet för Mediestudier i fjol.

Dessa journalister såg ut genom köksfönstret och såg snön ösa ner. De hade svårt att lämna ungarna på dagis, svårt att ta sig till jobbet med tunnelbanan. Eller så blev bilen blev stående i en flera timmar lång bilkö. Och de tänkte: detta kaos är vad alla tänker på i dag och värderade nyheten därefter.

Det handlar inte om snön. Det handlar om vad man precis diskuterat i den omfattande medieutredning vars resultat presenterades tidigare i veckan.
1300 journalistjobb har försvunnit på de svenska dagstidningarna och var åttonde svensk kommun saknar i dag kontinuerlig journalistisk bevakning. De journalister som finns kvar har, precis som riksmedier som bland annat TT och SVT, ofta koncentrerats – centraliserats – till färre och större orter. Inte bara för att jobba utan för att bo. Det påverkar vad som rapporteras och ännu viktigare – vad som inte rapporteras.

För bakom sig lämnar man orter där inkomsterna är lägre, utbildningarna är kortare och invandrarna är fler. Där inte ens större händelser anses värda medieuppmärksamhet.

Den journalistiska segregationen ger ju, sett till både kuriosa, brott och politisk, överdriven fokus i riksmedier på frågor vars intresse bland allmänheten utanför Stockholm är begränsat. Ett extremt exempel är när SVT för några år sedan livesände (!) nedsågningen av ett träd utanför SVT:s lokaler i Stockholm.

Ingen kan vara överraskad över att ”alternativmedier” fyller det vakuum som de etablerade medierna lämnar efter sig. Men kanske hade vi hoppats att de etablerade medierna i skuggan av det skulle ha ansträngt sig lite mer för att se lite längre än utanför det egna köksfönstret.

Susanne Sjöstedt, ledarskribent på Allehanda Media
Texten är också publicerad på Allehanda.se