Annons: Mediedagen 2019

GP gick ”bananas”

GP:s anklagelser höll på att knäcka företaget Le Pain Français och företaget fick ingen ordentlig upprättelse, skriver Mats Olin på Timbro Medieinstitut.

Filmen ”Big boys gone bananas!” handlar om hur dokumentärfilmaren Fredrik Gertten stäms i en amerikansk domstol av livsmedelföretaget Dole för att han kritiskt granskat företaget. Dole försöker med ekonomiska muskler skrämma en journalist till tystnad. 

Mediers mod att granska makten och att publicera känsliga uppgifter är en grundbult för det öppna samhället och demokratin, och i Sverige finns ett mycket starkt skydd för mediernas rätt att publicera utan att riskera att hamna i domstol. Det är bra.

Desto viktigare att medier med den friheten själva tar ansvar för att följa etiska regler, som att publicerade uppgifter ska vara korrekta. Men det är klart att det ändå kan hända att det blir fel. Vad gäller då? 

Förra våren publicerade Göteborgs-Posten en rad artiklar som gick ut på att caféföretaget Le Pain Français hade fuskat med statliga lönebidrag. Som en direkt konsekvens av GP:s artiklar tappade företaget ungefär hälften av omsättningen. De fick ställa in öppningen av ett nytt café. Ingen ville längre ta jobb hos dem. De kunde ha gått under. 

Häromdagen fällde Pressens Opinionsnämnd Göteborgs-Posten. ”Fuskanklagelser utan fog” skriver nämnden. Det är ett glädjande och ovanligt besked eftersom nämnden så klart tar ställning i sakfrågan: GP har inte kunnat redovisa stöd för de allvarliga beskyllningarna. Liknande ogrundade beskyllningar – ”fifflare”, ”ockrare” – har i andra fall friats.

Att det inte fanns fog för fuskanklagelserna konstaterade TMI redan för ett år sedan, vilket bland annat kritiserades av tidnigen Journalisten som skrev att uppgifterna i GP var korrekta.

Upprättelsen består i att en text om beslutet publicerats i GP samt att GP får betala en avgift till PO på 32 000 kronor. För det drabbade företaget Le Pain Français är det säkert ett positivt besked, även om upprättelsen är minimal. De är nog mest glada över att kunderna kommit tillbaka. Företaget har tagit sig upp ur svackan och öppnat ett par nya caféer. Det hade kunnat sluta på ett annat sätt.

Man kan inte säga att de berörda medierna gör något mer än de absolut måste för att ge Le Pain Français upprättelse. Tvärtom finns det tendenser till att försöka förminska betydelsen av fällningen. 

Tidningen Journalisten rapporterade om PON-beslutet, men utan att kännas vid att tidningen tidigare stöttat GP:s fuskanklagelser. I kommentarsfältet får Journalisten kritik för detta, men försöker komma undan genom verbala piruetter, till exempel formuleringen ”det är lätt att konstatera att det finns olika syn på hur publiceringen klarat de pressetiska kraven.” 

När GP kommenterar fällningen på sin Facebooksida kan man få uppfattningen att GP friats när det gäller fuskanklagelserna mot själva företaget Le Pain Français, men fällts när det gäller hur man behandlat personerna bakom. Men i själva verket prövas aldrig fuskanklagelser mot ett företag i pressetiken. Fuskanklagelserna har inte stöd vare sig mot företaget eller personerna, men det är bara i det senare fallet som saken prövas.

Tänk istället ett scenario där medier öppet reflekterade över vad som gått fel och redovisade hur de ska undvika att göra om misstaget. Kanske till och med be om ursäkt. Det hade gjort skillnad! 

Företag har små möjligheter att värja sig mot felaktiga beskyllningar. En tidning kan publicera hur felaktiga uppgifter eller anklagelser som helst utan att få pressetisk kritik. Det händer då och då. 

Hade inte personerna bakom Le Pain Français nämnts vid namn så hade inte GP fällts. Det är en helt orimlig ordning. Reglerna ger juridiska personer enbart en möjlighet att i efterhand få bemöta anklagelser eller rätta felaktiga uppgifter. 

En rätt för Le Pain Français att få sin sak prövad hade inte på något sätt utgjort ett ekonomiskt hot mot modiga journalister på GP. I detta fall kan man också säga att det är GP som är ”big boys”. 

GP ingår trots allt i en koncern som omsätter cirka 5 miljarder kronor per år och är ungefär femtio gånger större än Le Pain Français.

För ett år sedan kom Nils Funckes utredning om en ny Medieombudsman som aktualiserade hur medietiken behöver utvecklas. Vissa juridiska frågor har nu utretts. Förhoppnings kommer medierna nu vidare inte bara i att skapa en ny organisation utan även en modernisering av medieetikens innehåll. Företag har rätt att få sin sak prövad gentemot SR och SVT. Varför skulle det inte även gälla tidningarna?

Mats Olin, Timbro Medieinstitut