Annons: Mediedagen 2019

JK tar inte sitt ansvar

Istället för vägledning i fallet med Lexbase, levererar landets specialiståklagare en urvattnad formulering och snirklar sig därmed ur det ansvar som åligger ämbetet, skriver Anette Novak.

Otaliga människor har skadats allvarligt av Lexbase integritetskränkande publiceringar. Var det förtal? Svaret på den frågan kan bara besvaras genom att brottsmisstankarna mot sajtens utgivare, Jonas Häger, utreds.

Men specialåklagaren, vars suveräna uppgift är just dessa mål, väljer att med att med ett innehållslöst beslut lämna ifrån sitt ansvar. Det är upprörande i sig. 

Men också början på en farlig utveckling.

Vi är många som väntat spänt på Justitiekanslerns beslut kring Lexbase vilda publiceringar av tidigare dömda personer. 

Men när beskedet kom den 26 mars var det en närmast total antiklimax:

”Oavsett om det i dessa fall skulle föreligga förtalsbrott eller inte, ger uppgifterna i de aktuella anmälningarna inte underlag för bedömningen att det skulle finnas sådana särskilda skäl som från allmän synpunkt motiverar ett ingripande genom allmänt åtal.”

Lexbase hade alla förutsättningar att bli ett historiskt pilotfall: här skulle den nya, transparenta, digitaliserade världens masspubliceringskraft möta de gamla beprövade lagrummen i Tryckfrihetsförordningen, TF, och Yttrandefrihetsgrundlagen. 

Men i stället för vägledning, levererar landets specialiståklagare på området en urvattnad formulering och snirklar sig därmed ur det ansvar som åligger ämbetet: Att å allmänhetens vägnar vaka över att de ansvariga utgivarna faktiskt lever upp till sitt namn och inte använder sin makt så att det skadar enskilda.

Vi borde kanske inte ha blivit så förvånade. JK har närmast gjort till en honnörssak att inte använda sig av möjligheten att åtala. I endast två fall har så skett, i båda fallen har man valt Expressen.

Så här förklarar JK Anna Skarhed själv inställningen i en intervju med Second Opinion:

”?Lagstiftaren har inte ansett att det allmänna bör ta ansvar när det gäller förtal, som ju är ett brott mot den enskildes integritet, på samma sätt som när det gäller misshandel eller stöld. Det här är en typ av brott som man har menat att den som anser sig drabbad själv får ta ansvar för om han eller hon vill få det prövat i domstol”.

Personligen känner jag mig inte trygg med tolkningen. Ämbetet har även tidigare visat prov på halsbrytande kunskapsluckor när det gäller gränserna mellan det grundlagsskyddade medieområdet och det icke-reglerade.

Nu finns en strimma av hopp – i form av ett aktuellt förslag till grundlagsändring där kravet på ”särskilda skäl” försvinner. Om det går igenom ökar möjligheterna för JK att agera.  

Som erfaren publicist blir jag beklämd att ”statens främsta juridiska företrädare” (JK:s egen beskrivning) intar en passiv hållning i ett så uppenbart vägledande fall.

Som skattebetalare och medborgare blir jag förfärad: om de rättsvårdande myndigheterna inte tar sitt ansvar när det verkligen gäller – utan hänvisar offren för eventuella publiceringsskador till att stämma får vi en situation där det är fritt fram att kränka ekonomiskt svaga individer, då dessa aldrig skulle ha råd att driva en enskild process till dom.

Ett samhälle som i alla fall jag inte vill leva i.

Anette Novak

svensk representant i World Editors Forum

fd chefredaktör, vd för Interactive Institute Swedish ICT