Annons: Mediedagen 2019

Anna Lindh kan inte ge sin bild

Det är särskilt angeläget att hålla sig till fakta och vara källkritisk när det gäller påståenden om Anna Lindh. Annars slipper Säkerhetspolisen en granskning som i högsta grad är angelägen, skriver Mats Engström.

De senaste veckorna har avvisningarna av två män till Egypten år 2001 åter kommit i fokus. Det är bra. Fortfarande återstår mycket att granska både när det gäller den dåvarande regeringens agerande och Säkerhetspolisens roll. Något liknande får inte hända igen.

Det finns ingen motsättning mellan sådan granskning och de medieetiska principerna. Tvärtom. Att höra båda sidor bidrar till att få fram sanningen. Hur ska den principen hanteras i detta fall, när en av huvudpersonerna inte kan ge sin version.

Regeringen gjorde allvarliga misstag. Beslutet att avvisa de två männen var gemensamt. Anna Lindh hade en del av det politiska ansvaret som föredragande statsråd. Hur stort det ansvaret var beror bland annat på vad som hände i samtalen mellan henne och Göran Persson. 

Men när CIA tog över avvisningen så var det Säpos ansvar. Det har samtliga granskningar konstaterat. Så här skrev Konstitutionsutskottet: ”Kvar står att Säkerhetspolisen, som dess företrädare själva uttalat och som JO också slagit fast, bär ansvaret för hur verkställigheten kom att genomföras.”

Ändå sägs det slarvigt i debatten och ibland i medier att regeringen eller Anna Lindh som statsråd godkände CIA:s agerande. Det finns inget stöd för det i KU:s eller JO:s utredningar.

Det är inte heller fastställt om någon i regeringen kände till att ett amerikanskt flygplan skulle användas. Konstitutionsutskottet konstaterade att det inte går att dra någon säker slutsats om vad som hände vid föredragningen hos Anna Lindh den 17 december 2001. UD-tjänstemännen menar att det aldrig var tal om att godkänna något amerikanskt flygplan. Justitieombudsmannen trodde mer på två Säpotjänstemäns version att Anna Lindh godkänt användning av transporthjälp från USA, men dåvarande chefs-JO Mats Melin anser att hans utredning inte kan användas för slutsatser om Anna Lindhs ansvar. JO granskar inte statsråden. Ingen av dem som frågats ut hävdar att utrikesministern skulle ha godkänt att CIA tog över.

Anna Lindh kan inte ge sin bild. Då blir det särskilt angeläget att hålla sig till fakta, vara källkritisk mot andra aktörer, och berätta när det finns olika versioner av vad som hänt, till exempel vid föredragningen hos utrikesministern. Annars slipper Säkerhetspolisen en granskning som i högsta grad är angelägen. Kontakterna mellan Säpo och CIA-stationen i Stockholm är även idag av stor betydelse för vad som sker i terrorbekämpningens namn. 

Mats Engström är författare till boken ”Anna Lindh och det nya Europa”, tidigare bland annat medarbetare till Anna Lindh (okt 1994 – juli 2001) och chefredaktör för Ny Teknik