Annons: Fojo

Presstödet är en rättighet

Presstödet borde vara större och ha generösare regler. Att koppla det till reklamskatten är fel, skriver Robert Sundberg i ett svar till Mats Johansson.

I en demokrati kan man anamma den ena eller andra av två medieideologier. Den ena är den frihetliga, som ser medierna enbart som en marknad. Därmed ses staten som ett hinder, som bör hålla sig undan från medieområdet och låta marknadskrafterna verka där, oavsett vilka konsekvenser det får.

Moderaten Mats Johansson och hans parti håller sig med denna medieideologi.

Den andra ideologin är den socialt ansvarstagande. I den ses statlig inverkan på mediemarknaden som något positivt för att uppnå vissa mål, som mångfald i (lokal och regional) journalistisk bevakning och mångfald i utbud av åsikter.

Som ledarskribent på en tidning med en socialdemokratisk ledarsida anammar jag denna ideologi som, inte oväntat, har en positiv syn på det statliga presstödet och det som understöds av det, som mångfald i bevakning och i utbud av åsikter.

Naturligtvis finns begränsningar för det som dagens presstöd kan åstadkomma. Stödet har dessutom de senaste 30 åren urholkats i total summa per år till tidningar och realt i det maximala belopp som olika typer av tidningar kan erhålla.

Den tidning som jag jobbar på, Dala-Demokraten, DD, får för 2014 det maximala beloppet för en landsortstidning på knappt 17 miljoner kronor i presstöd. Men om nivån realt inte hade urholkats sedan mitten av 80-talet hade summan i dag varit drygt 40 procent högre, runt 25 miljoner kr.

Och sedan 80-talet har tidningarna, även de med presstöd, belagts med moms, på sex procent (från 1996).

Man kan kritisera att det i flera delar av landet bara finns en morgontidning. Men på flera av de ställena fanns det på 70- och 80-talen två tidningar, varav den mindre erhöll presstöd. Sedan dess har den mindre tidningen lagts ned. Trots erhållande av presstöd har den inte klarat sig längre än en viss tid. Och därefter finns bara en morgontidning kvar på orten, exempelvis Borås, Jönköping, Växjö, Linköping, Örebro, Karlskoga, Göteborg.

Det går ju inte att ge stöd för mångfald i bevakning och åsikter i morgonpressen på en ort om ingen aktör kan eller vill driva tidningsföretag där.

Här kommer ETC-tidningarna in i bilden som ett intressant exempel. För där Mats Johansson ser ett avskräckande exempel ser jag, som är anhängare av mångfald i pressen och statligt stöd som uppmuntrar det, något som är bra. Och det är en aktör som vill starta och driva tidningar som ökar den lokala mångfalden.

Genom åren har det funnits några sådana, exempelvis Stockholms-Tidningen, som några år (1981-84) återuppstod som daglig tidning och berättigades till presstöd.

Ett annat exempel är Finans-Tidningen som utkom drygt tio år från slutet av 80-talet och också berättigades till presstöd.

Detta stöd, driftstödet som det heter, är en rättighet för tidningar (företag) att söka, och få, om de uppfyller reglerna för stödet. Antalet tidningar med stöd kan därmed öka, eller minska, år för år. Att exakt budgetera för det är svårt.

Ett år kan några tiotals miljoner mer behöva tas fram än budgeterat. Ett annat år kan tio miljoner kronor eller mer bli över när en tidning, eller flera, som erhållit stöd försvinner.

Att sätta reklamskattens avskaffande i motsats till presstödet är fel. Men i den frihetliga ideologin, som vill minimera statliga stöd (som presstödet) och skatter (till exempel reklamskatten), blir det förstås logiskt. Medierna ses ju där enbart som en marknad, som marknaden för godis, läsk eller något annat.

Inte bara S-tidningar, vars huvudägare numera ofta är borgerliga mediekoncerner, får presstöd. Även om stödet till moderata Svenska Dagbladet, SvD, och centerpartistiska Skånska Dagbladet, SkD, nu trappas ned har exempelvis centerpartistiska Länstidningen i Södertälje börjat erhålla driftstöd, från 2014 med 15,5 miljoner kr för detta första år.

En av de tidningar som kan komma att gynnas av de ändringar som kulturministern meddelade häromdagen är nog Lysekilsposten, som 2010 erhöll 3,1 miljoner kr i stöd men som 2014 inte fick stöd längre. Varken den, eller LT Södertälje, är S-tidningar.

Johansson verkar vilja påtala att de borgerliga partiernas statsbudget vunnit för 2015 och att de partierna och Sverigedemokraterna tillsammans har majoritet i riksdagen.

Det ska tydligen försvåra att ändra i systemet för presstöd så att fler kan få det eller mer kan betalas ut än vad som budgeterats (betalades ut 2014), eller att regler ändras.

Men presstödet är en rättighet att få, om villkoren för att erhålla stöd uppfylls av en tidning.

Flera tidningar i landsorten får sedan några år lägre summa i stöd år per år beroende på det sätt som stödet beräknas. Det sker nämligen utifrån upplagan, som måste vara över en viss nivå för fullt stöd, för landsortstidningar som DD med utgivning 6 dagar i veckan cirka 12 000 ex per år.

Förslag finns i debatten om att sänka det kravet till 9 000 exemplar, vilket skulle ge flera tidningar lite mer stöd per år, ofta en eller ett par miljoner kr mer än 2014.

Mats Johansson har fel i att alla ändringar av regler om presstöd ger mer kostnader för staten. Kravet på andel unikt redaktionellt material har i flera år varit minst 55 procent. Men redan i mitten av 90-talet resonerade en utredning om att sänka det kravet till 40 procent.

Görs det kan tidningar som har driftstöd öka andelen material gemensamt med andra, ofta i samma ägarkoncern. Sker det kan kostnader minskas. En konsekvens blir att mångfalden minskar en del. Men hellre det än att dessa tidningar riskerar att behöva lägga ned.

För övrigt har den på varje utgivningsort stora tidningen ökat andelen gemensamt material med andra tidningar i samma koncern. Och det har skett särskilt de senaste åren, ja det senaste året. Så om även tidningarna med presstöd får göra det vore det att följa med en trend på tidningsområdet.

Det skulle gynna även presstödsberättigade SvD och SkD som kan ha mer (kostnadsbesparande) gemensamt material med andra tidningar i sina koncerner, Aftonbladet respektive Norra Skåne.  

Det står aktörer på mediemarknaden fritt att starta och driva tidningar om de vill så de, likt ETC-tidningarna, berättigas till presstöd. Att det skett så sällan, trots att presstödet funnits i nästan 44 år, beror på att kostnaderna som det medför är stora och utsikterna att få verksamheten att ens gå runt, även om presstöd erhålls, är små.

Egentligen borde presstödet vara större, i belopp per tidning, och ha generösare regler för att (lättare) kunna erhålla det. Detta för att gynna mångfald i journalistisk bevakning och utbud av åsikter.

En anpassning av reglerna för presstöd till den digitala värld som tidningarna är på väg in i behövs antagligen de närmaste åren, men hinner kanske inte göras redan 2015.

Reklamskatten borde också tas bort, för att gynna pressen generellt. Men det har inget med presstödet att göra. Man kan lika gärna säga att det femte jobbskatteavdraget borde avskaffas för att, bland annat, finansiera en avskaffad reklamskatt.

Presstödet är nyckeln till reklamskatten
Robert Sundberg, ledarskribent Dala-Demokraten