Annons: Mediedagen 2019

Björn Häger behöver vidga vyerna

Tröttsamma klyschor om vad tidningarna borde ha gjort hjälper inte journalistiken, skriver Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström i ett svar till PK:s ordförande Björn Häger.

Björn Häger är nyvald ordförande i Publicistklubben och har skrivit en artikel i Expressen med rubriken ”Lokalmediernas kris utarmar vår demokrati”.

Det finns ett stort problem med den artikeln. Häger pekar med hela handen på det negativa, men glömmer bort den förändring inom lokalmedierna som gynnar demokratin.

Jag tror att Björn Häger har goda förutsättningar att bli en bra ordförande för Publicistklubben. Han fyller 50 år om någon månad och är en mycket rutinerad och välrenommerad journalist. Han har bland annat varit reporter för TV4 och redaktör för ”Kalla fakta” och ”Veckans brott”.

Han har också en lång erfarenhet inom Sveriges Radio, där han arbetat på olika poster. Han har främst arbetat inom public service och det är uppenbart att hans tankegångar från public service-kulturen starkt färgar av sig i den artikel som i dag publicerats i Expressen.

Det är stor skillnad på public service och kommersiella dagstidningar. Public service har sin finansiering klar via licenspengar. Dagstidningarna måste ständigt finna nya affärsmodeller för att finansiera den viktiga journalistiken.

När jag läser Björn Hägers artikel blir det för mig uppenbart att han inte har full insyn i hur förändringsprocessen ser ut hos lokaltidningarna. För att bli en riktigt bra ordförande i Publicistklubben behöver han vidga vyerna.

Därför hälsar jag honom varmt välkommen att besöka oss på Arbetarbladets redaktion eller inom MittMedia, där jag föreslår ett besök i MittMedias utgivargrupp där koncernens alla tio utgivare finns representerade.

Vid det besöket ska vi närmare presentera den framtid vi ser och starkt tror på. I sin artikel i Expressen skriver Björn Häger främst om Arbetarbladet och Mittmedia. Han varnar för att medierna spelar ett högt spel, oroar sig över lokalmediernas utveckling och skriver att tidningarna enbart överlever på grund av pensionärer som prenumererar på tidningen och att yngre läsare skämts bort med gratismaterial så mycket så att de aldrig kommer att betala för nyheter igen.

Hägers analys är att lokalmedierna till stor del får skylla sig själva: ”Upplageraset är delvis tidningarnas eget fel. Läsarna har flytt när man försämrat innehållet, höjt prenumerationspriset mer än inflationen och samtidigt publicerat nyheterna gratis på nätet”, skriver han i Expressen.

Det han framför är ingenting nytt. Långt ifrån. Det är till och med så gamla argument att orden år 2014 främst kan liknas vid tröttsamma klyschor. Dessutom är det att grovt förenkla de utmaningar – och möjligheter – tidningsbranschen har.

Kanske borde dagstidningarna ha tänkt annorlunda redan i Internets begynnelse, men när tidningarna började publicera sina nyheter digitalt var det en helt annan tid. Tidningarnas affärsmässiga situation var också en annan. Dessutom hade inte betalningsviljan på nätet etablerats.

Det är alltid så lätt att rabbla upp klyschor när man har facit. Det är så mycket mer fruktsamt att fokusera på nutiden och framtiden. Dessutom går det naturligtvis inte att bortse från den strukturella förändringen. I grunden är det inte tidningarna i sig som har förändrats eller försämrats.

Det är tidningsläsarnas medievanor som har förändrats och det är en förändring som inte går att stoppa och som knappast någon heller vill stoppa. Förändringen kräver däremot att tidningsföretagen förändras genom att tänka smartare, genom att finna nya affärsmodeller, genom att anpassa kostnaderna och genom att finna nya kanaler för journalistiken.

Björn Häger avslutar sin artikel med detta stycke, för övrigt det bästa stycket i hela texten:

”Tidningsdöden på 1950-talet innebar att många små lokaltidningar försvann. Men det fanns kvar andra som skrev om vad som hände i kommunhuset. Misslyckas dagens tidningskoncerner med att ta betalt för sin nyhetsbevakning, kan vi på 2020-talet få en tidningsdöd som är betydligt allvarligare. Då blir det ingen kvar som granskar vad politikerna gör. Därför är det inte bara en angelägenhet för ägarna vad som händer med den produkt som heter dagstidning. Det är också en angelägenhet för demokratin.”

Här har Björn Häger helt rätt. Att tidningarna klarar omställningen är definitivt en demokratifråga. Det är därför det är så viktigt att agera – och att göra det med kraft och nu. Dessutom är dagstidning så mycket mer än papper år 2014.

Det trista med Björn Hägers artikel är att han likt många andra domedagsprofeter inom mediebranschen enbart pekar på problemen. Det beror förmodligen på att de är enklast att identifiera. Dessa problem har också tidningsföretagen och -koncernerna identifierat för länge sedan.

Hur tidningsföretagen ska lyckas med sin omställningsprocess verkar inte Björn Häger ha någon idé om och han glömmer också alla de framsteg som tidningsföretagen gör i den förändringsprocess som är helt avgörande för lokalmedierna. Det misstaget gör tyvärr de flesta som är kritiska till lokaltidningarnas utveckling.

Det är helt riktigt att prenumeranterna av papperstidningen har en hög medelålder. Få yngre människor väljer att prenumera på en papperstidning. Det beror inte på att den är dålig. Det beror på att de konsumerar nyheter på ett annat sätt. Därför är papperstidningen ingen framtidsaffär.

Ingen annan tidningskoncern än Mittmedia har påtalat detta lika skarpt och tydligt. När många andra mediekoncerner desperat försöker lappa och laga den läckande kistan för tidningsintäkterna försöker inte Mittmedia längre lappa och laga. Vi väntar inte innan det är för sent. Vi finner nya digitala intäkter och nya digitala vägar för den lokala journalistik som är så viktig för demokratin. Vi jobbar också aktivt med att förflytta våra prenumeranter och annonsörer till den digitala framtid som redan är här.

Det ger också resultat. Papperstidningarna inom koncernen – och de har sannerligen inte övergivit – är ännu relativt starka samtidigt som vi ser en kraftig tillväxt digitalt, både när det gäller läsare och annonsintäkter.

Det är en positiv och helt nödvändig utveckling som gynnar demokratin. Glöm inte bort det, Björn Häger!

Inlägget publicerades ursprungligen på Daniel Nordströms blogg.

Daniel Nordström, chefredaktör Arbetarbladet