Annons: Mediedagen 2019

Utredningens experter: Därför tror vi inte på förslaget

Presstödet

Presstödsutredningens tre experter om varför de sågar förslaget till nytt presstöd.

En sak är säker, det förslag till nytt presstöd som idag överlämnas till kulturminister Lena Liljeroth kommer inte vare sig att hjälpa medieindustrin genom den svåra strukturomvandling som den just nu kämpar med, eller säkra mångfalden av röster i nyhetsrapporteringen. Stödets huvudsakliga inriktning på redan befintliga papperstidningar med stöd är i huvudsak konserverande, och kommer knappast att kunna sökas av nya aktörer som vill utforma en journalistik för framtidens nyhetskonsumenter.

Presstödskommittén har under ungefär 1,5 år arbetat med frågan om hur ett framtida presstöd och/eller mediestöd skulle kunna se ut. I direktiven angavs att en bred översyn över mediekonkurrensens förutsättning skulle göras. Så har också skett. Men trots flera inkallade experters beskrivningar av en snabbt föränderlig bransch, den statistik som under arbetets gång presenterats om mediekonsumtionen, upplagefall, sjunkande annonsförsäljning etc. så valde kommittén i ett relativt sent skede att överge all form av nytänkande och istället lappa och laga på ett regelverk som har snart 50 år på nacken. Det lagda förslaget är ett förslag som vare sig vi tre oberoende experter eller kommitténs ordförande Hans-Gunnar Axberger ställer oss bakom.

Att i en allt mer digitaliserad värld behålla ett stöd som dels kan uppfattas som ett direkt stöd till papperstidningsindustrin och dels mer eller mindre enbart riktar sig mot äldre medborgare i samhället är svårt att förena med kulturrådets direktiv som uppmanar kommittén att skapa ett stöd som gynnar alla medborgare oavsett ålder och bostadsort.

Vår kritik kan sammanfattas i fyra punkter:

  • Tidsperspektivet. Stödet är tänkt att träda i kraft 2017, men med den förändringstakt som vi har idag är det troligt att mediesituationen då är starkt förändrad. Trots det väljer kommittén att detaljutforma stödet utifrån dagens situation.  Vi menar att det hade varit mer lämpligt att utifrån presstödets demokratistödjande uppgift diskutera de principer och målsättningar som ska vägleda ett framtida stödsystem. 
  • Digitaliseringen. Idag är papperstidningen bara en av många nyhetsförmedlare. Att bygga en mediepolitik på begrepp som enbart går att hänvisa till papperstidningsindustrin – abonnerad upplaga, utgivningsfrekvens, spridningsområde – framstår som mycket konservativt.
  • Generationer. Om målet för stödet är att skapa mångfald i nyhetsförmedlingen är det nödvändigt att ta hänsyn till att stora delar av den yngre generationen inte längre tar del av nyheter via papper. Utredningens förslag kan därför betraktas som ett generationsstöd.
  • Konserveringen. Förslaget till nytt presstöd ställer inga krav på varken journalistisk eller affärsmässig förnyelse. Tvärtom tvingas de tidningar som söker stöd i mångt och mycket utveckla digitala medier som blir förvillande lika pappersprodukter. 

Vi menar att presstödet står inför ett mediepolitiskt vägskäl. Antingen följer riksdagen kommitténs förslag och håller kvar vid en papperstidningstradition som stora delar av industrins företrädare inte ens själva längre tror på – eller också öppnar man för en bred diskussion om ett eventuellt mediestöds roll i ett demokratiskt samhälle.

Mart Ots, föreståndare för Media Management and Transformation Centre vid Högskolan i Jönköping

Ann Lagerström, journalist, konsult i ledarskapsfrågor inom media

Ingela Wadbring, professor i medieutveckling, Mittuniversitetet

Hans-Gunnar Axberger: Presstödet dör ut
Mart Ots, Ann Lagerström, Ingela Wadbring