eklundbenko

Eklund och Benkö: Ställ inte medier mot varandra

I dagarna presenteras ett förslag till en ny svensk mediepolitik. Vi förutsätter att den handlar om att värna mångfalden och tycker att det är olyckligt om Sveriges Radio och tidningshusen ställs mot varandra, skriver Sveriges Radios vd Cilla Benkö och Borås Tidnings chefredaktör Stefan Eklund.

Det är tveklöst så att situationen för journalistiken i Sverige, i Europa och i världen är under kraftig omdaning. Den digitala revolutionen skapar nya förutsättningar för nyhetsförmedling. Möjligheterna är enorma – journalistik i dag är att använda en palett av uttrycksmöjligheter. En tidningsjournalist kan göra så mycket mer än att skriva en text, en radio- eller tevereporter så mycket mer än att rapportera i ljud och bild. I dag har alla som sysslar med journalistik, på alla nivåer, tillgång till samma redskap: språket, ljudet och bilden. Vi lever i en värld som välkomnar den kvalificerade journalistiken till att utvecklas och fortsätta vara en omistlig del av demokratin – globalt, nationellt och lokalt.

Samtidigt som detta sker så finns det problem som det inte går att blunda för. Framför allt handlar det om kvalitetsjournalistikens finansiering. Annonsmarknaden som av hävd har varit en förutsättning för den privata mediebranschens demokratiska insatser är eroderad. Det är bara att konstatera – annonsintäkterna minskar och de digitala inkomsterna ökar inte i motsvarande takt. Konkurrensen från nätjättar som Google och Facebook försämrar intäktsmöjligheterna. Den otidsenliga reklamskatten och den snedvridna digitala momsen gör inte saken bättre.

Sveriges Radio finansieras av radio- och tv-avgiften och ska, inom de ramar den sätter, klara av en digital förflyttning och fortsätta vara relevant för alla samtidigt som ett ökat hot i form av politiska krafter vill försämra möjligheterna för en självständig journalistik.

I länder som Polen, Ungern och Turkiet har drastiska åtgärder från regeringshåll undergrävt den fria och oberoende journalistiken – både i public service och pressen. Och det finns faktiskt politiska krafter i Sverige som betraktar Ungern som en förebild på området.

Slutsatsen är att den journalistiska mångfalden är hotad. Orsakerna må skifta – men hotet finns. Journalistiken som en ovärderlig demokratisk kraft kan inte längre tas för given, inte ens i Sverige.

I den här situationen är det olyckligt att, som har gjorts i olika sammanhang, ställa Sveriges Radio och tidningshusen mot varandra. Båda behövs. Det är inte så att förekomsten av en lokal SR-kanals nyhetssajt hotar förekomsten av en lokal tidningsredaktions dito. Tvärtom, det visade medieforskaren Jonas Ohlsson redan 2015, så höjer förekomsten av två konkurrerande nyhetsförmedlare attraktionen hos båda parter. Ohlsson konstaterar att ju mer man läser nyheter på SR:s eller SVT:s sajter, desto högre är konsumtionen av nyheter på lokaltidningarnas sajter. Det är inget nollsummespel (Journalisten 22/4 2015).

Att säga att lokaltidningar ensamma, med statligt stöd, borde sköta all nyhetsbevakning på mindre orter är också att vända den journalistiska konkurrensen – en klassisk drivkraft för all nyhetsjournalistik – ryggen. Ingen tjänar på det. Inte Sveriges Radio, inte lokaltidningen och – framför allt – inte medborgaren och det demokratiska samhället.

Givetvis ska även journalistik granskas och diskuteras. Det gäller, förstås, utbudet i Sveriges Radio såväl som i lokaltidningarna. Avgränsningar kan dryftas, finansiering kan diskuteras, skatter ifrågasättas – men aldrig kan någon vara betjänt av att tanken på mångfald överges.

I en tid då den digitala revolutionen skapar en enorm dynamik ger den också – låt oss inte blunda för det – antidemokratiska krafter verktyg att snabbt och okritiskt få ut sina budskap på bred front. Åsiktsbubblor finns, det är ett faktum. En mediekonsument kan i dag välja sin verklighet och vända ryggen åt andra åsikter än sin egen. Journalistik kan och ska vara en motvikt mot den utvecklingen, genom sin kompetens och förmåga att utöva källkritik, genom att sortera bort det ovederhäftiga och lyfta fram det relevanta. Ju fler som utövar detta viktiga demokratiska arbete desto bättre.

Vi säger inte att public service och den privata journalistiken lojalt ska hålla varandra i handen och aldrig vara osams. Tvärtom, osams kan vi absolut vara. Och jaga nyheter som konkurrenter ska vi också göra. Men båda parter måste tillåtas att utvecklas fritt, utan politisk klåfingrighet respektive orättvisa skattesatser. Allt annat är ovärdigt en modern demokrati.

Public service och mediehusen behövs, med rimliga villkor, sida vid sida, för den oberoende journalistik de står för och för mångfalden, ett av den levande demokratins allra vackraste ord. Det måste vara utgångspunkten även för framtidens mediepolitik.

Cilla Benkö, vd, Sveriges Radio, Stefan Eklund, chefredaktör, Borås Tidning.

Fotnot: Inlägget är ursprungligen publicerat i Borås Tidning och på Sveriges Radios hemsida.