Annonsmärkning i alla led borde vara en självklarhet

Till skillnad från Sveriges Annonsörers vd har jag svårt att se varför en tydlig annonsmärkning inte skulle följa med i alla led, skriver Jonas Nordling i ett svar till Anders Ericson.

Det är ett känt retoriskt grepp att genom ett högt tonläge samtidigt vrida perspektivet en liten bit. Sveriges Annonsörers vd använder sig av tekniken i en kommentar till min senaste kolumn.

Jag utpekas som okunnig, och dålig på research. Det senare är ju en känslig anklagelse för en journalist så låt oss titta på fakta. Jag påpekade att regeringens utredning möttes med tystnad från branschen. Detta påstående byggde jag på en hastig överblick av branschmedias bevakning, samt ett flertal organisationers olika egna kanaler, däribland Sveriges Annonsörer. Detta framkommer också av texten.

För den som skulle vilja visa att denna beskrivning bygger på ”okunnighet” vore det lätt att visa på någon form av uttalande i samband med att utredningens direktiv presenterades. Jag noterar dock att Sveriges Annonsörers vd inte hänvisar till någon sådan reaktion från deras sida, vilket snarast bekräftar min tes. Vad organisationen har gjort historiskt har jag överhuvudtaget inte berört i texten.

Ett annat retoriskt grepp är att använda sig av en tydlig överdrift för att förstärka den egna tesen. Även det greppet ger sig Sveriges Annonsörers vd på genom att hävda att jag ”uteslutande” pekat ut annonsörerna som en bov i sammanhanget.

Den som läst texten vet dock att jag pekar ut en hel bransch, och menar att flera aktörer, inklusive exempelvis TU, varit förvånansvärt tysta i sina reaktioner på utredningen. Det är också en utgivares utmaningar som jag använder för att illustrera problematiken, inte en annonsörs.

Jag tar gärna en diskussion i sakfrågan, det är meningen med mina kolumner, men det underlättar om diskussionerna utgår från det jag faktiskt skrivit. Med detta sagt innehåller svaret ytterligare en intressant detalj. ”Frågan är om det överhuvudtaget kan betraktas som reklam om man som privatperson väljer att dela en länk”, frågar sig Sveriges Annonsörers vd.

Jag (och såvitt jag förstår även RO) har svårt att se varför en tydlig annonsmärkning inte skulle följa med i alla led, och dessutom bibehålla samma terminologi. Det borde dessutom vara den enklaste tekniska lösningen. Men just denna diskrepans i åsikter är väl antagligen den främsta anledningen till att en statlig utredning nu tillsatts.

Jonas Nordling, ordförande Journalistförbundet.

Tidigare inlägg:
Kommersiell yttrandefrihet är en förutsättning för fria medier
Mediernas trovärdighet och reklamens effektivitet går hand i hand
Reklamen hotar det fria ordet