Vilket värde har bildjournalistiken?

Är bilden verkligen inte viktig längre i journalistiken? Är det verkligen det här som medieutredningen och kulturminister Alice Bah Kuhnke tänkt som scenario när medieutredningen presenteras den 7 november? undrar Journalistklubbarna Östgöta Media och Pressfotografernas Klubb Sverige.

Allt fler mediehus väljer att skära hårt i personalen. Nu är det fotograferna som inte längre har en plats i planerna för framtiden inom Östgöta Media. Bildjournalister med i vissa fall över trettio års yrkeserfarenhet ingår inte längre i framtidsplanerna för journalistiken. De behövs inte längre. Om det beror på att bilden inte längre är viktig har vi inte fått något svar av från arbetsgivaren. Men det outsagda är ibland lika tydligt som det sagda.

Förändringen kommer med stor sannolikhet få konsekvenser för läsarna. Det kommer inte företaget att berätta. Därför gör vi det. Redan klart är att den personal som blir kvar förväntas att göra fler arbetsuppgifter. Förutom att skriva ska en journalist i Östgöta Media numera också fotografera och filma. Som alla förstår betyder det här flera moment. Då finns det två val. Ett är att uppdraget tar längre tid. Ett annat är att det läggs mindre tid på uppdraget. Troligast är att det läggs mindre tid på uppdraget. Kvantitet står högst i kurs. Det finns medieföretag som redan i dag har ett slags ackordssystem.

Ansvariga utgivare vet att detta urholkar kvalitén. Men man tvekar inte att ta den risken. Man gör det för att spara pengar. Och pengar vill man spara för att det någon gång i framtiden inte kommer att finnas någon papperstidning. Om fem, tio eller femton år? Vi som jobbar i branschen har hört detta de senaste tio åren. Att tidningen kommer dö och att vi måste ställa om. I dag står papperstidningen för 75 procent av inkomsterna. Det vi lever på.

Vi vet att det måste till en förändring för att möta en kärv nutid och en oviss framtid. Det förstår vi. Men att denna förändring innebär att läsaren förvägras god kvalitet i det som levereras är ett konstigt sätt att möta utmaningarna. Att ta bort fotografisk specialkunskap från journalistiken innebär att det blir sämre bilder som publiceras. Även om mottot är att ”alla är fotografer” så är det faktiskt så det blir. Vi vill att läsarna ska få något bättre än det ”alla” kan leverera. Men det här är arbetsgivaren beredd att göra. Man vill ta betalt för sämre kvalitet och tror att prenumeranterna går på det. Kanske vill man uppfylla sin profetia att papperstidningen ska dö? För vem vill betala för sämre kvalitet?

Att kvalitén också kommer bli sämre på andra sätt är lätt att se. Med fler arbetsuppgifter bland kvarvarande journalister blir det allt svårare att genomföra vårt uppdrag att granska kommuner, företag och myndigheter. När kvantitet går före kvalitet väljer man bort det som tar tid. Det ser vi redan i dag och inte kommer denna utveckling avstanna. Bli inte förvånade om granskningarna av myndigheter blir mycket sämre. Eller att kommuner kanske lämnas obevakade flera dagar i veckan. Eller att viktiga händelser helt enkelt förbigås med tystnad. Tar något tid att utreda väljs det helt enkelt bort.

I Östgöta Media har ännu inte nedmonteringen varit lika extrem som på andra mediehus. Men vi ser en risk att det inte kommer stoppa här. Vår arbetsgivare har gjort klart för oss att det enda som är säkert är att vi kommer att fortsätta att spara. Mediehus tycks alltid följa efter varandra. Hur katastrofala än exemplen är från andra platser.

Det oroar oss.

I delrapporten i den statliga medieutredningen för förändrat presstöd framhölls att stödet ska utgå från kvalitativt innehåll. Kan Östgöta Media bibehålla kvalitén utan duktiga bildjournalister?

Vad säger enmansutredaren Anette Novak om det?

Journalistklubbarna Östgöta Media

Pressfotografernas Klubb Sverige